Åren går med jollesegling. Nu är det ända sedan 2017 som jag gjorde en cruising tur med kölbåt och ända sedan 2015 som jag gjorde ett inlägg om Nilsson på tur. Kan säga att jag inte saknat cruisingseglingen det minsta sedan vi sålde vår Grynet, Dehler 34SV. 2017 var vi en på en kort runda på Nordsjälland och vände i Hundested. Vädret var åt råttorna och vi vände redan i Hundested som var omvandlat till rena Sjöbomarknad och campingplats.
På plats på Sandvig havn på Bornholm
Därför känns det extra bra i år med att haft en grymt positiv upplevelse på Sandvig på Bornholm. Folkbåten var tänkt som dagseglare med eventuell övernattningspotential. Min dotter och jag började tidigt i våras prata om att segla över till Bornholm för en övernattning och sedan segla hem igen. Ett rejält äventyr i Folkbåt som kräver medgörliga vindar och säkert med vind.
Förr förra helgen såg torsdag till lördag ut att bli "the perfect conditions" för en så behaglig resa som möjligt. Vi bestämde oss, nu eller aldrig.
Hammerodde siktas, snart tar vågorna äntligen slut.
Det fick bli en resa utan utombordare så att det var nödvändigt att det var vindsäkert. Att behöva ligga i stiltje på Bornholmsgattet var liksom inget alternativ. Paddla in den här gången går ju inte. Ju närmare torsdagen vi kom desto friskare vindprognos. 8-10m/s och uppåt 12m/s i byarna från sydväst kändes som en vågig överfart. Lördagen lovade sydost ca 8m/s. Sydost ger höga vågor längs sydkusten men vi har i alla fall medvind.
Vi gjorde en reservplan och blir det för tufft så går vi in i Kåseberga. Ingen prestige i att prestera en överfart och att detta ska bli obehaglig upplevelse är ingen option. Min dotters, Ebbas kille Isak gör sin andra segeltur i livet och det gäller ju att inte skrämma bort intresset för fler turer. Vackert väder är alltså ett måste.
Hur som helst ska vi kryssa ut genom Ystad hamn som start på det hela. Det första som händer är att vi tappar taget om bryggnocken och får snabbt hissa focken. Att kryssa ut på focken var inte det lättaste så vi fick ta ny sats från en annan båtplats med fullt ställt. Lite drama i starten på det hela alltså. Vi har inga sjökort, navigator eller kompass dock har vi med en handhållen VHF och laddade mobiltelefoner om vi skulle behöva hjälp. Vi bör kunna se Bornholm när vi är utanför Sandhammaren på Skånes sydostligaste spets så vi får ta navigeringen på känn, liksom vikingarna gjorde.
Vågorna är höga och det slår vatten över på halvvinden ganska snabbt. Dags för regnstället.
Skipper försöker hålla modet uppe...
Vid Kåseberga en bra bit ut är det dags att avgöra om vi vänder. Isak mår inte helt hundra men Ebba, min dotter, hävdar att det är fake. Isak får avgöra: - Vi fortsätter, tycker han. Det dröjer ett tag innan vi faktiskt ser Bornholm. Bornholmskatamaranen passerade ganska nära så vi är förmodligen lite för långt söderut mot närmsta vägen. Till slut dyker också Hammerodde upp och vi får falla lite. Sjön blir betydligt högre några sjömil utanför udden men jag lovar sjö lä direkt vi passerat.
Sandvig ligger ganska när udden så det tar inte många minuter förrän vi ska ta ner storseglet. Ebba och Isak kämpar hårt med att få det loss från kroken men till slut går det och vi glider sakta in med focken.
Överraskande lite båtar i hamnen men vi lägger oss för enkelhetens skull utanpå en dansk Omega 36.
Fin kväll
På kvällen gick vi till Allinge och käkade på Restaurant Det Gamle Posthus och fick rejält med mat. Sjön suger.
Fredagen ägnade vi oss åt att återhämta oss från sjögången. Dags att duscha och byta om för vandring. Toaletterna gungade fortfarande när vi borstade tänderna.
Kajutan döptes om till provhytten.
Vi bestämde oss för att gå en runda runt Hammerodde och ner mot Hammerhavn. Det går en fin promenad/cykelstig upp till udden som sen övergår till en vandringsstig på västsidan ner mot hamnen. Stundtals går man högt uppe på den klippiga västsidan med utsikt mot Sandahammaren och Skånes sydost spets. Efter ett tag ser vi Hammershus som ligger högt upp.
Far och dotter framför Hammershus i bakgrunden
I Hammerhavn blir det en iskaffe som törstsläckare. Minns en gång när vi låg i hamnen när Sandvig/Allinge var överfullt med familjens Omega 28. På den tiden var hamnen kantad med traktor och lastbilsdäck och mest tänkt för fiskebåtar och stentransporter. Alla fendrarna blev svarta och skrovsidorna med.
Hammerhavn, nedanför Hammershus.
Nu var hamnen betydligt trevligare och gästvänligare med bryggor i lagom höjd för fritidsbåtar. Förvånande tomt ändå. Är det möjligen den svenskdanska växelkursen som spelar in?
En stor kaffe kostade 60 SEK på kaféet i Sandvig.
På vägen tillbaka kan man gå rakt över udden på en vandringsväg förbi Opalsjön och Hammersjön. För länge sedan fanns det ett stenhuggarmuseum som var kul att besöka. Vi kollade inte om det fanns kvar men sjöarna är fina att passera.
Efter marschen så fick inte alla fötter plats i ruffen utan fick hållas utanför.
Fredagslunchen skulle bestå av grillad korv med medköpt potatissallad. En miss var att det var grillningsförbud i hamnen och eldningsförbud på Bornholm. Letade reda på ett emaljerat grillstekjärn i Hamnföreningens lilla bod och lyfte upp Origoköket på kajkanten. Dags att brassa på. Inget händer.
