FarEast 23r
Maarten Voogd beskriver båten som en båt som med högre byggkvalitet, bättre detaljlösningar och framför allt snabbare än J-70 och som jämförelse med Melges 24 betydligt mer lättseglad.
Istället för kolfiberrör och kolfibermast så har FarEast aluminiumrigg och aluminiumpeke. Det är enklare att hålla en jämn kvalitet på en aluminiummast än en kolfiberrigg och det är ju viktigt för en entypsbåt. FarEast 23r har en Seldén Mast rigg och det är en förutsättning att ha en global leverantör om man siktar högt.
SimonisVoogd har designat ett skrov med minsta möjliga våta yta för att vara lättdrivet. Formen är ytterligare utvecklad från FarEast31r och FarEast 28r.
Båten burkas inte dubbelvikta som på besättningen gör på en Melges 24 utan som vanligt med ben ut. Kölen har en extremt låg tyngdpunkt och hon är inte inrädd för övernattningar utan det är som dagsseglare och kappsegling hon är tänkt.
Enkelt men fungerande verkar varit en ledstjärna.
FarEast 28r
150 båtar byggda måste göra henne till den snabbast växande sportbåten i 28-30 fotsklassen. Medan till exempel Farr 280 och C&C 30 byggts i ca 20 exemplar så bara ökar antalet.
Intressant var att igår så kollade jag resultaten för nya MC31. Det visade sig att det var med en FarEast 28r i racet. FarEast 28r seglade snabbare än den ene och lika fort som den snabbaste av de två i flera race.
På handikapp slog de båtar som Shaw 10 Nico etc.
Här är ett av racen:
http://www.topyacht.net.au/results/2016/fos/rc-3/06RGrp6.htm
Skrovet bygger på samma princip som de två andra FarEastbåtarna. Så lättdrivet det bara går. Jag frågade Maarten om de inte var lockade av att bygga henne i kolfiber men fick till svar att det var inte lönt på en så liten båt. De har börjat bygga FarEast 31r på samma vis som FarEast 28r och gett upp kolfiber. Det blir marginell skillnad i vikt men priset går ner ordentligt. Det är tillverkningsmetoden som kräver en viss tjocklek med infusionprocessen. Kolfiberskrovet blir så tunt om det optimeras att man inte får in harts med vacuum.
Kölen sitter i en trumma och är avtagbar vid transport.
Hyfsat tomt.
Verkar vara på rätt plats det mesta och sittbrunnen som på en racer.
En bild som jag tog för att försöka visa på skrovformens runda sektioner.
http://fareast28r.com/
7 kommentarer:
Varför går det inte att bygga kolfibermaster med koll på kvaliteten?
Med samma tillverkare och samma tillverkningsmetod så går det naturligtvis. J-boats har ju valt två olika master till J-70 en för Europa och en för Amerika.
De har olika trimguider från North om du går in och kollar. Vet inte om jag tycker det blir entyp då. Det kanske man kan lösa genom mer träning. ;-)
Kollar du lite noggrannare så tillåter (och har) nästan alla entypsklasser olika master; från Optimist, E-jolle, Starbåt till Melges 24, J/24, J/80, Drake, ...
Jag meddelar J/boats att du inte tycker det är entyp trots 1000 sålda båtar och ganska bra fleets ;-)
Jag vet bara hur irriterade amerikaner var som kom över och lånade båt i Europa för att tävla i La Rochelle var. De amerikanska seglen var inte sydda för europeisk mast.
Det ska bli intressant att se om det är amerikaner eller européer som är snabbast i sina J-70 och när folk börjar importera master från andra sidan Atlanten. Detta måste ju innebära att man får vara noga när man köper begagnade segel också.
En detalj som jag tycker talar för FarEast 23r. Spridningen av J-70 talar för J-70 just nu. 1 miljon flugor brukar ju inte ha fel. ;-)
Entyp är ett vitt begrepp. Jag kommer från Laserklassen och där tyckte jag till och med att kvalitétsskillnaderna var störiga. X-yachts verkar vara de som begriper detta men det har ju då nackdelen att man får köra med grejer som inte funkar så bra alltid.
Amerikanerna tror att det europeiska masten är snabbast och europeer tror att den amerikanska är snabbast (a la "gräset är alltid grönare") :-)
Flera seglare har en båt i Europa och en i USA med samma segelställ, och det finns inga trender i resultatlistorna, så det verkar ju funka helt ok.
Att bygga klasser eller attrahera många seglare handlar väldigt lite om material, och väldigt mycket om andra saker. Att Melges, J/boats eller X-yachts har track record beror inte på unika båtar, utan att man förstår vad som krävs för att bygga klass. Mats på FarEast fattar det också, men det är hårt arbete över lång tid som krävs.
Deras irritation handlade om att de inte kunde ställa in masten på båten med den europeiska masten eftersom de inte hade en sån. Det var ganska stor skillnad på styvheten.
Det är väl inte värre än att man får köpa en mast av var sort så man vet hur man ska göra när man lånar båtar.
Trailerbara båtar är framtiden, är just nu i San Diego och här finns många roliga båtar att titta på.
På land står många trailerbara J/70, Melges, Stare m.m. Jag tror orsaken är kostnaden för båtplats i hamnen.
En 35 oftare i San Diego kostar mellan 18-40 USD / fot och månad, snabbt uträknat från 630 USD / månad.
Det finns billigare alternativ ned mot 11 dollar/fot men då får båten ligga söder om SD eller norr om (Oceanside)
Något kostar det säkert att ha båten parkerad på land men sannolikt inte lika mycket.
Medlemsskap är något som också tillkommer i de finare marinorna.
Sammanfattat är båtlivet hemma i Sverige billigt, skulle jag skaffa en båt här nere skulle det bli en Fareast 28, J/70 eller om jag har råd en Seaquest. Lär finnas minst en Express i området, den kvalar självklart också in.
En anna iaktagelse är båtpriserna, nu är dollarn rejält dyr fär oss svenskar men en Dehler 38 ligger på knappt 300.000 USD, dvs 2,5 miljon SEK. Hemma ligger motsvarande på 1,8 miljoner.
/Johan D35-232
Skicka en kommentar