Fredagsbilden #8 - andra halvan på 50-talet - ingen tvekan om vem som är Kungen

Ingvar Jönsson ute med Trapezjollen och testar nya segel. i lugnt väder. Vem som är kung? Elvström så klart.

Bilden är särskilt kul tycker jag för den har två kopplingar till min egen segling. Jag kom igång att segla igen, efter uppehåll under lundatiden, tack vare att Anders Bergmark på Hållfasthetsinstitution på LTH frågade mig om jag ville gasta på hans Express.
Sugen på att segla ännu mer åkte jag hem och hämtade min Laserjolle och la den i Limhamn. Döm av min förvåning så var det bara jag som seglade Laser i Limhamn. Stendött året är 1990. Jag ligger, då för att ha något att göra och, planar jämsides med just färjan Scania som på bilden kör ut mot Dragör.
Den andra kopplingen är just Ingvar som samlade ihop Skånes alla Laserseglare och skapade ett TFO i Malmö. Ett fantastiskt tillfälle till kvalificerad träning och jag utvecklades otroligt de åren det fanns.
Svenska Seglarförbundet det är något jag saknar här nere!!!

Quarter Ton Cup 1974, Malmö - en plakett krävde lite förklaring

För några helger sedan städade vi ur klubbhuset på MSS. Bland grejerna som åkte i soporna var en del gamla stämplar, överblivna priser och plaketter. 

Jag la beslag på en plakett från 1/4-ton VM 1974. Ett historiskt, i alla fall ur ett svenskt perspektiv, VM då en av Peter Norlins båtar, Accent, vann. 

Jag blev nyfiken på vad som egentligen hände och gjorde lite "research".

Bronsplaketten som deltagarna fick som minne. 

Det var bra tryck på att bygga nya båtar i ett försök att slå dåtidens regel IOR. Det var många kända svenska designers som Rolf Magnusson, Qviberg, Peter Ståhle och Peter Norlin som då var unga och hungriga.
Imponerande 47 båtar från 13 länder deltog med bland annat Paul Elvström från Danmark i sin Aphrodite.

Malmö Segel Sällskaps klubbhus när det var nästan nybyggt. Står sig än idag.

När båtarna samlats blåste det storm men precis till första start dog vinden och kom aldrig över 10m/s under hela regattan. Strömmen var som mest 1 knop. När regattan var över så stod Rolf Gyllenius, som senare startade familjebåtar som byggde Omegabåtarna, som vinnare i sin Accent. VM hade många radikala designs som Peter Ståhles Psycho som var extremt bred och lätt. De traditionella båtarna som inte stack ut lika mycket stod som de som var vassast efter IOR regeln. Peter Norlins Accent såg man som en kopia på Sparkman&Stephens typiska design.

Svenskarna tog hälften av de 10 första platserna:

1. Accent - Peter Norlin, (Rolf Gyllenius)
2. Kakadu - Rolf Magnusson, (Rolf Magnusson)
3. Timschal - Delanta, (G. Nissen)
4. Dubble Bubble, Tequila (K. Saalmann) Germany
5. Aphrodite, Bianca 26, (Paul Elvström), Danmark
6. Rebel, H. Lundqvist Prototype, (P. Blumenthal)
7. Shoupilouliouma, Dufour Prototype, (Michael Dufour)
8. Aprilia, She 27 modified S&S , (Rolf Häggbom)
9. Bloody Mary, Lill-Scampi modified, (B. Hedensjö)
10. Fred, San Juan, Bruce Kirby, (GS Wilkins)

Accent

Accent var en tung båt om man jämför med de lättaste. Båten var dock byggd, för tiden, på ett väldigt innovativt sätt. Kallbakad sandwich konstruktion. Inner och ytterskalet bestod av korslaminerad mahognyfaner över en 20mm balsakärna. Som antydningar visar på bilderna så såg hon ut som en traditionellt plankad mahognybåt. Måste ha varit fantastiskt vacker. Lätt och styv men skör. 

Accent såldes vidare efter att ha misslyckats på nästa VM och brann till slut upp om någon undrar var hon är idag.

Psycho, notera de tre rattarna på en 25-fotare, Peter Ståhles design. Peter Ståhle stod sedan också för traditionellare båtar som Omega 28 och Diva 39. Diva 39 är en riktigt skön båt så Psycho var nog en rejäl sväng åt andra hållet.