Efter typ en 45minuter på järnet har korvarna börjat få lite färg.
Det fick bli ljummen grillkorv med potatissallad. Ingen höjdare men det var lite mat i magen.
Resten av eftermiddagen blev lite skönt chill i solen i båten.
Ebba nöjd över att ha fått på mörka solglasögen med en hipsteröl inhandlad i pizzavagnen i hamnen.
Vi knallade tillbaka till Allinge för kvällsmiddag och för att få en kulglass med den danska delikatessen Guf. För er som inte vet så är det typ en klick marängsmet på glassen. Typiskt danskt är också att toppa med en gräddbulle, syltetöj och grädde. Nästan så glassen blir tillbehör.
När Ebba beställde glass så skrattade tjejen bakom disken:
- Jag ska ha Guf, men sen var det inte lika lätt att bestämma glasssorterna.
En bra dag på Bornholm alltså, dags att planera morgondagen. Sydostlig vind på Bornholmsgattet blir hög sjö. När jag kollade på vindprognoskartan så låg det ett stråk från Hammerodde till Skillinge på 6-8m/s. Längre söderut mot Ystad ökade vinden till 10-12 m/s med byar uppåt 14m/s. Det här kan bli en jobbig angöring av Småbåtshamnen i Ystad.
Vi vaknade på morgonen av att fallen började slamra i den sydostliga vinden. Alla låg kvar i kojerna och låtsades sova för ingen orkade gå upp och fixa eländet. Dansken innanför ska gå och vi lägger oss innerst. Jag kryper ner igen. Plötsligt kommer det in en motorbåt och lägger till framför oss och hämtar upp folk. De går igen.
Fallen tystnar och Isak sticker upp huvudet för att kolla vad motorbåten gör.
Då har vår förtamp kommit loss och fören ligger rakt ut i hamnen. Förmodligen har de kommit åt vår tamp och fått knopen att lossna. Hur som helst så är det slutslumrat och vi får med lite möda båten på plats igen.
Vi började med att släppa förtampen, hålla kvar i aktern och hissa focken. Medvind ut och allt löper på bra. Väntar med att hissa storen tills efter udden i sjölä.
.
Prognosen verkar stämma och vi har en lång stund behaglig tur
När vi närmar oss Sandhammaren och är typ halvvägs spirar vi focken och båten glider på. Sjön ökar liksom vinden ju längre söderut vi kommer och ju närmre vi kommer svenska kusten. Det är bra tryck när vi passerar sandhammaren och vinden ökar hela tiden. Efter Kåseberga blåser det uppåt 12m/s och vågorna är riktigt höga.
Det är ganska lugnt att spira focken i 6-8m/s men att ta ner den i 12-14m/s är det ingen som tänker på då.
Bornholmsgattet känns stort och Folkis liten när vi far nerför vågorna och närmar oss Ystad.
Dags att planera för att angöra Ystad. Det kommer att bli kryss inne i hamnen bort till platsen i hårdvind. Eftersom vi inte är så säkra på att verkligen fixa det så lägger jag upp det så att vi åker på bara focken in i hamnen för halvvind och rundar pirnocken med mål att få tag i första bästa båt i lovart. Sen får vi dra oss bort till platsen istället för att segla.
Första bästa båt blir en Hallberg-Rassy 50 som heter Yo-Yo. De hjälper oss att komma framåt och är verkligen hyggliga. Isak hoppar mellan båtarna som om han inte gjort något annat. Sjöman på två turer?
När vi glidande närmar oss platsen får vi hjälp av nyblivne svenske mästaren i J-24, Per-Håkan Persson att förtöja.
Nöjda men trötta packar vi ihop och i bilen hem låter det som det var för tufft. Isak undrar om det här med segling är hans grej med tanke på sjösjukan och Ebba pratar om geléiga ben vid angöringen.
Så här efteråt så har snacket gått över till att det var ett kul äventyr och att det är dags för nästa tur. Själv måste jag säga att det var tre grymt goa dagar i en liten båt.
Det är så här vi minns det nu. Ebba i kranförarkeps med mycket sol och skön seglats.
Min Europa turné var nu uppe i 340 mil när jag landade i Ostende. Dags för en helg med tidvatten på nordsjön. Tävlingarna i Calella och Osteende börjar äntligen sjunka in och det känns just nu bara hur bra som helst att ha gjort det hela.
Man kan ha det sämre när jag nu sitter på havspromenaden och sörplar i mig en Oostendse vissoep och läser de nya klassregler för ILCA 2023.
EuroILCA Master Cup Calella de Parafrugell var en helt otrolig upplevelse när jag väl var på plats. Strax innan Heidelberg var jag riktigt less på bilkörning. När det var dags för Tune-Up race kändes resan fortfarande i kroppen men framför allt är det otroligt länge sedan jag tävlade. Senast var det GP4 i Träslövsläge i september i fjol. Det håller inte att tävla så här lite. För att komma på race och behöva ta Autobahn ner i europa är förödande för motivationen. När jag gjorde mitt upplägg så visste jag inte om att det går Barcelona mästerskapen helgen innan. De flesta i Calella hade varit med helgen innan också. En hel del ska komma hit också, till Ostende. Nästa år skulle man kunna göra så att man hyr båt i Barcelona och har den till EurILCA Master Cup Spain också. Sen kan man köra ner till Ostende och ta Holland på hemmavägen och då är man dessutom med i Benelux Championship. Alternativt lägger man alla stålarna på ILCA Master VM i Adelaide.
Otroligt skönt att ha fått gjort 15 race redan i år bara i maj. Juni och juli har varit desto fattigare med för mycket jobb. I juni deltog skånes ILCA-seglare på Liros Cup i Lomma. Tyvärr ville inte vinden och det blev bara genomfört ett riktigt lättvindsrace.
