Har redan fått höra om att det är "numera är kluck-kluck som gäller" med Folkbåt. Kan det ha varit Evert Taube som myntade det redan 1944 när han var klubbmästare i Folkbåtsförbundet.
F-S74 Carmencita av Sjösala
Evert Taube var klubbmästare i Folkbåtsförbundet och skrev denna visa till Folkbåten. Den är diktad under gång till Folkbåtsförbundets konstituerande sammanträde på Stallmästargården den 23 maj 1944. Texten i sin helhet:
På furubygd folkbåt jag kväder min sång
vid blånande böljornas brus,
när våning och stuga mig tyckas för trång
jag flyr till mitt gungande hus.
Blott sju sextiofyra är längden på skutan,
det räcker åt mig, jag kan vara förutan
en hel del på längden, det kan ni förstå
när bredden på mitten är två tjugotvå.
Där kan jag servera en middag för sex,
i ruffen ryms fyra också.
Jag slipper att ralta omkring på mitt däck,
på durkar och trall kan jag gå.
I folkbåten sover jag härligt om natten,
mot klinkbyggda borden hörs kluckande vatten,
och sömn utan kluck kan till sjöss jag ej få,
och kluck utan klink kan omöjligt uppstå.
Min folkbåt är rymlig, min folkbåt är trind,
men framtill så vass som en kil.
Den ligger på kryssen blott tre streck från vind,
den länsar med sju åtta mil.
Med ett tusen kilo i kölen den gungar
just lagom på vågen, och bogsvallet slungar
min folkbåt så långt bort i söder och norr,
att jag uti sittbrunnen jämt seglar torr.
På furubygd folkbåt jag kväder min sång
och smeker dess blänkande bord,
jag drömmer om fred som skall komma en gång
med frihet för folken i nord.
Jag seglar då kanske ej långt ner i söder
men styr med min folkbåt till nordiska bröder
och sjunger en sång på det frigivna hav
om båten som furan och järnet oss gav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar