Nilsson på tur - ILCA Master i Spanien 2025

Spanska ILCA Master mästerskapen i Barcelona och EurILCA Master Cup i Calella gick två helger i rad i år. Om man är med på tre EurILCA Master Cup regattor så har man full pott för poängberäkningen och är också med om utlottning av segel. Ett ganska bra mål kan jag tycka om man ska kalla sig ILCA Master seglare. Det blir en rivstart på säsongen med två tre dagars regattor två helger i följd.

Cool bild med mig precis framför Club Swan 50, MON5025

I år är planen för mig EurILCA Master Cup i Calella, ILCA Master Nordiska Mästerskapen i Nagu, Finland och ILCA Master Svenskt Mästerskap i Kullavik. 

Spanska mästerskapen i Barcelona låg alldeles för bra till för att inte vara med. Jag och Micke Lundgren lastade båtarna på min 505-trailer och sen drog jag ner mot Barcelona.

Strax före den "rökande tysken", Roger Schulz som är otroligt bra.

Barcelona var en riktig uppvaknande regatta från vinterdvalan. Jag kommer otroligt lätt ur racemode nuförtiden. Det var ända sen Vilamoura i höstas sen förra racet. Lite knaggliga starter i början gjorde att det fick bli en "start me up regatta". Serien 35, 27, 23, BFD gick i alla fall på rätt håll. Lite för mycket med i starten i söndagens sista race. Lördagen var vi på vattnet från tolv till fem på kvällen utan att få till ett race. Det gick en dyning i Barcelona som kändes ovant. Det var dock ingenting mot hur det kom att bli i Calella.

Stundtals champagnesegling utanför Barcelona.

Jag var ensam svensk men det var ett fantastiskt trevligt arrangemang med pasta och en öl efter seglingarna. Bra gemenskap och spanjorerna kallade mig El Sueco, svensken. Hade kul med tyskar, holländare, spanjorer och italienare.

Från den fantastiska anläggningen i Barcelona, Olympia hamnen, till stranden i Calella. 

Häftigt i Calella, otroligt trevligt med restauranger nere vi stranden där vi sjösätter. Hotellet låg bara uppför backen med ett rumm med havsutsikt.

Bra fart efter en dålig start på dag 2.

På Tune up racet tog jag starten vid läflaggen efter att ha snurrat upp en italienare. Ledde efter första kryssen och halvvinden. De kom ifatt mig på länsen och jag rundade nog som femma. Kom i mål som fyra. Kändes bra.

Första dagen i Calella var otroligt svårseglad. Hög dyning som rullade in från havet fast vi hade frånlandsvind. Otroligt svårt att få ordning på balansen på länsarna. Inte så nöjd. Fick ställa om till att det här måste jag lära mig. Kom fram till att jag måste köra bara på speed. Lågt och fort. Starterna satt som en smäck.

Dag 2, såklart en kass start när jag nu skulle hålla speed och komma upp mig.

Dag 2 var lurigt med ström uppe vid kryssmärket. Att komma in för styrbord gjorde att det krävdes en rejäl marginal mot märket. Lurig dag då jag så här efteråt tror det var strömmen som spelade mig ett spratt. I ett av racen förseglade jag mig rejält med många av de andra på vänsterkanten. På ett annat hade jag svårt på vänster. Under kvällen så blev nog analysen att det var vänster som gällde men man fick akta sig för att komma för långt vänster på grund av strömmen. 

Tre race om dagen är tufft och nu börjar det kännas i kroppen när man ska ut på sista dagen. 8 dagar på vattnet tar på krafterna. Sista dagen skiftade vinden både i riktning och styrka så det blev inget race för oss i ILCA7. 

Johan Lindstedt och jag kämpar ofta på banan med varandra. Bäst av oss svenskar i ILCA7 blev Staffan Persson som blev 27a, jag 33a och Johan 35a.

Tufft att komma igång i år, endast 6 dagar på vattnet

Svårt att komma igång i år. Många helger med stiltje eller för hård vind gör det jobbigt att vara en working class hero. Redan vecka 8 och med gårdagen är jag bara uppe i 6 dagar på vattnet.

Idag ligger dimman tät på Öresund så i väntan på att det ska lätta får det bli ett inlägg.

Byig frånlandsvind igår, hård kick hjälper för lite återhämtning.

Jag tycker det räcker med att hoppa över en helg för att benen och magmusklerna ska tappa i mjölksyretålighet. Efter gårdagens pass i kylan så var det rejält flåsigt kan jag säga.

Jag googlade för att kolla om musklernas prestation ökar eller minskar av kylan. Igår kändes det jobbigt nämligen i det kalla vattnet. 

Slutsatsen som forskningen kommit fram till är att kyla inte hjälper till med återhämtning, så kallad kryoterapi, efter träningspass eller att det gör det. Tveksamma resultat alltså.  https://www.idrottsforskning.se/kyla-forsamrar-aterhamtningen/

Det kanske också förklarar att vinterpassen känns tyngre. Frågan kvarstår, det kanske motsvarar höghöjdsträningen som löpare och skidåkare håller på med. Jag vill gärna tro det och det är kanske viktigast.
Vem vet? Hur som helst viktigast är att det är kul att segla på vintern också.

Mer än 400 ILCA Masterseglare i Norden, ILCA Master Nordiskt Mästerskap på gång

I samband med att vi, Danmark, Norge, Finland och Sverige, nu har dragit igång att vi ska köra ett Nordiskt Mästerskap också för ILCA Master så gjorde vi tillsammans en inventering över dagsläget. 

Les marins s'amusent davantage, EurILCA Master EM, 2023 Douarnenez Frankrike

Vi har över 400 ILCA Masterseglare som kör på klubbnivå till deltar på Master EM och VM i Norden.

Ganska häftigt!

Nordiska ILCA Master Cluster

Med början i år med ett Nordiskt mästerskap så har vi med två tävlingar som ingår i EurILCA Master series. Det behövs alltså bara att delta i en till för att få till 3 tävlingar så man har en full EurILCA ranking. Själv satsar jag på EurILCA Master Cup i Calella i Spanien som föregås av Barcelona mästerskapen i slutet på mars.