Calella
9 race i Calella i varierande vindar med en första dag i 6-8 m/s, en andra dag i lättare vindar 2-4m/s och en tredje dag i 8-10m/s. Medelhavet är grymt fint tidigt på säsongen. Ett tune up race och 9 race är man inte bortskämd med på en långhelg. Hade startproblem men seglade mig ofta uppåt i fältet vilket känns bra. Värst var det andra dagen i det lätta som också syntes i slutresultatet. Att segla upp sig i ett fält i lättvind är ju otroligt svårt. Fri vind och bra spår att köra i är en kamp om man kommer efter. Tredje dagen satt starterna betydligt bättre. Jag är nöjd med insatsen det blev precis vad jag hoppades på. Att få komma igång tidigt. Ojämn serie på 23.0 (28.0) 15.0 18.0 27.0 25.0 22.0 18.0 19.0 gav en 26e plats. Känner att ha jag borde kunnat hålla mig runt 15-18 om jag hade haft mer race i kroppen. Nöjd med det jag gjorde bra och missnöjd med starttekniken.
Osteende
Inget tune up race och tuffa väderutsikter för helgen. Nord 10-13m/s är utlovat till lördagen, svagare vindar från väst på söndagen och återigen hårt på måndagen.
Vågorna rullar in från hela nordsjön och det kändes helt overkligt att de skulle köra race när jag passerade hamninloppet. En eloge till seglingsledningen som genomförde två grymt fina race dag 1.
Det gällde att komma rätt i skiften och ha rätt strategi. Tur jag tränat hela vintern och hade varit i Calella helgen innan. Kändes som jag behärskade förhållandena. Starterna blev okej.
Dag två startade vi i medelvind som minskade i race 1 som avkortades. Hade inte racet kortats i sista gaten så hade det blivit två placeringar bättre. Black flag i race fyra. Race fem rundar jag första kryssen trea strax efter Brett Beyer och Alan Davis.
Måndagen börjar med tjocka på Nordsjön, åska och vinden ska öka till 15m/s. dagens race inställda
Jämnare serie 8.0, 6.0, 10.0, (31.0)BFD, 9.0 och slutar 7a vilket är mitt bästa resultat hittills.
Fler som deltog som inte tävlat lika mycket som medelhavsseglarna gjorde en del skillnad plus att holländarna inte seglar på havet lika frekvent som belgarna och engelsmännen. Annars bra uppslutning på båda regattorna i ILCA7 och det var grymt kul.
Lomma Beach Race
Det är svårt med tävlingar i Skåne 2023 för jolleseglare. Två endagarstävlingar i kalendern 2023 Liros Cup i Lomma och Skanör (som krockar med Master SM i Träslövsläge).
Hur som helst så arrangerar Lomma ett race i början på juni. Okej uppslutning av ILCA seglarna som samlar 5 i ILCA7 och 4 i ILCA6. Det är nästan dubbelt upp mot i fjol. Tyvärr blir bara ett race genomfört på grund av att vinden dog ut men lite lurigt med ojämnt tryck och vrid. Slutade trea av fem. Nåja vad är väl ett race i Lomma, som Törnrosa sa.
Nu är nästa race Master SM i Träslövsläge 26-27 augusti och sen är det Master EM i Douarnenez, Frankrike vid Brest i 9-15 september.
Igår lördag rullade ett tidigt gäng ut Folkbåtarna. Tyvärr blev jag försenad och hann inte dit för att hjälpa till eller om man så vill, perfekt timing. Båtarna vara redan framme innan jag rullade in. Det blev ett grymt fint pass på Ystadbukten istället i ILCA i 4-6 m/s från OSO med sköna vågor i solsken.
Planerad riggning och sjösättning i slutet av maj.
Sjösättningen blir lite senare än de flestas eftersom först blir det två race i EurILCA Master Cup. Calella och Ostende som en riktig Laser Master Bum. Ska bli kul att komma igång med racing i år. Mycket bilkörning med jolle på tak men det får det vara värt.
Bilden på Omega 28:an är tagen när hon kommer på Kustvägen för leverans från Familjebåtar i Åkersberga. Bildens kvalité är inte så hög men affektionsvärdet är oslagbart när det gäller känslan det väcker.
Dagen är lille julafton och mina föräldrar har köpt henne i trekvartsfabrikat. Jag och farsan har just avslutat en säsong i 606. Nu behövs det en riktigare båt för att segla med hela familjen, tycker farsan. Jag är 15 år och ska ägna vintern ihop med farsan för att få henne klar till säsongen.
Omega 28, Peter Ståhle design, fick godkänt av morsan, fin teakinredning avgjorde.
Det är segelbåtsmässa i Malmö, 1979. Klart vi ska åka och kolla på båtar. Albin Express är ny. Man får en Albin Express för under 50 000 kronor. Ett riktigt lockande pris för farsan. Vi lyckas övertala mamma att gå ner och kolla. Pappa och jag entusiastiska, när mamma klättrar ner.
Uppenbart att det inte var inte en sån båt hon hade tänkt sig.
- Nä, inte en sån med "pussar på sidorna". (pussar är skånska för påsar). Det dög inte. För låg mysfaktor.
Åke Landström, som sålde Omega 28, fick ner morsan och farsan för att kolla i utställningsbåten.
- Så här ska det se ut, utbrister mamma.
Åke övertygar farsan om att trekvartsfabrik är en enkel match och en bra deal. Farsan och morsan slår till.
Det Åke inte kände till var att det svåra var nog inte det tekniska i bygget utan att utmaningen låg nog snarare i att bygga båt ihop med en tonårig son.
Hur som helst så satte vi igång direkt. Iförda gasmasker plastade vi fast en del skott inuti. Värmarna gick på högvarv under vintern inne i båten. Vi sågade och passade till plywoodskivor och listor.
Jag drog och kopplade all elen. Otroligt lärorik vinter. Mycket båtbyggarhantverk och vi fick faktiskt ihop henne till första maj för sjösättning i Abbekås hamn. Göran Johnsson i Gislöv, som också hade en Omega 28 Ynez, hjälpte oss med experthjälp när vi kliade oss i huvudet under vintern. Vår Omega 28 döptes till Yster, efter vad man sade om Karl den XII´s springare.