Det var på den tiden båtarna hade ett segel i kombination med spinnakrarna som kallades Blooper för läns. Som bilden antyder så var det nog något kämpigt att få dem att stå. 

Kan tänka mig att det var hyfsat snyggt med 47 1/4-tonnare komma på läns. Annars klagades det på att de olympiska banorna på 11Nm var alldeles för korta för en så stor fleet. Hela mästerskapet präglades av lätta vindar. Det är väl det som var Albin Accents starka sida även som familjebåt om jag minns det rätt som seglade mot dem i Omega 28. Kul att dyka ner i historien ibland. 😀

Här ser ni plaketten i sitt sammanhang i flera artiklar och flera bilder som är riktigt kul kan ni hitta här:
http://histoiredeshalfs.com/Quarter%20Tonner/QTC%2074.htm?fbclid=IwAR0_2jjleaXSNyhHkJYSidsO0DKEBJP67ZDoN6ZS_ZZbKFaoErNGlzOkVEg

2020 ILCA Laser Masters World Championships, AUSTRALIA, Geelong - here I come

Då var charterbåt och anmälningsavgiften betald och nu närmar sig äventyret på allvar. Nästa race blir i Australien. 😀

2020 ILCA Laser Masters World Championships
Thursday 19 March 2020 - Saturday 28 March 2020
AUSTRALIA, Geelong

 I somras blev det Laser Master EM i Roses, Spanien

Det här var en av anledningarna till att jag sålde Grynet på våren 2018. En annan tung anledning var att när jag skulle ta tag i bottenmålning så låg de andra där ute på sundet och tränade. Det var annonserat att Laser Master VM skulle gå i Australien när jag fick frågan om hon var till salu. Två anledningar som gjorde att jag bestämde mig. Att få segla i Australien har varit en dröm länge för mig.

I okteber 2018 blev det Laser Master Oceania Championship på Fiji för mig och min sambo istället för en ny genua till Grynet. 

Det finns ingen annan jolleklass eller segelbåt för den delen som man kan göra det så enkelt i. Alla Laser är lika och man tar med sig sitt eget segel, rorkult och linor och sen kör man. Båten man får är inte ett annat djur som ska tämjas eller trimmas in utan typ som fåret Dolly, en klonad historia.

Alla träningstillfällena på Öresund glömmer man inte så lätt.

Nu har jag gjort över 200 dagar i Laser sen jag tog upp det igen. Jag känner att jag behärskar det så pass att det är lönt att åka men det är galet tufft motstånd. Laser Master eller Masterseglingen överhuvudtaget är mer än en tur på vattnet. Det är en överlevnadsstrategi helt enkelt för folk som vill se sporten som sin idrott. Ingen nertrappning utan man gör det så bra man kan efter sin ålderskategoris förmåga. Jag lär bli äldsta Laser Master i fleeten i Geelong då jag blir Laser Grand Master i april. 😊
Vi är så långt fyra svenskar anmälda och det finns plats till tre till.

Morten Bogacki på väg mot en tredje plats i Mini-Transat 2019

Morten Bogacki som seglat Pia L'Obry Trophy är nu andre man i fleeten som är på väg att fullfölja Mini-Transat. 

Dominick Lenk gjorde det 2015 och blev 18 i Protoklassen. Skoj att ha träffat två av deltagarna i vårt race som nu gjort det hela vägen.

Mortens Mini 650 sjösattes 2017 och är en Etienne Bertrand design. Modern och plattnosad.

För tre dagar sedan var Morten också om Erwan Le Mene efter att ha legat 5a  länge så gick Morten om dem genom att ta en nordligare kurs. Just nu är han ca 30Nm före med ca 100Nm kvar till målet. Grym prestation så långt och nu får vi hoppas det håller hela vägen. Imorgon kväll vet vi.

Det går att följa här:
https://www.minitransat.fr/en/follow-race/cartography

Laser Master SM 2019 Kullavik - en kort rapport

Årets SM blev en uppgörelse i lätta vindar från nordväst och väst. Vädret var på topp med solsken men så var det där med lättvind.