ILCA Master NoM kommer att gå i Nagu i Finland 2-3/8 och ILCA Master SM som går i Kullavik 30-31/8 är de som räknas i EurILCA Master series.

Sanktionsansökan är inlämnad för NoM och NoR är på gång för Master SM. Snart är sommaren här. Nordiska mästerskapen blir en perfekt för race till Master SM.

Fredagsbilden #20 - uppladdning inför Nordiska Mästerskapen i Laser 1994

Pontus Johnsson, Anders Borg och jag drog direkt till Nordiska Mästerskapen i Sandefjord efter SM i Laser i Vänersborg 1994. Vi fick lov att sova på ett loft i klubben under mästerskapen.

Vi hade dåligt med pengar så det var inte lönt att åka hem efter Vänersborg för då hade vi inte råd att åka till Norge. Lika bra och köra direkt. Pontus och Anders som jobbade på Gransegel skojade vi om att de hade Sömmerskeförbundets minimilöner. Jag minns det som att hela lönen gick till segling fast jag jobbade som civilingenjör var det alltid tomt.

Vi delade på en pyttipanna som tinat i sommarvärmen dagen innan. Vi hade nog stålmagar.

Vi körde ut mot havet och slog läger i havsbandet mellan klipporna på en gräsplätt. Minns fortfarande hur tyst det var på kvällen och man hörde hur måsarna dök i vattnet. Uppladdningen inför NM var knappast den bästa men vad gör man utan stålar.

En av morgnarna väcktes vi av att någon drog upp blixtlåsen i tältöppningen. Det var polisen som undrade vilka vi var. Ortsbefolkningen hade sett en rostig ljusblå Volvo 242L med tre kompasser en massa våtdräkter och segel i. Det måste såklart vara tjuvar.

Poliserna trodde oss och det var bara att stiga upp. Dagen efter var det dags att åka in och registrera sig.

En grön badmadrass är perfekt. Gick att sova på och bada med under dagen.

Kan säga att det här mästerskapet gick sådär. Svårt med sömnen och första natten innan mästerskapet sov Pontus under bilen, Anders under släpen och jag i förarsätet. Vi var i alla fall där, deltog och behållningen var så här långt efter mest ändå äventyret. Mitt SM helgen innan var mitt bästa då så detta nordiska mästerskap får väl ses till viss del som återhämtning om man skulle behöva försvara det.

Segla 505, så här enkelt är det...

De flesta som kollar i en 505 tror det är omöjligt med alla trimmöjligheter. Den viktigaste parameterna är rake, justera masten fram och bakåt. Får man det rätt så är det sen mest att skota och köra. Det betalar sig i riktig seglingsglädje. Det är en stabil båt att segla så man har tid på sig.

Lyssna på videoklippet - en otroligt bra summering.

 International 505-förbundet har tre båtar för att testa på. Hör av er och häng på...

Dags att nollställa jollepassräknaren - ettan kom tvåan kommer så småningom

Lite bistert men det funkar. Jan-Olof Sandberg hade köpt ny vintervåtdräkt så den måste ju testas. 

2 grader i luften och 3 grader i vattnet går när man är riktigt sugen. 2,5h timme sen gav vi upp.

Vi fick passa på att träna på att rensa sjögräs idag. Längre ut i sundet var det fritt från gräs så där gick det bättre.

Träffade Ludde på Kapell och Annat när jag lämnade in mitt kapell till Folkbåten.

- Så kul är det väl inte? frågade Ludde. Han hade noterat att jag fortfarande seglar.

Hela vägen hem funderade jag på vad han egentligen hade sagt, helt enkelt obegripligt.

Då måste jag säga att Per-Eric Törnström som är före detta Laserseglare men seglat 505 därefter förstod precis grejen.

- Vattnet stänker inte lika mycket på vintern, sa Per-Eric när jag snackade med honom. 

Så ska det låta, man måste sätta sig i rätt mode. Själv tänker jag att den fuktiga och kalla luften är tyngre så det är bättre fysträning på vintern. Från och med nu tänker jag att den kalla fuktiga luften pressar såklart också ner stänket. Life is good.

Jan-Olof Sandberg är en bra sparring partner. Grymma pass vi får ihop.

505-klassens signum grindstart med hare

De flesta jolleklasser har sina sätt att köra sina regattor. I 505-klassen har vi bland annat grindstart som ett signum. De flesta av oss kör start med hare när vi tränar speed i andra jolleklasser men i 505 använder vi det på samtliga internationella mästerskap. 

Här hemma är det en blandning på regattorna om vi kör traditionell start och harstart. Det hänger mest på att klubbarna som arrangörer inte är vana vid harstart eller att flera klasser är med men som 505-seglare vill man ju köra så som klassen kör på mästerskapen.

505 hör till de snabbare jollarna. Speeden och redskapet påverkar formatet.

Hur går det då till med har/grindstart?

Steg1. Haren utses av Seglingsledningen. Oftast är detta på mästerskapen, som har mellan 70-120 deltagare, den båt som ligger på 10 plats. Efter varje race visas Harens segelnummer på en tavla så den ska alla kolla på. På tavlan visas också tiden grindbåten kör innan haren släpps.

Steg2. En reservhare ska också utses. Står på samma tavla. Det är oftast nummer 11 i föregående race.

Steg3. Haren och reservharen kör upp till startfartyget och meddelar att de är med på att de är hare respektive reservhare. Om man misslyckas med detta innan förberedelsesignalen så får man DNS så det gäller att vara på hugget. Haren går upp till gatebåten och får sina instruktioner.

Steg4. Haren håller sig vid startbojen och startproceduren drar igång. När startskottet går rundar haren bojen skotar hem till dikt bidevind och seglar så fort den kan. Som hare gäller det att ha koll för haren ska starta inom 10s efter startskottet går. Gatebåten ansluter och kör strax i lä om haren.