När vi skulle masta på upptäckte vi vårt enda misstag vi gjorde under bygget.
- Mastfoten sitter bak och fram, hojtar jag till farsan.
Antiklimaxkänslan slår till med full kraft och farsan ser ut att sjunka ihop en decimeter.
Enkelt åtgärdat, skruva loss och vända på den, men ändå som vi kämpat.
Denna vinter snackar vi och skrattar fortfarande åt.
Jag seglar fortfarande optimistjolle när farsan och morsan tycker det ser ju fint ut det där med segling och skaffar båt. Sven Persson i Abbekås säljer sin ett år gamla Monark 606, S-591.
Mormor och morfar på besök i Abbekås. Om man ska få ett snack med sitt tonåriga barnbarn får man leta upp honom. Sven Perssons trädgård tidig vår med nyinköpta båten var väl en bra gissning.
På frågan till farsan vem som ska lära dem att segla blir svaret: - Det får väl du göra.
Sagt och gjort. 14 år gammal och hade bara seglat optimistjolle, men visst det är värt ett försök.
Jag hade läst i Eric Twinames Börja vinna om och om igen och allt annat jag kom över under vintern. Man måste ju vara förberedd.
Sommaren gick åt till att lära sig segla spinnaker i 606 på klubbseglingarna. Det var ingen tvekan om att deltaga på klubbseglingarna. Det var så man lärde sig hantera båtarna i Abbekås och på Sydkusten. Våga en våg så att säga.
Med hela familjen på fem person seglade vi till Ystad och Smygehus eller bara ut på vattnet. Minns särskilt när farsan och jag varit i Smyge och skulle hem. Planande i hårda västliga vindbyar utan spinnaker kändes som det var på gränsen i 606. Skyttegillet i Lilla Bedinge har tävlingar och får göra uppehåll när vi kommer i siktet.
Lärorik sommar. Till vintern var det dags för en ny överraskning, nu kan vi ju det här.
Tittade in till Holger Jess i Eckernförde i helgen som driver Segelsport Jess med min fru på väg till Hamburg för en liten weekendtur.
Holger är perfektionisten bland de som utrustar 505. Holger kallar 505 för Formula 1. Man ska sköta om den som en Formel 1 racingbil. Holger har ett vinnande koncept som just nu gör klassen i Europa till mer standardiserad än ILCA. Jörgen och Jacob Bojsen-Möller är en av de besättningar som framgångsrikt utrustar sina egna båtar. En skillnad mot Holger är att de kan köra med mer Prebend med sin strutlösning än vad som går med Jess båtarna. De är snabba i lätt. Pinnell är en utrustare och segelmakare i Storbrittanien. Det är detaljer som skiljer. Holger använder till exempel clamcleats och Pinnel skotråttor. Båda kör med skena och vagn till storskotet nuförtiden.
Nathan Bachelors nyförvärv. "Herre gud vad tampar" utbrast min fru när hon fick se den.
Skroven som säljs just nu är lite fylligare i förskeppet än mellangenerationen från Ovington när de slutade med Rondar. Min 505, 9013, är alltså från en generation som är mer lik dagens vilket känns bra.
Eller som Holger säger, inget att bry sig om för det är ändå timmarna på vattnet som är prio.
När jag köpte min 505 av Nathan Bachelor så var det precis så jag tänkte. Vis av erfarenhet från Dehler 34SV satsningen så låt grejerna va och lär mig segla båten istället. På 50 pass så kom vi igång på riktigt. Snabbare än vad jag trodde det skulle gå. Det är i och för sig bara en tiondel av passen jag gjort i ILCA/Laser som också hjälper till men ändå. Nathan hade allt uppmärkt och det gjorde att det var bara att börja med de inställningarna och försöka förstå vad som hände. Holger har en storlek på centerbord och roder. I klassen så är det väl detta det har experimenterats mest med tidigare. Pinnell har sin leverantör i DEM med två varianter av centerbord och ett roder.
För den intresserade så finns det lite här att kolla på 505 foils.
Det enda som jag skulle vilja ändra på Holgers layout är att jag älskar skenan till min fock. Väldigt enkelt att hitta rätt jämfört med vad jag tror om den flytande skotpunkten. Men man får kanske köra efter principen på Kentas T-shirt "Try it and you will like it" om man vill ha ny båt.
Varmt på riktigt nu. 10 igår och 13 grader på termometern idag. Äntligen möjligt med längre pass. I morse började det med stiltje vilket prognosen skvallrade om redan igår. Jag tog därför ett extra pass själv igår för att vara på säkra sidan. Strömmen var hopplöst stark så det fick bli ett teknikpass på eftermiddagen.
Vinden kom från öst efter lunch och då gick det ju inte att vara kvar på land. Strömt idag också. Fin läns mot Flintrännan NO som med strömmens hjälp blev en sträckbog hem. Lite missräkning. Inte ett enda slag hem. Man får vara nöjd med strax över två timmar på vattnet.
För alla er som samlar på vårtecken så är här ett. Nilssons vinterhandskar har gett upp.
Att bli Grand Master kändes som en av alla ålderskriserna som folk snackar om. 2024 i februari ska Master VM gå i Australien. Om jag inte kommer iväg den här gången så känns det som att nästa gång så börjar jag bli för gammal, eller...
Hur som helst så är det med segling som i Robban Brobergs låt Målet är ju ingenting, vägen är allt. Lika bra att sätta på den i lurarna så man kan köra ända in i kaklet.
Målet är ju ingenting, vägen är allalalaallt Wohoo, ey ey! Målet är ju ingenting, vägen är allalalaallt
Vägen mot VM lär fortsätta efter VM också men så här kan den se ut i år. Man får göra vägen till målet till målet helt enkelt.