 Jag, Henrik och Ola på väg mot Kullavik. Höga förväntningar på en kul helg. Precis lika stökigt packat i bilen som för 30 år sedan. 

Inför första racet kände jag mig ganska osäker på hur det här skulle bli. Startade en bit från favoriserade änden av linjen för att vara konservativ. Det dröjde typ en halv minut så slog båtarna i lä över mig och första kryssen blev en konst i att hitta fri vind. Det var ingen lätt historia i det stora startfältet och korta kryssbenet. Gick fint på länsarna men tappade igen på kryssen. Hopplöst så att säga.
I andra racet flyttade jag mig neråt läflaggen vid starten. Försöker undvika oredan i lä. Vid startskottet har vinden vridit ännu mer mot och båtarna är typ 75m före direkt. Första racet upprepar sig. Kan jag inte det här? Det känns som när motvriden kommer och jag slår så blir jag bara täckt av andra. Inte helt hundraprocentig start, kort kryss och mycket båtar? Vad ska jag göra?
Tredje försöket. Bestämmer mig för att vara aggressivare i starten. Det får bära eller brista. Efter startskottet lyckas jag hänga kvar efter starten får ett litet lyft som hjälper mig och plötsligt går det bättre. Nu kom jag igång. På banan är det små stråk med vind och de ligger lokalt. Det gäller verkligen att hitta dem, gå på hög och ha fri vind. Tappar några båtar på andra kryssen men den här gången känns det lite bättre. På bättre humör på väg in men det går inte som jag hoppades. Tredje racet blev bättre, en 25a, men inte tillräckligt för att infria mina förhoppningar. Det här är sämre än i fjol.

På väg mot Kullavik. Tre jollar på släp. På väg hem ska vi ha en fjärde. Min nya båt nummer 216422. Som konsult hos kund så vill man ju ha något vettigt att göra på kvällarna. Nu ska det bli träning i Vättern.

Henrik Beén från min klubb MSS har gjort en fantastisk första dag och ligger riktigt bra till bland de 10 första. Gunni Pedersen, VM silver i Melbourne 1987, och Henrik står och snackar om dagen bredvid mig. Då berömmer Gunni Henrik för hur han hittar i det lätta. Gunni säger att han kände det fladdrade till då slog han.
Jag funderade över hur jag gjorde. Jag minns också att det fladdrade till, trycket försvann och jag fick motvrid. Sen slog jag.
Funderade mycket på vad Gunni sagt under kvällen.

Otroligt välorganiserat på hamnplan. När över 110 Laserjollar ska få plats att sjösätta och tas upp är det en stor utmaning för arrangören.  

Starterna måste bli vassare. Bästa stället gäller. Häng kvar på hög så länge det går. Först över i motvriden. Positionera sig för fri vind. Var på tå som vår coach Simon Lundmark säger.
Andra dagen är en ny dag. Vinden är ännu tunnare än första dagen. Vinden vrider också mycket och det är puffigt. På vägen ut till start försöker jag hitta rätt i stråken. Kanske det här kan funka. Nu gäller det att få till så det blir spelat på hela pianot. Ingen enkel lösning.
Fjärde racet. I tredje racet positionerade Asbjörn Arnkvearn, bronsmedalj på Laser VM 1983 i Halmstad, sig tidigt vid startfartyget. Tog starten och vann racet. Det är så det ska gå till. Nu var det nog mer än att ta starten men det är en bra början.
Helt klart är att här är många goa seglare att lära sig av. Man skulle haft Gunni Pedersens känsla och seglingsteknik i det lätta och att alltid ha tryck på hög, Asbjörns Arnkvaerns startteknik och Per Arne Nielsens förmåga att se var det var tomt på vind och hitta rätt på banan.

Laser Radial samlade 44 seglare. Radial är också damernas klass och de var 11 i år. Tuff fight med skånetösen från Råå Kristin Wilhelmsson nu Stockholmare, MKS, som bästa kvinna.