Gatebåten (grindbåten) ansluter efter att AUS9191 har rundat och ligger dikt bidevind.

Steg4. Fältet startar sedan bakom gatebåten som är en RIB. I en båt som 505 som gör 8.5-9.2 knop på kryssen när det blåser så är det en konst att få ett fritt spår att segla i och passera i full fart med gasten fullt ute i trapetsen.

Det blir en del skvalp efter grindbåten som man måste ta hänsyn till.

Steg5. Det gäller att ha koll på växlarna i 505 så man kan speeda eller gå högt för att ha ett rent spår. Att snabbt behöva slå över till babord i början är förödande.

Det är ofta lite glesare längre upp på startlinjen. Går vinden höger eller vänster? Är det mer sjö att undvika på en sida? Mycket att ta hänsyn till när man väljer att starta.

Steg6. Tekniken är annars som vanligt att det gäller att skapa en lucka i lä och försvara den. Eftersom det är så kritiskt att kunna speeda är det ofta mycket trångt vid läbojen. Längre upp längs linjen så är lättare att starta men det ökar risken för smalare spår att köra i. 

Finns det något vackrare? Bilderna är från VM som pågår just nu i Australien med 70 båtar på linjen. I Varberg i somras var vi 97 besättningar.

Steg7. Att klara av att köra snabbt i fria spår är konsten och att driva båten med alla växlarna. När haren har kört tiden som annonserats på tavlan droppar Gatebåten ett märke. Gaten stängs efter 2 minuter och Gatebåten sänker sin flagga G.

Det finns en del särskilda regler förutom de som gäller haren att ha koll på:

1. Man får inte komma utifrån och passera startlinjen

2. Man får inte krocka med Grindbåten

3. När Gaten stängs så får de som inte startat DNS

Lyssna på Chris Nicholson om 505 och grindstart.

Vad gör man när det blåser hårt och regnar som ILCA 7 Master-, 505- och Folkbåtsseglare

Man kan till exempel betala medlemsavgifterna till förbunden och lite meck kan man ju alltid roa sig med. Först ut var Folkbåtsförbundet och idag betalade vi för oss till 505-förbundet. Nästa säsong så ska vi köra in oss på att gasten hissar och rorsman styr på 505.

För övrigt så har helgen gått åt till att formulera responsen på det nya Tävlingsreglementet som ska få ett remissvar innan den 7 januari. Känns väldigt konstigt att få 2025 års nya förutsättningar strax innan julafton när jag som Tävlingsansvarig  i ILCA Sweden redan jobbar för säsongen 2026.

 Folkbåts SM i Ystad, tillfället som gjorde att jag skaffade en Folka.

Nu har vi fixat så Jonas kan hissa spinnaker på 505 och jag fokusera på att styra vid kryssrundningarna. Nu finns det ingen ursäkt att bröderna Wester ska slå oss på den punkten då vi kopierade deras lösning.

Ett hyfsat 505- och ILCA 2024 - ett VM, ett EM, ett NoM, tre SM, en Euro Master Cup, två SWE505 Cup regattor, två träningsläger

Nio regattor och två träningsläger hans det med i år. Nu får det gå över till träning och i lördags var Jonas Palmqvist och jag ute på ett höstpass på Öresund i 505 och i söndags blev det ett 3h pass i ILCA i Limhamn. 

Det känns verkligen kul när man reflekterar över hur vi höjt nivån i 505 på en säsong. Så mycket bättre det känns nu jämfört med i våras. Vi är verkligen redo för nästa steg 2025.

505 racing i Varberg i augusti

Regattorna i 505 har lärt mig och Jonas massor. Bestämde mig redan i fjol för att det ska verkligen tävlas mer så fjolåret avslutades med ILCA Master EM i Douarnenez där jag fick till en tredje plats i sista racet. Lite att leva upp till.

EurILCA Master Cup, Saint Raphael

Eftersom jag äntligen fått ordning på mina starter i ILCA7 på EM i Douarnenez så kändes det nödvändigt med ett race till för att inte få för långt till nästa race. Sagt och gjort så lastade jag min ILCA på taket och körde till Saint Raphael på franska Rivieran. 
Väl framme efter nästan 200mil på motorvägarna så fick jag gjort två pass innan racen skulle börja på fredagseftermiddagen. På med lätta våtdräkten och sommartoppen så gick vi ut på vattnet. Över 60 Masterseglare slöt upp för racing mitt i vintern.

Dag1. Fin vind när vi går ut. Plötsligt dör vinden helt och seglingsledningen skjuter upp starten. Efter flera timmars väntan börjar det blåsa Mistral och temperaturen sjönk massor.
Seglingsledningen får igång första racet som är i puffig skiftande frånlandsvind. Är bra med i starten och seglar ett okej race. Sent på eftermiddagen för att inte säga tidig kväll drar de igång race 2. Temperaturen sjunker ytterligare och så mycket har jag nog aldrig fruset. Ett race i tre grader på vintern på franska Rivieran med målgång i mörker kändes inte som om det var rätt satsat. Det blev en otroligt dyning som rullade in från sydost. Vi länsade mot dyningen och kryssade med den. 

Det var kallt att dra upp båten efter andra racet i skymningen på fredagen. Fin kväll i alla fall.

Resten av helgen blev betydligt bättre och i flera race var jag med högt uppe men kunde inte riktigt hålla ihop det hela vägen in i mål.

Jag slutade racet på en 14e plats som jag var så där nöjd med. Var däremot väldigt nöjd med starterna som fungerade och hur jag fick till kryssarna till slut i den puffiga och vridande vinden.
ILCA7-resultaten hittar ni här  https://www.cnsr.fr/wp-content/uploads/2024/01/Euromaster-2024-ILCA7-General-1.pdf

ILCA Sweden Träningsläger, Lommabuktens Seglarklubb

Ian Elliot höll ett tidigt träningsläger i Lomma i februari. Otroligt bra läger med många ungdomar. Tyvärr var det dålig uppslutning från skåningarna och masterseglare. Anders Wennberg var de som körde i ILCA7 och var Masters. 