Calella är den enda jag inte är 100% säker på. Jag kom på att jag ska på bröllop helgen då Euro Master Cup Holland går så det fick jag ställa in. Om jag kör till Spanien och tar Belgien på vägen hem så blir sträckan ungefär samma som ToR Holland plus Belgien. Kan hända att det händer.
I Ostend kördes World Sailings Offshore VM som fick mig att tröttna på Havskappsegling och deras oförmåga att ha två regler sida vid sida. Nu kommer chansen att få segla i strömma vatten på annan plats och att få segla riktig entypssegling. Redan anmäld.
Master SM i Träslövsläge på riktigt hav och salta vågor. Årets höjdarplace. Körde GP i höstas som var fantastiskt kul. Länk till GP4 i Träslövsläge rapporten
Att få segla på Biscaya kan man inte missa. Strömma vatten igen. I början på 90-talet seglade jag en Europa Cup i Varberg. Ena dagen ställdes seglingarna in för vågorna var för höga. Då gick killarna från Brest ut för att visa att det visst gick att segla. Hårdaste seglarna i fleeten.
Det är ju märkligt att det ska vara så kallt och blåsigt. Att bara ha möjlighet att segla på helgen är förödande. Cykelpass i mörker på landsvägarna på landet runt Malmö är det bästa som går att få till med någon reda just nu.
I morse bestämde vi oss att skjuta på passet till 12:00. Jag har precis dragit på mig badbyxorna och neoprenstrumporna när det knackar på dörren. Jag ser en äldre kvinna utanför och någon till skymtar. Med våtdräkten i handen öppnar jag halvnaken.
- Oh, säger kvinnan. Kommer vi olämpligt? Mannen som är i sällskapet skrattar. - Nja, men jag ska ut och segla och har lite bråttom, säger jag. - Du kan i alla fall få inbjudan till ett möte, säger kvinnan från Johovas Vittne och lämnar en lapp.
Hon får mig att inse att det snart är påsk och att det här inte duger med så få pass..
Jesus, världens ende Master som har återuppstått.
Idag kom Fredrik Forsgren och jag i alla fall ut. Solsken och 2 grader gick inte att motstå. Att vi skulle få typ 2 knops sydgående ström innan vi la av hade vi inte räknat med. Länsarna blev långa och bra träning. Kryssarna var lite hopplösa. Strömfårorna gjorde stor skillnad.
Varmt och skönt i lä bakom klubbhuset. Optimistjollarna har kommit igång och tre seglare var ute.
Till slut kom Peter Overup och Stefan Sandahl ut i Finnjolle. Totalt var vi sju jolleseglare på vattnet idag vilket är ett tecken på att det är på gång.
Peter Overup tog länsbilden.
Kvaliteten på passen när det är så här kallt är begränsad. Det viktigaste är nog att hålla liv i Reversibilitetsprincipen bland Träningsprinciperna. Varje pass just nu gör att man inte glömmer bort allt man övat på.
Att vädret inte hjälper till står helt klart när mars börjar med 0-gradigt. Igår blåste ett lördagspass bort och i morse vaknade vi till snö men solen lyste och termometern gled upp till slut upp mot 3 plusgrader. Prognosen sa byar upp till 12 m/s men det landade på 9-10m/s i byarna.
Passet blev ett av de kortare på 1½h men teknikträning fortsätter. Balans på kryssen med bättre burkteknik och skotning är fokus. Att orka trycka på med speed nerför vågornas baksidor är fokus.
På länsarna gäller "angles" och inte åka in i vågorna före trots den korta krabba sjön.
Kylan blir till slut övermäktig och tar på krafterna. Måtte våren komma snart.
Ivar tog av sig mössan för bildens skull. Himla kallt men vad gör man inte när Vasaloppet är avslutat på TVn och JJ Giltinan Cup med 18-fotare är avklarad och söndagen måste ha ett innehåll.
I Thailand blev Brett Beyer världsmästare igen i ILCA7. Han är grym denne seglare. Bara att lyfta på hatten. En del svenskar var också på plats den här gången Ulf Myrin, Anders Wennberg, David Bourghardt, Birger Thörnqvist, Ann Lorén och Nils Jöninger var på plats.
Ann Lorén, Ulf Myrin och Anders Wennberg har gjort 23 race i Thailand eftersom de kört både ILCA6 och ILCA7. Imponerande fysik. Ann Lorén vann brons i ILCA6 damer. Grattis!
Brett Beyer Världsmästare
Den här veckan blev det annars en del seglarsnack. Ludde Lindqvist höll föredrag i torsdags för ILCA Sweden medlemmar om sin satsning och hur han hanterar studier med seglingssatsningen. Kul kväll med bra uppslutning och bra snack om att lägga upp träning.
I onsdags så var det årsmöte i Folkbåtsförbundets Skåne fleet. Fleeten har ökat med fyra båtar under 2022 till 31 folkbåtar i Skåne. Det diskuterades en del om säsongen 2023 och vilka regattor som gäller. Kan det bli ett distriktsmästerskap 2023? Torsdagsseglingarna i MSS kommer att ha egen Folkbåtsklass. 9 Folkbåtar i hamnen. Trevlig kväll som avslutades med kaffe och smörgåstårta.
Träningsmässigt blev det ett gruscykelpass, ett spinningpass och idag ett pass i ILCA.
Nollgradigt i morse som steg till 3 grader i eftermiddags. Mindre än 4grader i vattnet kräver tjock våtdräkt.
Hyfsat hård vind från nord nord väst. Nordgående ström som höjde vågorna och vind som närmade sig 10m/s. Simon Linse och jag körde ett pass. Jag körde först 45min själv innan Simon anslöt.
Vi gjorde en lång kryss ihop uppdelad på 6x3min intervall med fullhäng och sen en läns hemåt. Det är tungt på vintern. Vinden känns som den är tyngre, kylan och kläderna gör det inte lättare.