Fjärde racet. Är tidigt ute och känner på det på banan. Vinden går och kommer. Det kanske ska gå att få till. Startfartyget skjuter upp apan i väntan på att det ska komma mer. Apan skjuts ner och jag länsar ner mot linjen, vinden dojar, förberedelsesignalen flagga U skjuts upp och regel 30.3 gäller. Det här börjar bli stressigt. Nu har jag bara 3 min på mig för att vara tillbaka på rätt sida linjen. Ska jag hinna ner innan det är en minut kvar och undvika att bli diskvalificerad blir den stora frågan. Känner mig som en riktig klantskalle. Jag kommer inte att hinna förbereda starten som sig bör utan får vara nöjd om jag inte blir diskad. En minut går och jag är inte nere på linjen. Om de identifierat mig så får jag hoppas på en omstart så jag får vara med igen. Starten blir riktigt bra, allmän återkallelse. Vilket flyt trots bra start! Det är min räddning i alla fall för att slippa risk för diskvalificering. Linjen är riktigt bra. Ingen påtaglig fördel. Det här kommer att bero på hur vinden är just i startögonblicket. Jag väljer plats på linjen efter var toppgubbarna positionerar sig. Mitt självförtroende är inte på topp.
Starten blir okej och jag kan hålla mig kvar för styrbordshalsar en bra stund. Tar mig uppåt i banan. Känns bättre. Mycket båtar runt mig. Plötsligt dyker kryssmärket upp. Det var en riktigt kort kryss. Slår och får gå sista biten på ett motvrid och rundar mitt i fleeten. Vi är riktigt tätt samlade. Går upp för fri vind på halvvinden. Tar en 4-5 båtar på det men har det jobbigt för att gå ner och gippa för högersidan av banan. Går bra på länsen och tar mig förbi 2-3 båtar. Lyckas hålla det ganska bra på kryssen men kommer in på 28.
Femte racet. Starten blir bra. Första kryssen så där. Går högt upp på halvvinden i omkörningsfilen. Väljer att följa med det trycket jag har ut på vänstersidan av banan. Löper på bra och Laser Radialfleeten som startat ger nu vindskugga nu på högersidan. Det här går ju bra. Seglar i kapp Olof från MSS som rundade typ 10 båtar före mig och drar förbi ett gäng till. Med mindre båtar framför funkar andra kryssen bra och jag tappar inga. Kommer i mål som 15. Nu är det kul igen.
Sjätte racet – sista chansen. Lovartsstart igen. Jobbar hårt för att komma upp på linjen och för en liten lucka i lä. Båten i lä klarar inte att komma upp på linjen i tid och båten i lä om honom blir "skitad" av sin båt under. Tappa nu inte höjd och fokusera är det enda som rör sig i mitt huvud. Det fladdrar till och jag slår direkt. Får ett fint spår, det fladdrar till och jag slår igen. De andra som startade i lovart om mig fortsätter mot höger. Min för pekar nästan på märket. Det motar och jag slår igen.
Känns riktigt bra nu. Inga båtar som stör och jag har fått in takten. Rundar kryssmärket runt 10ende plats. Kör ut mot vänstersidan. De före gick åt höger. Kör nu negativt över mot dem och har bra tryck. Tar in på dem på länsen. Får till en bra andra kryss och rundar sjua. På länsen går de strax bakom mig längre ut på höger sidan av banan och kommer precis om mig i slutet på länsen.
Per Sahlberg, som jag seglat Rolex Middle Sea Race med i Windriven Dehler 34SV, kommer i fatt men jag har plats vid märket och klarar en 9.
Per Sahlberg vinner ”Laser Master Dehler 34SV Cup 2019” och slutar på en 17e plats och jag på en 20e. Jag får vara riktigt nöjd med upphämtningen från första dagen. Från 32 till 20. Jag blev i alla fall bättre än i fjol men framför allt så tror jag att näste gång det blir så här så är jag ännu ett litet snäpp bättre. 69 Laser Standard seglare ställde upp i år och det var en handfull fler än i fjol. Jättefina dagar och grymt skoj. Jättetrevligt arrangemang av Billdal och Kullaviks klubbarna.

Resultaten hittar ni här: Laser Master SM 2019 Resultat

Laser Master SM, Kullavik, närmar sig - ska bli otroligt kul

Laser Master SM 2019 i Kullavik blir mitt sista Laser Master SM som Master sen är jag Grand Master 2020. Tänk att det blev så här. Jag som tänkte jag bara skulle träna och ha Lasersegling som min idrott.