De snabbaste hade en längre kryss än de som var långsammare så hela länsen gick ut på att jaga ifatt och rundningarna blev väldigt täta. Bra träning.

Det är uppfostrande att vara med på ett läger med ungdomar. Ian hade ett fantastiskt bra upplägg så det blev mycket båthanteringsträning med tighta rundningar och mycket träning på slag och gippar.

Skåningar! Missa inte chansen nästa gång det blir.

505 Träningsläger, Varberg SS

17 team från Sverige och Danmark kom för att träna på vattnen utanför Getterön. Thomas Moss, tidigare Världsmästare i 505 var tränare och för vår del var det i princip säsongsstart. Mars och början på april var otroligt kallt i Skåne. Vi var lite för ringrostiga och hade dessutom ny mast som inte var helt inställd. Vi kom igång för säsongen men fick inte ut så mycket av lägret som vi hoppats på. Berodde mest på oss själva eftersom våra manövrar inte satt och riggen var inte rätt inställd än. Kändes som om vi har ont om tid till VM.

SWE505 Cup 1, Saltsjöbadsregattan, KSSS

Fantastiskt trevligt att komma upp till den hatade Baggensfjärden. Lika kul att säga hej till de gamla TFO-seglarna i Limhamn Niklas Edler, Jönsson och Wigfors. 
Jonas och min första regatta. Känns som allt hände. Trapetslinan lossnade och vi fick köra in i femte racet och missade sista racet.
Blev sist men vi hade en brant inlärningskurva.

Bland annat lärde vi oss att åka båt sittandes på kanten är inte snabbast. Så fort det går ut i trapets.

ILCA Senior SM, Ystad SS

Årets SM gick i Ystad. För nära för att inte vara med på. Pehr-Ola Persson hotade med att deltar jag inte så får jag vara arrangör.
Kul att få köra mot de yngre. Otroligt lärorikt men också kul att ha några av dem bakom sig. Gav mersmak. Tror jag ska satsa på att vara med 2025 i Motala om det inte krockar med 505 SWECup.

505 SM och SWE 505Cup 2, Marstrand SS

Årets 505 SM i Marstrand visade sig bli en galet blåsig tillställning. Efter första racet så blåste seglingsledningen av för dagen då vinden toppade på 16m/s. 

Dag två genomförde de 6 race vilket gjorde oss helt slut. Efter tre race kunde vi inte hålla ordning på vilket race det var. Det blåste 10-12m/s med mer i byarna. Tyvärr slog Thomas Berg precis framför fören på oss i sista racet och vi fick rädda situationen med en kraftig lovning som resulterade i kapsejsning.

7 race genomförde vi i riktigt hårda vindar och jag är otroligt nöjd med det som träning för oss. Sträckte en hel del på komfortzonen.

505 NoM Pre Worlds, Varberg SS

Oj, vad vi fick stryk första dagen. Vi satte oss ner i vår stuga och analyserade och bestämde oss för att fokusera på några få uppenbara grejer. Dag två gick mycket bättre med två race i mitten. 
Serien på PreWorlds var (81) 72 44 42 65. 65e platsen i slutet minns jag inte vad som blev fel men gissar att det var ett lättvindsrace. Lättvind är vår akilleshäl när man ska in och ut i trapetsen. 

Lätta vindar var inte vår grej. Här i en rundning så ser man hur illa jag är placerad akterut för att få igång skutan. Mycket kvar när det gäller båthantering men vi är på G.

505 VM, Varberg SS

Det märktes direkt att det blev en helt annan skärpa när VM började. Målet att bli bättre under VM uppfylldes. Framför allt lärde vi oss att segla i stort fält. Farten var okej och segla högt kunde vi. Men hur seglar man i en fleet på 97 besättningar i 505.
Uppenbart var att de bättre hade en växel till att ta till. Vår utmaning blev inte höjden utan snabbt och plant. Stundtals fick vi till det riktigt bra men så tappar vi det och då tar det för lång tid att komma igång igen. Länsrundningarna är också svåra för oss när spinnakern ska in. 

Hur som helst så är vi mycket nöjda med serien (67), 64, 54, 51, 42 som gick åt rätt håll. VM avslutades med två kulingdagar som blev inställda race vilket var väldigt synd. 

10 race av 16 planerade får ändå betraktas som fantastiskt nyttigt för oss. Crash course i 505.

ILCA Master SM, Oxelösund Segelsällskap

Helgen efter 505 VM var det dags för ILCA Master SM, årets höjdare med 95 deltagare. Minns fortfarande Thomas Franzéns kommentar:
- Är du sugen på det nu efter 505VM?

- Ja, otroligt sugen på mer racing.

Oxelösund bjöd på alla vindförhållande från fysisk hårdvind, riktig lätta vindar och skiftande och puffiga vindar med full häng dag 2. 

Detta VM var grymt tighta race och jag fick serien 13, 14, 17 ,17 ,17, 17 och slutade på en 16e plats. Mitt hittills bästa SM i ILCA.

SWE505 Cup 4, Björlanda Kile

Efter VM så var det dags att ta tag i det igen. I september var det dags för sista SWE505 Cup i Björlanda. Alltid kul att komma upp och få köra mot de andra.

Taggade på att börja köra race så blir starten ett antiklimax. Kickfästet öppnar sig så det blir till att linka in igen för att fixa ett provisorium med en dyneemalina ut igen till tredje start.
Lite luriga förhållanden. Vissa kryssar var det helt klart vänsterkant för att plötsligt växla till höger. En sak är säker att det gäller att välja sina slag i 505. 
Vi kom också fram till att jag som rorsman ska inte dra in spinnakern. Det måste vi ändra på så jag kan göra snygga upprundningar. 
Vi nådde inte den nivån vi vill i förhållande till de andra svenskarna så det måste vi hitta. I Björlanda hittade vi inte rätt på banan det var lurigt. Kanske det spelar roll att det var övriga fleetens hemmafjärd men ändå. Lite bättre kan vi.