Bra kvalitet och jag är nöjd med speeden i slutet på kryssen. Uppenbart att jobba med skotningen, plan båt och balans som är nyckeln. Länsen hemåt var en utmaning i vågorna och vinden. Man vill ju inte gärna bada.
Man får vara glad man kom ut på vattnet även om jag gärna varit i Thailand och fått lite värme.
Har redan fått höra om att det är "numera är kluck-kluck som gäller" med Folkbåt. Kan det ha varit Evert Taube som myntade det redan 1944 när han var klubbmästare i Folkbåtsförbundet.
F-S74 Carmencita av Sjösala
Evert Taube var klubbmästare i Folkbåtsförbundet och skrev denna visa till Folkbåten. Den är diktad under gång till Folkbåtsförbundets konstituerande sammanträde på Stallmästargården den 23 maj 1944. Texten i sin helhet:
Att segla tre båttyper gör inte livet enklare men egentligen bara roligare som svensk. 2024 bjuder inte bara på ILCA Master VM i Adelaide utan även på Folkboat Gold Cup i Halmstad och 505 World Championship i Träslövsläge. Varför ska man då dra till Australien?
Prestigefyllda pokaler att slåss om i Sverige 2024.
En sak kan man säga om Paul Elvström som inte många tänker på eller vågar säga. Det var att han klarade aldrig av att segla Laser. Han finns alltså inte på någon lista överhuvud taget. Till hans försvar kan man förmodligen säga att han var för gammal för att bry sig. Fastnade för flerskrov istället och man kanske inte kan klandra honom för det. Själv fortsätter jag min privata TFO-satsning i ILCA och tänker att Adelaide borde vara meriterande för ett framtida OS. Februari i Australien borde väl vara svårslaget.
Zoomar man däremot in på 505-priset så ser man att Elvström fanns med redan 1958 och 1959 tillsammans med P. Pollain som världsmästare. Absolut starkaste svensk i klassen är Krister Bergström med Olle Wenrup 1987, 1988 och med Anders Hallberg 1989 och 1991. 2000 tog Krister återigen guld tillsammans med Thomas Moss . Man kan nog bara drömma om det men det är en grymt kul klass och i Träslövsläges vågor blir det inte roligare.
Gold Pokal i Folkboat har bara en svensk besättning vunnit Peter Sohl/Per-Arne Johansson/Anders Nilsson och det var 1978 i Malmö i båten Skuff från Sölvesborg. Att köra Folka är väldigt danskt och numera också tyskt.
Dags att börja bestämma sig så det blir en plan för 2024.
Sydregattan i Abbekås, gissar 1981. Sea Travel har köpts av Håkan Håkansson i Ystad efter att ha deltagit på Half Ton Cup i Sandhamn 1980.
Ystadbukten i augusti, solbränd besättning
Båten är byggd i de senaste materialen 1980 och är en Ron Holland design. Den hör till de med större med reducerad segelyta vilket gör den till en hårdvindsbåt jämfört med de andra på Halt-Ton Cup. Oturligt nog blev det lättvind i Sandhamn. På Sydregattan leder Sea Travel mot övriga halvtonnare Scampi och Ballad med säkert en sjömil. Senare på säsongen mastar de av på Skiyot Race i Gislöv men det är en annan historia.
I somras var jag med i Juryn på Folkbåts SM i Ystad. Vid klubbhuset hade Håkan Håkansson ställt ut sin otroligt fina plastfolka för intresserade av klassen under seglingarna. En mer välskött folkbåt har jag inte sett och nu fick jag chansen att köpa den av Håkan.
Jag kommer att ha båten kvar i Ystad då jag inte har någon plats i Limhamn. Hoppas jag ska komma ut med min dotter och farsa och segla snyggt på Ystadbukten i sommar. Någon klubbsegling får det väl också bli ihop med de andra i Ystad som seglar Folkbåtar.
Sea Travel är byggd 1998 i Kerteminde på Folkbåtscentralen och har vunnit Danska mästerskapen med förste ägaren som seglade i två år med henne innan Håkan köpte båten.
Skickade en bild från i somras till min dotter som tyckte Folkbåt såg gullig ut. Jag berättade att hon är inte så snabb och mest mysig. - Pappa, det behöver inte gå snabbt.
Ett kort pass är också ett pass som Ulf Lundell hade sagt. Några minuter och en timme blev det idag. Bra tryck i vinden men framför allt blev det långa kryssar i åtminstone 2 knops motström.
Stollar i jollar - Lasse, Ivar och jag bestämde oss för att göra ett försök idag.
Inte lätt att få till kvalitet när termometern är på nollan och 3,9 grader i vattnet. Kroppen tröttnar fortare och man blir helt klart orörligare. Hur som helst så fick vi kört tre kryssar och tre länsar. Vid första länsrundningen hade märket sjunkit så det stack bara upp 3-4 dm över vattenytan och Lasses skot fastnade. Vurpan var ett faktum men strömmen satte hård press på båten medan Lasse simmade runt i det kalla vattnet.
Henrik Jörhov fick mig på en liten snutt.
Skickade den till Emil Bengtson som är i Cadiz och Gustav Svensson som är insnöad i Stockholm för att få ett utlåtande.
Emil som inte seglat i 2 knops strömmande 4 gradigt vatten i nollgradig luft, curlad av Finnjolleseglaren Ingvar Bengtson, föreslog att jag skulle ta med centerbordet nästa gång. Gustaf Svensson tyckte jag hade lä lut efter slaget när jag fumlandes försökte trimma om med Zhik Supervarm handskar.
Man kan ha det värre, Lasse, Ivar och jag var grymt nöjda med att ha kommit ut på vattnet. Tänker på hunden Lajka och alla svenska seglare som ligger på sofflocket eller är i skidbackarna.