Jag på Laser Master EM 2019, Roses, Spanien

I år har jag kört tre race Laser GP1 i Malmö, Laser Master i Särö och Laser Master EM i Roses, Spanien.

54 dagar på vattnet i år varav 9 tävlingsdagar. Jag känner mig riktigt fokuserad på det här SMet i år. Mitt första Laser Master SM i fjol slutade jag på 21 plats. På EM blev det en 19e plats av 39 Laser standard Master.
Vad det kan bli i år på SM handlar helt om vilka förutsättningarna blir i Kullavik. Det gäller bara att vara riktigt på tå, fokusera och göra min grej så får jag hoppas det blir bättre än i fjol.
SM gäller som uttagning till Laser Master VM 2020. Det 2020 går i Melbourne med start den 19e mars så det kräver sin planering. Det kommer inte att fungera att inte ha seglat i februari och halva mars. Vi får se men visst hade det varit coolt att fått seglat i Australien.
SM först! 😉

Laser Radial World Championship Women - otroligt jämnt mellan Anne Marie Rindom och Josefin Olsson

Eftersom det är VM och inte världscuptävling så är det inga finalrace. 

Det är två race planerade imorgon. Efter 10 race då kommer två att räknas bort. Räknar vi då bort Josefins riktigt dåliga dag igår och Anne Maries BFD och 28e placering så behöver Josefin slå Anne Marie Rindom med 1 poäng sammanlagt för att ta det. 

Josefin gör ett grymt fint VM i Japan

Vid frukost vet vi nog...

Då ska ni kolla på resultaten här: https://2019worlds.laserjapan.org/radial/results/women/

Laser Master European Championship 2019 - dags att packa

På torsdag rullar vi mot Laser Master European Championship 2019 i Roses Spanien. Två ekipage med 9 Laserjollar. 25-30h i bil mot EM.
Veckan före midsommar afton går racen så lite återhämtning hinner vi med.



120 Laserseglare kör i Standard och vi är 10 svenskar anmälda. I Laser radial är det 145 anmälda och 6 är från Sverige. Detta blir största regattan i år för mig. Ska bli grymt kul med 265 anmälda.
Två Laserrace har jag hunnit med i år och 38 träningspass. Kroppen känns just nu bra så det här ska bli kul.

Roses ligger på Costa Brava nära franska gränsen. Kan nog bli klurigt det här med bergen runtomkring. Marinan där vi håller till ligger bortåt udden på bilden.

Finn World Masters 2019 börjar imorgon - 266 anmälda

266 Finnjolle Masterseglare från världens alla hörn dyker upp i Skovshoved för att göra upp om VM-medaljerna. Kolla in den imponerande anmälningslistan här.
På listan finns många tidigare världsmästare och OS-seglare.

Från Malmö Segel Sällskap följer vi så klart Peter Overup och Stefan Sandahl. Här efter att ha blivit coachade av Max Salminen för någon vecka sedan.

Peter blev bäste svensk, med sin 11e plats, på Danska mästerskapen som också var för-regatta till VM för många. 

Det är nu vinterpassen på Öresund ska betala sig.

ORC World Chammpionship 2019 - Sugar 3, Italia 11.98 vinner Class C

In i det sista var det kamp om guldet mellan tjeckiska Hebe V, M37 och estniska Sugar 3 Italia 11.98.

Hebe ledde inför de sista racet men efter en dålig start fick de kämpa längre ner i fleeten vilket kostade dem segern. 

Succé för Team Sugar 3 och designern Matteo Polli

50 båtar deltog i Class C. De främsta 6 "poängplatserna" dominerades av de välkända designers som Matteo Polli, Cossutti, Botin Carkeek men nu också av Ceccarelli som designat nya Neo 350. 

Aivar Tuulberg verkar också börja få fart i sin Catariina II One Off efter ytterligare modifieringar. 

VMet seglades efter ORCi utan att krångla till det med IRC. Tydligen har World Sailing bestämt att vartannat VM ska gå rent och vartannat med blandade regler. Frågan blir hur ORC ska göra nu?

Kommer ORC VM att köras i Östersjön igen?