EurILCA Master EM, Vilamoura

Kom ner till Vilamoura redan på torsdagskvällen. Direktflyg till Faro som är flygplatsen gödslas det inte med så resan tog hela dagen. Boendeutbudet består mest av uthyrda lägenheter som var lika dyra som att bo på hotell i Sverige. Hur som helst så skönt att få ett avbräck i jobbet och fokusera på annat. 

Båten hyr man och tar med sig segel, rorkult, block och linor. 
Fick min båt på fredagen och också en tur på vattnet efter att ha riggat allt. Ann Lorén och Ulf Myrin var redan ute och tjuvtränade med Emil Bengtsson som skulle vara vår coach under veckan.

Master EM slog rekord i antalet deltagare i år, 305 Master seglare. Höga förväntningar på en kul vecka.

Vattnen utanför Vilamoura är kända för sin höga dyning och det ska bli lärorikt. Ystadbukten har också fin dyning och goe böljer som Anne-Marie Rindom sa när jag träffade henne i Ystad där hon ofta tränar. Det är viktigt att träna i vågor så lägger man till lite höjd till på dem som här så blir det ännu bättre.

Fredagen och lördagen fick jag kört mot de andra. Hade ett övertygande speed race med Alen davies som alltid är i topp så jag kände mig laddad.

Måndagen race 1 och race 2

Prognosen lovade medelvind stundtals hård. Det skulle komma in regn i fronter och det bådade för lite stök.

Race 1 började i runt 10m/s men det blev allmän omstart och så dör vinden. Nytt startförsök. Vinden vrider vänster och jag kör ner mot läflaggen. Jag är femte båt nere vid läflaggen när starten går med en Brasilianare i lä. Båtarna längst ner slår över fältet och jag går lite till tills jag slår. Mäktig känsla att kunna gå över hela fältet med de som tidigare som loose covers. Är bra med vid första kryssmärket gör en okej läns. Gjorde som Emil tipsade om, tänk på att dyning lyfter er som ström i sin riktning, på länsen och gick överbåge med fri vind och dyningen knuffade ner mig mot märket. 

Johan Lindstedt från Göteborg gick om på andra kryssen och är strax före mig vid kryssmärket. Plötsligt hör jag Johan skrika och robotmärkena har bestämt sig för att köra hem. Seglingsledningen bryter racet. Stor frustration bland seglarna. Otroligt trist för Johan som ligger runt en 8e plats och jag typ 12a.

Starten på race 1. Jag i SWE219411 vid läflaggen.Tre båtar och Brasilianaren går före men sen var det jag.

Dags för nytt startförsök på det avbrutna racet men vinden försvinner helt och vi får inga mer race den dagen. Seglingsledningen ger upp vid 15:30 tiden. Vi glider in och när vi närmar oss hamninloppet kommer det vind igen. Surt med tanke på hur utvecklingen resten av veckan skulle arta sig.

Tisdagen race1, race2, och race3 

Tisdagen ser ut att bli okej i prognosen och seglingsledningen planerar att få gjort 3 race. På morgonen när jag vaknar och kollar ut är det 0.0m/s. De bestämmer sig för att vi ska ut och vi ligger sen och väntar på vind. Man känner en viss desperation när de drar igång ett race i 2m/s för oss. Vinden fyller på från vänster. Jag får till en kanonstart mitt på linjen och kör mot vänster. Halvvägs upp på kryssen dör det på vänster och vrider höger och fyller på. Vinden dör ytterligare och vi seglar i 1-2m/s. Jag kan inte komma över på höger och trillar sakta men säkert längre och längre ner i fältet. 
Mycket lätt läns och andra kryssen blir en kamp för att få fri vind och komma framåt. Slutade riktigt långt ner i resultatlistan. 

Vinden dör och det blir inget mer på tisdagen. Ett race på två dagar.

Onsdagen race2

Det kommer en orange varning från Portugals meteorologiska institutet i telefonen på tisdagskvällen.

Hmm, ska det nu inte bli några race idag heller? 5-7m hög sjö med vågor uppemot 11m. Som tur är så har fronten med ovädret gått längre österut.
När jag kommer ner och drar av kapellet så hör jag ett metalliskt klonk. Det är bomfästet som gått sönder. Lätt panik för att få tag på Joel och få en ny undermast inmätt innan vi ska gå ut. 

Kommer upp till Race office och kollar ut. Hög sjö men det är ju detta vi tränar på. De väljer att skjuta upp racingen till på eftermiddagen så det är lite skönt att ha något att göra.

Ny undermast inmätt och grejerna överflyttade. Emil ger bra tips om att kryssa i den höga dyningen när vi samlats under taket på hamnplanens tält. 
Till slut framåt tretiden släpper de ut oss. ILCA7 planeras få ett race och ILCA6 två på samma bana.

Joakim Dovrén kommer in under mig i lä vid starten och jag fastnar i vindögat när jag försöker undvika kollision. Backar ut och får gå bakom halva fleeten. Har bra speed i vågorna men Jesus vad långt efter jag blev i starten. Burkar som en slav och jag riktigt kör ifatt de framför. Överseglar mig på första kryssen och får halvvinda sista biten ner mot märket. Bra läns med en bra andra kryss gör att jag seglar nog upp med 25 båtar. Nöjd med det och att jag har fart. 

Tre racedagar och seglingsledningen har lyckats få till 2 race. Känns inte som de riktigt klarar av det här stora evenemanget. 

Dags att runda ner till läns. Har precis släppt på kicken från halvvinden. Lite trixigt i den höga sjön.

Alan Davies och kanadicken i den grova dyningen. Otroligt lärorikt race.

Torsdagen race 3 race 4 race 5

Bleke från morgon till kväll. Full dag på hamnplanen. Stämningen börjar bli uppgiven.

Fredagen race 3 race 4 race 5

Bleke igen och vi väntar på hamnplanen tills klockan blir 14 och då kommer en fin bris vi får gjort ett sista race innan det är dags att packa ihop båtarna och varför inte i regn.

