måndag 18 november 2019

Fredagsbilden #8 - andra halvan på 50-talet - ingen tvekan om vem som är Kungen

Ingvar Jönsson ute med Trapezjollen och testar nya segel. i lugnt väder. Vem som är kung? Elvström så klart.

Bilden är särskilt kul tycker jag för den har två kopplingar till min egen segling. Jag kom igång att segla igen, efter uppehåll under lundatiden, tack vare att Anders Bergmark på Hållfasthetsinstitution på LTH frågade mig om jag ville gasta på hans Express.
Sugen på att segla ännu mer åkte jag hem och hämtade min Laserjolle och la den i Limhamn. Döm av min förvåning så var det bara jag som seglade Laser i Limhamn. Stendött året är 1990. Jag ligger, då för att ha något att göra och, planar jämsides med just färjan Scania som på bilden kör ut mot Dragör.
Den andra kopplingen är just Ingvar som samlade ihop Skånes alla Laserseglare och skapade ett TFO i Malmö. Ett fantastiskt tillfälle till kvalificerad träning och jag utvecklades otroligt de åren det fanns.
Svenska Seglarförbundet det är något jag saknar här nere!!!

Quarter Ton Cup 1974, Malmö - en plakett krävde lite förklaring

För några helger sedan städade vi ur klubbhuset på MSS. Bland grejerna som åkte i soporna var en del gamla stämplar, överblivna priser och plaketter. 
Jag la beslag på en plakett från 1/4-ton VM 1974. Ett historiskt, i alla fall ur ett svenskt perspektiv, VM då en av Peter Norlins båtar, Accent, vann. 
Jag blev nyfiken på vad som egentligen hände och gjorde lite "research".
Bronsplaketten som deltagarna fick som minne. 

Det var bra tryck på att bygga nya båtar i ett försök att slå dåtidens regel IOR. Det var många kända svenska designers som Rolf Magnusson, Qviberg, Peter Ståhle och Peter Norlin som då var unga och hungriga.
Imponerande 47 båtar från 13 länder deltog med bland annat Paul Elvström från Danmark i sin Aphrodite.
Malmö Segel Sällskaps klubbhus när det var nästan nybyggt. Står sig än idag.

När båtarna samlats blåste det storm men precis till första start dog vinden och kom aldrig över 10m/s under hela regattan. Strömmen var som mest 1 knop. När regattan var över så stod Rolf Gyllenius, som senare startade familjebåtar som byggde Omegabåtarna, som vinnare i sin Accent. VM hade många radikala designs som Peter Ståhles Psycho som var extremt bred och lätt. De traditionella båtarna som inte stack ut lika mycket stod som de som var vassast efter IOR regeln. Peter Norlins Accent såg man som en kopia på Sparkman&Stephens typiska design.
Svenskarna tog hälften av de 10 första platserna:
  1. Accent - Peter Norlin, (Rolf Gyllenius)
  2. Kakadu - Rolf Magnusson, (Rolf Magnusson)
  3. Timschal - Delanta, (G. Nissen)
  4. Dubble Bubble, Tequila (K. Saalmann) Germany
  5. Aphrodite, Bianca 26, (Paul Elvström), Danmark
  6. Rebel, H. Lundqvist Prototype, (P. Blumenthal)
  7. Shoupilouliouma, Dufour Prototype, (Michael Dufour)
  8. Aprilia, She 27 modified S&S , (Rolf Häggbom)
  9. Bloody Mary, Lill-Scampi modified, (B. Hedensjö)
  10. Fred, San Juan, Bruce Kirby, (GS Wilkins)

Accent
Accent var en tung båt om man jämför med de lättaste. Båten var dock byggd, för tiden, på ett väldigt innovativt sätt. Kallbakad sandwich konstruktion. Inner och ytterskalet bestod av korslaminerad mahognyfaner över en 20mm balsakärna. Som antydningar visar på bilderna så såg hon ut som en traditionellt plankad mahognybåt. Måste ha varit fantastiskt vacker. Lätt och styv men skör. 

Accent såldes vidare efter att ha misslyckats på nästa VM och brann till slut upp om någon undrar var hon är idag.