Vaknade i morse till minusgrader. -1 på termometern. Jobbigt inget ILCA pass och cykel kändes så där i 10m/s och minusgrader. Det fick bli en promenadrunda på 1,5h så jag inte stannade inne. Var inte så sugen på att träna inomhus idag.
Vad skådar mitt norra öga? Simon Linse från Karlskona Segelsällskap är ute på vattnet och kör.
Får höra hur det var. Skyndar runt hamnen och han verkar okej med det. Simon säger att det var långa länsar i motström vilket bådar för bra vågor att träna på. Ångrar såklart att jag inte stack ut. Hem för lunch. Segla eller cykla en sväng? Inomhusträning känns som alternativ 3.
Kollar termometern och det slår precis om till två plus lika bra att dra ut på ett ILCA pass. Vinden ska dessutom lägga sig något.
Ensampass
Det får bli ett ensampass. Vad kan man göra av det för att relatera till de sex träningsprinciperna? Hur får jag kvalitet i ett ensampass i kraftig nordgående ström på Öresund? (Länk till de sex träningsprinciperna)
Som seglare så tycker jag vi har tre olika scenarier på vattnet:
Ensampass Passar att fokusera på det jag behöver göra bättre för att hantera båten eller burkteknik. Tid att reflektera är viktigt och nöta in till exempel en rörelse passar det ju alldeles utmärkt till. Klockan går att använda för att mäta förbättring i slag och gippar.
Två båtspass Speed och trim för att driva båten. Snackar man ihop sig innan kan det bli grymt lärorikt. Accelerationsträning kan också funka när man är två.
Flera båtar Racenära träning och båthantering på kortbana om man inte är så många. Start och accelerationsträning är ju grymt bra om man är tre.
Nästan alla gånger jag har haft coach så har det varit flera båtar med. Individuell coaching har det bara varit ett fåtal gånger. Det är såklart lyx att få coachning som individ men det hade nog gjort att utvecklingskurvan hade varit brantare.
Nock om det. Vad blir fokus idag då.
Rätt burkställning som Steve Cockrill och Nick Thompson snackar om i hängbänkarna. För att applicera träningsprinciperna så ska jag vara noga med att inte fuskburka. Utan hänga som Nick Thompson visar. ( Länk till burkvideos)
Björn Allansson sa att det är bättre att burka 30s rätt, vila, 30s rätt, vila, 30s rätt, vila etc än att burka med köttbullehäng i 10 minuter. Har man coach så är man väl i det närmaste skyldig att lyssna på honom.
Nick Thompson när han visar det i verkligheten och inte bara i hängbänk.
De långa länsarna får fokus bli att träna på att växla mellan att köra positivt och negativt genom att röra på kroppen. Vågorna ligger nog inte snett idag.
Väl nere i hamnen så ångrar jag mig nästan när dricksflaskan inte går att fylla på med vatten. Jag fick ta cykelflaskan istället och ut kom jag.
Hur gick passet då?
Jag började med en lång läns bort till bron. Nyckeln är helt klart att sitta fast. Jag provade också att röra mig betydligt mer framåt bakåt än jag brukar. Att luta sig bakåt i rätt tillfälle för att få en knuff av nästa våg gav utdelning om timingen var rätt. Som vanligt viktigt att hänga kvar uppe på vågen men jag var nöjd med mina lovartslovningar. Hämtade bra fart i lovningen för att sen falla av till negativt och hålla sig kvar på vågen. Det jag tränat på i Ystad funkade idag också då vågorna var lite högre.
På kryssen var jag stenhård mot mig själv. Burka rätt med fötterna i vinkel så musklerna på framsidan tar belastningen, upp med rumpan med hjälp av hiking padsen och tryck nedåt så benen inte var krokiga. Satt bra fast. Fokus var att burka rätt. När detta sitter ordentligt fast jag blir trött ska jag lägga på kroppsrörelserna framåt bakåt med överkroppen.
När jag kom upp till hamnen igen frös jag om fingarana. Ett kort stopp med en rejäl åkerbrasa fick värmen i fingertopparna att komma tillbaka.
Det blev ett likadant varv till och sen in. En timme och 50 min effektiv tid med två grader i luften och fyra grader i vattnet fick räcka.
En fundering som jag fick var hur ska man andas på bäst sätt för att tåla mer mjölksyreproduktion?
Kollade på längdåkning häromdagen och det diskuterades om formtoppning. Fick en fundering på hur gör man det bäst som ILCA Masterseglare inför SM?
ILCA Master SM 2022 i Ystad. Formtoppad? Knappast!
Jag har ju insett att det krävs betydligt mer annan träning än huvudsaklig träning i ILCA. Frågan är hur det görs effektivt. Konditionsträning är ju en kanske den mest uppenbara för att orka hålla knoppen klar en hel racehelg. Frågan är ju hur man tränar sin kondition på bästa sätt? Efter att ha lyssnat på Nils Van der Poel om hur han tränar så är det långa hyfsat lågintensiva pass som har gällt. Andra förordar intervallträning som mest effektiv. Vad gäller egentligen?
Cykel på vintern har varit elände tidigare men nu har jag skaffat riktiga skor som fungerar fantastiskt fint. Konditionsträningen är igång. Kan den göras effektivare?
Jag googlade och kom in på sidan idrottsforskning.se där ska träningsupplägget göras efter sex principer. "Kortfattat handlar principerna om att träningen ska planeras utifrån varje enskild individ för att säkerställa rätt träningsbelastning som medför en successivt förbättrad prestationsförmåga, samtidigt som risken för överträning minimeras."
Individualiseringsprincipen Vad gäller för en 57-årig man 174cm lång som vill prestera i ILCA? Vad är min största svaghet och vad är mina styrkor? Vad behöver jag träna på, styrka, kondition eller smidighet?
Överbelastningsprincipen Den viktigaste och kanske mest grundläggande principen för att få till förändring. Kroppen ska utsättas för fysisk stress. Hur mycket som man ska öka beror på återhämtningen. Det vill säga att man måste ge det tid också.