Ett EM som vi lägger till historieböckerna. 3 race av 10 genomförda och en hel del schabbel vad gäller robotmärken och beslut men det var inte lätt att förutsäga något den här veckan.

Så här efteråt så var det såklart väldigt lärorikt det Emil lärde oss och de två racen i hög dyning var bra skola. Vilamoura som ort kan man nog kalla Golfers Paradise eller Little Brittain. Inte särskilt mycket Portugalkänsla utan mer en hamn som var båtparkering och festplats än en seglingsarena.

Femte 505-passet på 505-dagen den 5/05 2024 gjorde att vi passerade 15h i fajjven

I söndags, på Internationella 505-dagen, började det kännas som vi hittar in i det igen efter vinteruppehållet med 505. Jonas Palmqvist och jag böjde masten i höstas och det har varit en del finlir för att få den nya på plats igen.

17 besättningar deltog på Träningslägret i Varberg

Säsongen började med ett pass innan träningslägret i Varberg som också blir platsen för årets 505 VM. Otroligt ringrostigt kändes det och spinnakerbommarna krånglade. Vi hade stundtals fin kryssfart i det övre registret. Utmaningen var balansen i båten i läget då gasten ska ut i trapets. Får man lovartslut blir det jobbigt och lä lut får det inte vara.
Att köra norrut tidigt på säsongen är alltid kallt. Saken blev inte bättre av att natthärbärget hade avslagen värme när vi kom.

Jag gick till sängs påklädd med mössan på. Skickade en bild till Martin och Mats och undrade hur de hade det hos sig. Same same som man säger. 😀

Efteråt så visade det sig att vi satt bommarna tvärtom mot hur de skulle vara. Styrbordssida hade fått babordsbommen och tvärtom på andra sidan. Inte konstigt det krånglade.

Efter att vi justerat och fortsatt byta linor inför säsongen så har allt börjat fungera och i söndags så kändes det som att allt fungerade som en smäck.

Den nya masten känns något mjukare än den vi böjde i höstas. Förlängde spridarna ett snäpp och så ser det bättre ut i sidled. Vi minskade spridarvinklarna ett snäpp för att kompensera för förlängningen. Lättvindstrimmet som vi haft problem med tidigare fungerar nu. Tipsen vi fick på träningslägret av coachen  Thomas har testats och det känns som om det fungerar. 
I söndags körde vi en tuff kort krysslänsbana med många rundningar, sättningar och nertagningar. Vinden började moderat så vi fick jobba på balansen för att mot slutet vara hårdare. I det hårdare känns det som vi kanske skulle minska på vinklarna lite till. 
Det blir premiär för oss till helgen på Saltsjöbadsregattan. Tur vi haft en massa flängostan att träna på här hemma. 

Nilsson på tur - Sandvig på Bornholm i Folkbåt

Åren går med jollesegling. Nu är det ända sedan 2017 som jag gjorde en cruising tur med kölbåt och ända sedan 2015 som jag gjorde ett inlägg om Nilsson på tur.
Kan säga att jag inte saknat cruisingseglingen det minsta sedan vi sålde vår Grynet, Dehler 34SV. 2017 var vi en på en kort runda på Nordsjälland och vände i Hundested. Vädret var åt råttorna och vi vände redan i Hundested som var omvandlat till rena Sjöbomarknad och campingplats. 

På plats på Sandvig havn på Bornholm

Därför känns det extra bra i år med att haft en grymt positiv upplevelse på Sandvig på Bornholm. Folkbåten var tänkt som dagseglare med eventuell övernattningspotential. Min dotter och jag började tidigt i våras prata om att segla över till Bornholm för en övernattning och sedan segla hem igen. Ett rejält äventyr i Folkbåt som kräver medgörliga vindar och säkert med vind.

Förr förra helgen såg torsdag till lördag ut att bli "the perfect conditions" för en så behaglig resa som möjligt. Vi bestämde oss, nu eller aldrig.

Hammerodde siktas, snart tar vågorna äntligen slut.

Det fick bli en resa utan utombordare så att det var nödvändigt att det var vindsäkert. Att behöva ligga i stiltje på Bornholmsgattet var liksom inget alternativ. Paddla in den här gången går ju inte. Ju närmare torsdagen vi kom desto friskare vindprognos. 8-10m/s och uppåt 12m/s i byarna från sydväst kändes som en vågig överfart. Lördagen lovade sydost ca 8m/s. Sydost ger höga vågor längs sydkusten men vi har i alla fall medvind.

Vi gjorde en reservplan och blir det för tufft så går vi in i Kåseberga. Ingen prestige i att prestera en överfart och att detta ska bli obehaglig upplevelse är ingen option. Min dotters, Ebbas kille Isak gör sin andra segeltur i livet och det gäller ju att inte skrämma bort intresset för fler turer. Vackert väder är alltså ett måste.

Hur som helst ska vi kryssa ut genom Ystad hamn som start på det hela. Det första som händer är att vi tappar taget om bryggnocken och får snabbt hissa focken. Att kryssa ut på focken var inte det lättaste så vi fick ta ny sats från en annan båtplats med fullt ställt. Lite drama i starten på det hela alltså.
Vi har inga sjökort, navigator eller kompass dock har vi med en handhållen VHF och laddade mobiltelefoner om vi skulle behöva hjälp. Vi bör kunna se Bornholm när vi är utanför Sandhammaren på Skånes sydostligaste spets så vi får ta navigeringen på känn, liksom vikingarna gjorde.

Vågorna är höga och det slår vatten över på halvvinden ganska snabbt. Dags för regnstället.

 

Skipper försöker hålla modet uppe...

Vid Kåseberga en bra bit ut är det dags att avgöra om vi vänder. Isak mår inte helt hundra men Ebba, min dotter, hävdar att det är fake. Isak får avgöra:
- Vi fortsätter, tycker han.
Det dröjer ett tag innan vi faktiskt ser Bornholm. Bornholmskatamaranen passerade ganska nära så vi är förmodligen lite för långt söderut mot närmsta vägen. Till slut dyker också Hammerodde upp och vi får falla lite. Sjön blir betydligt högre några sjömil utanför udden men jag lovar sjö lä direkt vi passerat.