Psycho, notera de tre rattarna på en 25-fotare, Peter Ståhles design. Peter Ståhle stod sedan också för traditionellare båtar som Omega 28 och Diva 39. Diva 39 är en riktigt skön båt så Psycho var nog en rejäl sväng åt andra hållet.

Det var på den tiden båtarna hade ett segel i kombination med spinnakrarna som kallades Blooper för läns. Som bilden antyder så var det nog något kämpigt att få dem att stå. 
Kan tänka mig att det var hyfsat snyggt med 47 1/4-tonnare komma på läns. Annars klagades det på att de olympiska banorna på 11Nm var alldeles för korta för en så stor fleet. Hela mästerskapet präglades av lätta vindar. Det är väl det som var Albin Accents starka sida även som familjebåt om jag minns det rätt som seglade mot dem i Omega 28. Kul att dyka ner i historien ibland. 😀


Här ser ni plaketten i sitt sammanhang i flera artiklar och flera bilder som är riktigt kul kan ni hitta här:
http://histoiredeshalfs.com/Quarter%20Tonner/QTC%2074.htm?fbclid=IwAR0_2jjleaXSNyhHkJYSidsO0DKEBJP67ZDoN6ZS_ZZbKFaoErNGlzOkVEg

söndag 17 november 2019

2020 ILCA Laser Masters World Championships, AUSTRALIA, Geelong - here I come

Då var charterbåt och anmälningsavgiften betald och nu närmar sig äventyret på allvar. Nästa race blir i Australien. 😀

2020 ILCA Laser Masters World Championships
Thursday 19 March 2020 - Saturday 28 March 2020
AUSTRALIA, Geelong

 I somras blev det Laser Master EM i Roses, Spanien

Det här var en av anledningarna till att jag sålde Grynet på våren 2018. En annan tung anledning var att när jag skulle ta tag i bottenmålning så låg de andra där ute på sundet och tränade. Det var annonserat att Laser Master VM skulle gå i Australien när jag fick frågan om hon var till salu. Två anledningar som gjorde att jag bestämde mig. Att få segla i Australien har varit en dröm länge för mig.
I okteber 2018 blev det Laser Master Oceania Championship på Fiji för mig och min sambo istället för en ny genua till Grynet. 

Det finns ingen annan jolleklass eller segelbåt för den delen som man kan göra det så enkelt i. Alla Laser är lika och man tar med sig sitt eget segel, rorkult och linor och sen kör man. Båten man får är inte ett annat djur som ska tämjas eller trimmas in utan typ som fåret Dolly, en klonad historia.


Alla träningstillfällena på Öresund glömmer man inte så lätt.

Nu har jag gjort över 200 dagar i Laser sen jag tog upp det igen. Jag känner att jag behärskar det så pass att det är lönt att åka men det är galet tufft motstånd. Laser Master eller Masterseglingen överhuvudtaget är mer än en tur på vattnet. Det är en överlevnadsstrategi helt enkelt för folk som vill se sporten som sin idrott. Ingen nertrappning utan man gör det så bra man kan efter sin ålderskategoris förmåga. Jag lär bli äldsta Laser Master i fleeten i Geelong då jag blir Laser Grand Master i april. 😊
Vi är så långt fyra svenskar anmälda och det finns plats till tre till.

fredag 15 november 2019

Morten Bogacki på väg mot en tredje plats i Mini-Transat 2019

Morten Bogacki som seglat Pia L'Obry Trophy är nu andre man i fleeten som är på väg att fullfölja Mini-Transat. 
Dominick Lenk gjorde det 2015 och blev 18 i Protoklassen. Skoj att ha träffat två av deltagarna i vårt race som nu gjort det hela vägen.

Mortens Mini 650 sjösattes 2017 och är en Etienne Bertrand design. Modern och plattnosad.

För tre dagar sedan var Morten också om Erwan Le Mene efter att ha legat 5a  länge så gick Morten om dem genom att ta en nordligare kurs. Just nu är han ca 30Nm före med ca 100Nm kvar till målet. Grym prestation så långt och nu får vi hoppas det håller hela vägen. Imorgon kväll vet vi.