lördag 4 januari 2014

Säsongspremiär för Nilsson och Argo650 testad

Lördagsmorgon och vädret är milt och solen lyser. Äntligen börjar säsongen och jag ska få testa Stefans Argo 650. Upp på cykeln och ner till Dockan. Det här blir den tredje typen av Mini650 som jag testseglar.
Argo 650 köpte Stefan redan i våras. Sedan dess har den hunnit bli serieklassad och behöver inte köra som Proto.
Det innebär bland annat att båten inte har kolfiber mast och kolfiberpeke. Intressant är hur nära seriebåtarna börjar komma Proto i årets Minitransat race.
Stefan förbereder gennaker hissning. Peket svängs ut och fixeras, gennaker kopplas och sen är det dags för hissning. 

Ut ut dockan och upp med gennakern. Solen skiner vinden 7-8m/s och vi gör omedelbart 10knop. 
Man märker direkt skillnad mot Zero Classé på rodret och hur båten uppför sig. Ligger lätt i vattnet och åker bara på. Strax är vi uppe i 12.5knop och i några pustar så når vi strax över 14knop. Gissar att det blåser upp till 10m/s som mest.
Det här går fort. Strax ser vi Björnen (sten på 1.7m) på plottern (plotter är inte tillåtet i Mini650 klassen men nödvändigt i trånga farvatten) och får gå lite högre. Bra grepp i dubbelrodret. Något känsligare än Pinottis Proto med canting keel för vindbyar och snart skär vi när jag testar gränsen. Inga problem med att få ner henne på kurs igen. Bara att släppa seglen, få henne att räta upp sig, skota hem gennakern igen och så planar vi åter i 12knop.
Gipp och så drar vi norrut mot Barsebäck.
På vägen hem tar vi ett rev i storen och kör med stora focken, revar focken och tar ett rev till i storen. Nu tål hon den starkare vinden otroligt väl. Vinden toppar på strax över 10m/s. När vi närmar oss land så slår vi ut ett rev i storen men behåller focken revad. Kryssen hem visar på att det fortfarande är vinter och när vi kommer in i Dockan fryser vi båda om fingrarna men vad gör det. 
De som börjar tröttna på sin nuvarande segling ska testa Mini650 - det är en riktig vitamininjektion. Till sommaren kommer klubbarna i Öresund med all största sannolikhet öppna för Mini650 klass i Öresund Cup. Det är så båtarna kommer bäst till sin rätt. Som den boxregel de är designade för.
Längsta racet i regionen är Pia L'Obry Trophy som går i samband med Saltholm Runt i augusti.
Stefan Danielsson och Martin Areskoug på årets Watski 2-star Kattegatt. Lätta vindar präglade racen. De moderna linjerna syns på henne och Argon är designad av värsting designern Marc Lombard. Jag upplevde Zero Classé som en båt som var enklare att segla och riggen på Argo650 kräver mer av seglaren för att få rätt. Toppfarten är avgjort högre på Argo650 och det ska bli kul att följa hur Stefan kommer att utvecklas i den.
Fighting face. ;-)
Hur som helst så är säsongen nu inledd och skidgrejerna ska ut i förrådet. Tack Stefan.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Watski 2 star Kattegatt visade att lätt vind och bred båt är ingen bra kombo. För mycket våt yta.
Pelle P

Anders Nilsson sa...

En Mini650 är väl alltid på maxbredd, eller?
Lite osäker på Atomic, Leinos.
Det som är intressantast är att Leino kör med vattenballast och kan minska deplacementet(och därmed våt yta) i lättvind och det gäller väl också canting keel-lösningen som Pinottis Proto har.

Gian Pinotti sa...

Med canting keel så slipper vi pumpa in vattenbarlast
Vilket Leino måste göra
Vi har något mindre i kölen också

Anders Nilsson sa...

Vet du vilken bredd och vikt er har? Den är väl på max 3m?
Kring 1000kg?

Gian Pinotti sa...

Den är 3 meter bred.
12040 KG fullt lastad inklusive med segel, utombordare och livbåt

Säg att Leinos väger lika mycket så lastar han i ytterigare ca 200 Kg vatten vilket vi slipper.

Janne

Anders Nilsson sa...

Jo, men det handlade om lättväder och då slipper Leino vatten och ni kan vinkla canting keel åt "fel håll" och då får ni ju lä lut.
Stefan har inte de möjligheterna på sin seriekärra.