Sandvig ligger ganska när udden så det tar inte många minuter förrän vi ska ta ner storseglet. Ebba och Isak kämpar hårt med att få det loss från kroken men till slut går det och vi glider sakta in med focken.

Överraskande lite båtar i hamnen men vi lägger oss för enkelhetens skull utanpå en dansk Omega 36.

Fin kväll

På kvällen gick vi till Allinge och käkade på Restaurant Det Gamle Posthus och fick rejält med mat. Sjön suger. 

Fredagen ägnade vi oss åt att återhämta oss från sjögången. Dags att duscha och byta om för vandring. Toaletterna gungade fortfarande när vi borstade tänderna.

Kajutan döptes om till provhytten.

Vi bestämde oss för att gå en runda runt Hammerodde och ner mot Hammerhavn. Det går en fin promenad/cykelstig upp till udden som sen övergår till en vandringsstig på västsidan ner mot hamnen. Stundtals går man högt uppe på den klippiga västsidan med utsikt mot Sandahammaren och Skånes sydost spets.
Efter ett tag ser vi Hammershus som ligger högt upp. 

Far och dotter framför Hammershus i bakgrunden

I Hammerhavn blir det en iskaffe som törstsläckare. Minns en gång när vi låg i hamnen när Sandvig/Allinge var överfullt med familjens Omega 28. På den tiden var hamnen kantad med traktor och lastbilsdäck och mest tänkt för fiskebåtar och stentransporter. Alla fendrarna blev svarta och skrovsidorna med.

Hammerhavn, nedanför Hammershus.

Nu var hamnen betydligt trevligare och gästvänligare med bryggor i lagom höjd för fritidsbåtar. Förvånande tomt ändå. Är det möjligen den svenskdanska växelkursen som spelar in?

En stor kaffe kostade 60 SEK på kaféet i Sandvig.

På vägen tillbaka kan man gå rakt över udden på en vandringsväg förbi Opalsjön och Hammersjön. För länge sedan fanns det ett stenhuggarmuseum som var kul att besöka. Vi kollade inte om det fanns kvar men sjöarna är fina att passera.

Efter marschen så fick inte alla fötter plats i ruffen utan fick hållas utanför.

Fredagslunchen skulle bestå av grillad korv med medköpt potatissallad. En miss var att det var grillningsförbud i hamnen och eldningsförbud på Bornholm. Letade reda på ett emaljerat grillstekjärn i Hamnföreningens lilla bod och lyfte upp Origoköket på kajkanten. Dags att brassa på. Inget händer.

Efter typ en 45minuter på järnet har korvarna börjat få lite färg.

Det fick bli ljummen grillkorv med potatissallad. Ingen höjdare men det var lite mat i magen.

Resten av eftermiddagen blev lite skönt chill i solen i båten. 

Ebba nöjd över att ha fått på mörka solglasögen med en hipsteröl inhandlad i pizzavagnen i hamnen.

Vi knallade tillbaka till Allinge för kvällsmiddag och för att få en kulglass med den danska delikatessen Guf. För er som inte vet så är det typ en klick marängsmet på glassen. Typiskt danskt är också att toppa med en gräddbulle, syltetöj och grädde. Nästan så glassen blir tillbehör.

När Ebba beställde glass så skrattade tjejen bakom disken:

- Jag ska ha Guf, men sen var det inte lika lätt att bestämma glasssorterna.

En bra dag på Bornholm alltså, dags att planera morgondagen. Sydostlig vind på Bornholmsgattet blir hög sjö. När jag kollade på vindprognoskartan så låg det ett stråk från Hammerodde till Skillinge på 6-8m/s. Längre söderut mot Ystad ökade vinden till 10-12 m/s med byar uppåt 14m/s. Det här kan bli en jobbig angöring av Småbåtshamnen i Ystad.

Vi vaknade på morgonen av att fallen började slamra i den sydostliga vinden. Alla låg kvar i kojerna och låtsades sova för ingen orkade gå upp och fixa eländet. Dansken innanför ska gå och vi lägger oss innerst. Jag kryper ner igen.
Plötsligt kommer det in en motorbåt och lägger till framför oss och hämtar upp folk. De går igen.

Fallen tystnar och Isak sticker upp huvudet för att kolla vad motorbåten gör. 

Då har vår förtamp kommit loss och fören ligger rakt ut i hamnen. Förmodligen har de kommit åt vår tamp och fått knopen att lossna. Hur som helst så är det slutslumrat och vi får med lite möda båten på plats igen.

Vi började med att släppa förtampen, hålla kvar i aktern och hissa focken. Medvind ut och allt löper på bra. Väntar med att hissa storen tills efter udden i sjölä.

.

Prognosen verkar stämma och vi har en lång stund behaglig tur

När vi närmar oss Sandhammaren och är typ halvvägs spirar vi focken och båten glider på. Sjön ökar liksom vinden ju längre söderut vi kommer och ju närmre vi kommer svenska kusten. Det är bra tryck när vi passerar sandhammaren och vinden ökar hela tiden. Efter Kåseberga blåser det uppåt 12m/s och vågorna är riktigt höga. 

Det är ganska lugnt att spira focken i 6-8m/s men att ta ner den i 12-14m/s är det ingen som tänker på då.

Bornholmsgattet känns stort och Folkis liten när vi far nerför vågorna och närmar oss Ystad.

Dags att planera för att angöra Ystad. Det kommer att bli kryss inne i hamnen bort till platsen i hårdvind. Eftersom vi inte är så säkra på att verkligen fixa det så lägger jag upp det så att vi åker på bara focken in i hamnen för halvvind och rundar pirnocken med mål att få tag i första bästa båt i lovart. Sen får vi dra oss bort till platsen istället för att segla. 