ORC Class C resultaten hittar ni här ORC Class C results

Dags att sjunga Laserns lov

Laser är kvar 2024 som herrarnas och damernas Olympic Single Handed Class.
Onödigt drama, eller?
Redskapet är en del av seglingen. Laser är mer än en båt det är segling med Laser.
Klassen har mer än 90000 registrerade aktiva och finns i över 150 länder. Det finns säkert de som gör jämförelsen med flugorna men detta går inte att ogilla.
Det finns Laser att hyra nästan överallt i världen. Är man på semester tar man med sig våtdräkten och kör ett pass. Kan inte bli enklare.
Klassen attraherar både medelåldersgubbar som försöker hantera sina 50-kriser som mig själv och unga tjejer och killar. På Laser GP1 i Malmö var det 14 tjejer och 14 killar i Laser 4.7 och 19 tjejer och 29 killar i Laser Radial som varvades i resultatlistorna. Vilken sport kan visa på att tjejer och killar kan tävla på lika villkor?

När jag satte mig i en Laser igen 2017 hade jag inte en tanke på att jag skulle tävla på Fiji.

Det finns såklart många coolare båtar och jag vill inte säga att det är bara Laser som gäller. Däremot ska man inte ge upp Laserseglingen. Så här efteråt skulle jag såklart skaffat en Laser redan 2001 när jag blev sugen på segla igen.
Tycker ändå OS-guldmedaljören i Laser Tom Slingsby summerar det hela i en intervju jag läste:
If I sailed Lasers every day and that’s all I did, I would have gone quite stale, I think, and I would have lost a love of the sport, whereas I was moving around a lot, and I did sail yachts, and Moths, and all the other boats. Even the really exciting boats like the Moth or the A class, you still do miss the Laser sailing, how pure it is, how it won’t come down to boat work or boat design, or things like that. It comes down to the ability of the sailor.

Att det röstades för Laser betraktar jag bara som att det finns de i World Sailing som fortfarande förstår att segling är mer än nyanser i redskapet.
36-5 för Laser Standard (Men)
37-4 för Laser Radial (Women)

Såklart är det ett stort ansvar de styrande i ILCA tar på sig med en så dominerande klass. Att det är konflikt mellan Laser Performance och ILCA är inget bra. Det är att spilla energi.
Laserklassen behöver komma på tå igen. Det går inte att slumra till.
Vi behöver bygga klassen, varje seglare som är beredd att lägga tid och kraft på att segla Laser är viktig. Att få fram en OS-kandidat är inte det viktigaste för Laserorganisationen. Det är att fortsätta bygga attraktiva evenemang som Europa Cup, nationella GP-serier, nationella mästerskap och att skapa träningsmöjligheter för seglare som vill lära sig segla Laser på hög och låg nivå.

Ny helg nya race eller?

Förra helgen gick Lidingö Runt och Trim Cup i Lomma av stapeln.
134 båtar gick i mål på Lidingö Runt och 14 båtar deltog på Lomma Sails Trim Cup.
Trots en kall vår ökar Lidingö Runt men Lomma Sail Trim Cup drog bra med klassbåtar men det var tunt med performance cruisers. Från över 50 till 14 båtar på ett par år. I år var det utan North Sails sponsring och lokal segelmakare som jagade på folk i sitt nätverk. Jag gissar att Lommabuktens Seglarklubb får tufft att locka deltagare utan den fantastiska sponsring som North Sails gjorde och det engagemang som Martin Strandberg lokalt visade.

Skoj att se att nya gänget fortsätter tävla med Grynet. Tror dock de måste flytta fram i båten.

Nära målgången var de inte heller långt ifrån Team Pro4u i Patrik Forsgrens First 36.7, nu med ny T-köl. De satsade också på genua på runt ö-racet.

Anders Åhmans Grynet blev trea i klassen och 5a totalt. Klassen vanns av Rikard Isbys Mithril och silver vann Mats Victorin i sin X-332 Boxer.
En reflektion jag gör är hur Rikard Isby numera ofta är i topp i SRS med sin Mithril jämfört med då han seglade sin First 30. Samma gäng i två olika båtar i SRS ger topp eller botten resultat. Det är väl som Peter Gustafsson brukar säga. Det jämnar ut sig i SRS alla har rätt SRS tal. 😎
Kul också att se att många av de främsta körde genua i klassen. Efter racen la Patrik Forsgren ut sina 150% försegel till salu. 😊