Progressionsprincipen Man måste "öka" från där man är för att det ska bli en positiv förändring. Förändringen gäller antingen i intensitet, volym eller frekvens.
Reversibilitetsprincipen "Use it or loose it". Drar man ner på träning så anpassar sig kroppen och man tappar. Typiskt för oss seglare är väl känslan på säsongsstarten på våren om vi inte seglat på vintern.
Specificitetsprincipen Hur många gånger har vi inte hört att "det är timmar i båten som räknas". Prioritera det som man vill bli bra på, ganska enkelt att begripa.
Variationsprincipen Gör 2-3 pass i veckan så kan man ignorera denna princip men ökar man så gäller att variera mellan tunga och lättare pass.
Som ILCA Masterseglare så har vi i regel inte tillgång till tränare som coachar oss och hjälper till med att lägga upp rätt träning. Vi hör till de uträknade och får ta hand om det själv. Jag återkommer till dessa principer för att diskutera vad de innebär för mitt träningsupplägg.
Dags att ta sig en funderare över träningsprinciperna applicerade på ILCA Master segling
Formtoppning
Svaret på hur man formtoppar var enklare än jag trodde. Man ska fortsätta träna som vanligt men man drar alltså ner på sin träning successivt veckorna innan tävlingen. Det intressanta var att man ska inte vila sig i form innan tävling vilket är en grej jag faktiskt gjort inför de senaste Master SM. Inför mitt första Master SM 2018 körde vi intensiv träningsvecka innan med Simon Lundmark. Passet innehöll en massa startträning för det tyckte alla var det vi var sämst på. Vi hade sedan torsdag och fredag att ta igen oss på. När det var dags att köra så kände jag mig mest sliten i knäna efter alla startpassen och bestämde mig för att inte köra träning före race i fortsättningen. Det blir ganska lärorikt att reflektera här och applicera principerna.
Vi skulle inte kört ett intensivt pass innan race utan kört lugnare från var vi var om vi ville prestera på SM. Starträning skulle gjorts kanske en månad innan. - Formtoppning
Träningslägret med intensiv startträning skulle varit en månad bort kanske i juli. - Specificitetsprincipen
Jag skulle tagit det lugnare än de andra eftersom jag var ny och inte lika stark - Individualiseringsprincipen
Hur skulle jag då gjort inför SM första helgen i augusti 2018 som ganska otränad och ny i båten?
maj och juni skulle varit de intensiva månaderna
fokus på burkträning för att tåla mjölksyra
konditionsträning och burkträning under vintern
deltagit i vårens GP för att få till startträning
kört mina vanliga pass 2-3 veckor innan från halva juni och trappat ner succesivt
Vill ni läsa mer om formtoppning så finns det här:
ILCA tillåter nu att linlöparen på Kicken byts ut. Harkens val av plastmaterial på linlöparen kostar linor till tusen. Kicken är gaspedalen på ILCA och kicklinan gasvajern. Det är otroligt viktigt att friktionen hålls nere.
När linlöparen slits ökar friktionen och linan går snabbt åt på de vassa kanterna som skapas. Max Hunt, som själv är Master seglare och driver Southeast Sailboats i UK, lämnade in en materialändringsförslag i klassregeln och nu från och med 2023-01-01 är det tillåtet att byta ut linlöparen.
Söndagens pass var ett med fullhäng och frånlandsvind och inte så mycket sjö. Vi bedömde att med tanke på att vi var tre och att strömmen var kraftig. Jag fick två video, en för kryssen och en för läns, från Tomas Franzén som jag kollade på. Att hitta rätt rörelse och burkteknik tog upp 75% av 1,5h video. Här kan man inte träna och nöta nog.
Vi körde en lång läns ut mot pricken vid Flintgrundet NO. Lasse Bergenzaun kom först med några båtlängder och det var fight hela vägen. Ivar Bodin kom lite efter med Radialrigg. Den som hittade mest tryck avgjorde det. Lite mycket vrid och puffigt i början. Vi väntade på Ivar som börjat köra ILCA Radial i år. Jag kollade på hur han burkade och hur han satt fast i båten. Gav några tips och så kom vi igång.
Björn Allansson hade ett bra tips på ett påskläger och det var att burka max med rätt hängteknik i en minut, viloläge, på det igen i en minut och så vidare. Finess med övningen tycker jag är att få in känslan när det är rätt. Blir man trött och slarvar med att burka rätt så lär man sig att segla så. Fokus helt enkelt.
Lars och jag kryssade hemåt. Jag hade lite edge på kryssen. Lite högre och lite snabbare. Rundan tog typ 50min med länsen inräknad.
Nick Thompson i videon nedan visar hur det ska gå till och Steve Cockrill visar på hur det inte ska gå till. Båda är viktiga att förstå.
En halvvind ut mot trindeln och på med burktekniken igen. Halvvinden är utan tvekan kallaste bogen och efter kryssen var vi färdiga. Gott att kunna göra pass i första veckan i januari på hemma plan.
Sommarstaden Ystad kanske skulle sadla om till vinterseglarstaden Ystad. Årets premiärpass blev i Ystadbukten med vind 8-10m/s som mojnade något framåt kvällen. Sommarens vattentemperatur på Master SM, 8 grader, låg i nivå med dagens på 5 grader. Vågorna var i nivå med de på Master SM i somras.
Pontus har förstärkt solskydd för att inte skadas av den starka UV-strålningen på den svenska Rivieran.
Hur som helst så blev det ett styrkepass med fullt häng och bra tryck. Vi pulsade kryssen en bit förbi den så kallade Skitpricken som ligger utanför avloppsverkets utloppsrör. En läns till "Den Gule", en halvvind ut på havet. Läns mot prickarna i fartygsleden. En handfull varv mellan farledsbojarna för att sen köra en halvvind in i hamnen. 2h timmar går fort när det är skoj.
.jpg)
.jpeg)
.jpeg)