Första bästa båt blir en Hallberg-Rassy 50 som heter Yo-Yo. De hjälper oss att komma framåt och är verkligen hyggliga. Isak hoppar mellan båtarna som om han inte gjort något annat. Sjöman på två turer?

När vi glidande närmar oss platsen får vi hjälp av nyblivne svenske mästaren i J-24, Per-Håkan Persson att förtöja. 

Nöjda men trötta packar vi ihop och i bilen hem låter det som det var för tufft. Isak undrar om det här med segling är hans grej med tanke på sjösjukan och Ebba pratar om geléiga ben vid angöringen. 

Så här efteråt så har snacket gått över till att det var ett kul äventyr och att det är dags för nästa tur. 
Själv måste jag säga att det var tre grymt goa dagar i en liten båt.

Det är så här vi minns det nu. Ebba i kranförarkeps med mycket sol och skön seglats.

Halva säsongen avklarad, EurILCA Master Cup tour, Calella check, Ostende check och Lomma Beach race

Min Europa turné var nu uppe i 340 mil när jag landade i Ostende. Dags för en helg med tidvatten på nordsjön. Tävlingarna i Calella och Osteende börjar äntligen sjunka in och det känns just nu bara hur bra som helst att ha gjort det hela. 

Man kan ha det sämre när jag nu sitter på havspromenaden och sörplar i mig en Oostendse vissoep och läser de nya klassregler för ILCA 2023.

EuroILCA Master Cup Calella de Parafrugell var en helt otrolig upplevelse när jag väl var på plats. Strax innan Heidelberg var jag riktigt less på bilkörning. När det var dags för Tune-Up race kändes resan fortfarande i kroppen men framför allt är det otroligt länge sedan jag tävlade. Senast var det GP4 i Träslövsläge i september i fjol. Det håller inte att tävla så här lite.
För att komma på race och behöva ta Autobahn ner i europa är förödande för motivationen. När jag gjorde mitt upplägg så visste jag inte om att det går Barcelona mästerskapen helgen innan. De flesta i Calella hade varit med helgen innan också. En hel del ska komma hit också, till Ostende.
Nästa år skulle man kunna göra så att man hyr båt i Barcelona och har den till EurILCA Master Cup Spain också. Sen kan man köra ner till Ostende och ta Holland på hemmavägen och då är man dessutom med i Benelux Championship. Alternativt lägger man alla stålarna på ILCA Master VM i Adelaide.

Otroligt skönt att ha fått gjort 15 race redan i år bara i maj. Juni och juli har varit desto fattigare med för mycket jobb. I juni deltog skånes ILCA-seglare på Liros Cup i Lomma. Tyvärr ville inte vinden och det blev bara genomfört ett riktigt lättvindsrace.

Calella

9 race i Calella i varierande vindar med en första dag i 6-8 m/s, en andra dag i lättare vindar 2-4m/s och en tredje dag i 8-10m/s. Medelhavet är grymt fint tidigt på säsongen. Ett tune up race och 9 race är man inte bortskämd med på en långhelg. 
Hade startproblem men seglade mig ofta uppåt i fältet vilket känns bra. Värst var det andra dagen i det lätta som också syntes i slutresultatet. Att segla upp sig i ett fält i lättvind är ju otroligt svårt. Fri vind och bra spår att köra i är en kamp om man kommer efter. Tredje dagen satt starterna betydligt bättre. Jag är nöjd med insatsen det blev precis vad jag hoppades på. Att få komma igång tidigt.
Ojämn serie på 23.0 (28.0) 15.0 18.0 27.0 25.0 22.0 18.0 19.0 gav en 26e plats. Känner att ha jag borde kunnat hålla mig runt 15-18 om jag hade haft mer race i kroppen. Nöjd med det jag gjorde bra och missnöjd med starttekniken.

Osteende

Inget tune up race och tuffa väderutsikter för helgen. Nord 10-13m/s är utlovat till lördagen, svagare vindar från väst på söndagen och återigen hårt på måndagen.

Vågorna rullar in från hela nordsjön och det kändes helt overkligt att de skulle köra race när jag passerade hamninloppet. En eloge till seglingsledningen som genomförde två grymt fina race dag 1.

Det gällde att komma rätt i skiften och ha rätt strategi. Tur jag tränat hela vintern och hade varit i Calella helgen innan. Kändes som jag behärskade förhållandena. Starterna blev okej.

Dag två startade vi i medelvind som minskade i race 1 som avkortades. Hade inte racet kortats i sista gaten så hade det blivit två placeringar bättre. 
Black flag i race fyra. Race fem rundar jag första kryssen trea strax efter Brett Beyer och Alan Davis.

Måndagen börjar med tjocka på Nordsjön, åska och vinden ska öka till 15m/s. dagens race inställda

Jämnare serie 8.0, 6.0, 10.0, (31.0)BFD, 9.0 och slutar 7a vilket är mitt bästa resultat hittills. 

Fler som deltog som inte tävlat lika mycket som medelhavsseglarna gjorde en del skillnad plus att holländarna inte seglar på havet lika frekvent som belgarna och engelsmännen. Annars bra uppslutning på båda regattorna i ILCA7 och det var grymt kul.

Lomma Beach Race

Det är svårt med tävlingar i Skåne 2023 för jolleseglare. Två endagarstävlingar i kalendern 2023 Liros Cup i Lomma och Skanör (som krockar med Master SM i Träslövsläge).

Hur som helst så arrangerar Lomma ett race i början på juni.
Okej uppslutning av ILCA seglarna som samlar 5 i ILCA7 och 4 i ILCA6. Det är nästan dubbelt upp mot i fjol. 
Tyvärr blir bara ett race genomfört på grund av att vinden dog ut men lite lurigt med ojämnt tryck och vrid. 
Slutade trea av fem. Nåja vad är väl ett race i Lomma, som Törnrosa sa. 

Nu är nästa race Master SM i Träslövsläge 26-27 augusti och sen är det Master EM i Douarnenez, Frankrike vid Brest i 9-15 september.