lördag 20 augusti 2016

J-24 European Championship 2016 - Plymouth - en race rapport

Martin Fridh ringde veckan före, på tisdagen, och frågade om jag ville hänge med ner som taktiker på J-24 EM. Kändes som en kul grej att hänga på. Ängelholmskillarna hade fått låna en båt i Plymouth. Vi stack ut och seglade ihop på onsdagskvällen före EM och upptäckte att vi vägde 410kg ihop. 10kg för mycket. Nu fick vi bestämma oss om vi skulle strunta i det eller banta ner oss. Det fick bli banta.
Jag har alltid velat kappsegla i Engelska kanalen och EM i Plymouth var en chans som bara inte fick missas. Nu gällde det att minska vikt hårt. Ett intag på bara 400 kalorier i fyra dagar och motionera bort ca 700-800kalorier om dagen var vad jag orkade torsdagen till söndagen. Den stora frågan var om jag skulle kunna gå ner 3kg på så kort tid.
Ängelholmsgänget, Martin, Magnus och Anders meddelade när jag flög mot London på söndagsmorgonen att jag bara behövde klara mig in under 82kg.
Jag klädde av mig och vägde in på 81.5kg. Jag var reducerad 2.5kg på 3.5dygn. Helt utmattad käkade jag vad jag fick tag i. En öl och burgare med pommes frites satt som en smäck.
På måndagsmorgon började racen så vi kom rakt ut i hetluften. 38 båtar hade registrerat sig för tävlingarna.
Vi hade lånebåt och segel från en nyligen inskaffad båt i Ängelholm. Ingen ombord hade kört med grejerna innan vi åkte så särskilt förberedda var vi inte. Vi fick helt enkelt lära oss under regattan.
Två race med en 12 och 11e plats krävdes innan vi var med i toppen och slogs.

Vindarna var mer spooky än man kan tro. Dels är det strömmarna utanför Plymouth Breakwater som är lite lynniga men framför allt var nyckeln till rätt vägval att hålla sig på banans vänstra sida på kryssen och få bättre tryck och lyft uppe vid kryssmärket. Udden gav de här effekterna.
Tredje racet blev en fin femte plats och vi somnar på kvällen efter en ordentlig middag hos värdparet Chris och Deborah. De upplät hemmet till oss och vi fick bo gratis där hela veckan. Snacka om gästfrihet. Tillsammans med deras två söner var vi 9 personer i huset. Vill man så går det.
Vi hade bra gång med Grangrejerna och North Sails Trimguide i alla fall med fock. Trots de var använda och toppbåtarna körde nytt.
På tisdagen var det genuaväder i övre delen av registret för genuan. Fjärde racet blev en djupdykning till 24e plats. Ingen höjd och bara okej fart. Femte racet samma sak, en 19 plats, trots nya idéer om genuatrimmet. Sen släppte vi på riggen för att få seglet att likna något och det blev 12 plats i sjätte racet. I sjunde racet blev starten kass och vi fick segla upp oss. Vi tappade på sista länsen en del av det vi seglade upp oss så det blev tyvärr bara en 19 plats.
Onsdagen blev något lättare vindar och vi fick problem igen med genuan och dagen gav 25, 15, 20. Hur tidvattnet påverkade banområdet är svårt att förutsäga från de strömkartor vi fick. Men det blev ganska tydligt att det var en strömvirvel framför Plymouth Breakwater som vek av med det ut- eller inströmmande vattnet. Riktningen ute i engelska kanalen påverkade inte banområdet utan det var framför allt den här virveln som det gällde att förstå. Sluttningarna och vindböjarna kring uddarna ska läggas till så har man det hela.

Torsdagen, sista dagen, började med riktigt lätt vind. Vi släppte riggen till så låga värden som "man inte seglar på". 
Om vi hade det riktigt jobbigt med genuan de två tidigare dagarna så blev torsdagens första race ett helvete. Resultatet blev en 35e plats. Vi bestämde oss för att till havs flytta mastfoten bakåt och vinschade med fockskot bak mastfoten till ett nytt läge. Något var vi tvungna att göra.
Det blev inte rätt det heller men vi avrundar regattan i alla fall inte med ytterligare ett katastrofresultat utan får en 24e plats i sista racet. Riktigt synd det inte fortsatte vara fockväder i veckan men vi har lärt oss mycket om J-24, vindarna och strömmarna i Plymouth Sound.
Vi fick lägga ner mycket kraft och tankemöda på att få fart i J-24an vi lånat med seglen vi inte var vana vid. Seglingarna var grymt tighta så allt måste funka. Första dagen när vi kunde segla vårt race så hade vi bra flyt. Ju längre ner i fältet vi backade desto jobbigare blev det naturligtvis att segla sitt race. Nyttig övning i främmande utmanande vatten. Absolut värt alla ansträngningarna.
Stort tack till Ängelholmarna som ordnade båt, boende, segel och en kul vecka till mig. Ångrar just nu inte ens bantningen. ;-)
Vi slutade på 18 plats av 38 båtar.
Här hittar ni samtliga resultat:
http://www.halsraceresults.com/crs/crs.aspx?DSKey=1089&SeriesKey=174

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kul reportage. Hur är det med BMI, verkar vara högt på tiden att kvitta sig med lite fläsk.
J-24 överlever alla trender. Är det sammanhållningen som gör att det kan fortsätta sin turne'?

Lasse

Anders Nilsson sa...

Tack
BMI - jo jag ska ner under 76kg. 10kg viktreduktion är mitt mål så jag har precis passerat halva vägen nu.
Från 1e maj har jag nu minskat till 80.5kg. +4.5kg till kvar. Det är billigare att skaffa en slim skipper än att skaffa ett kolfiberroder till Grynet.

J-24 överlever alla trender - jag kan inte sätta fingret på vad det är men det finns unga tjejbesättningar, unga killbesättningar, fädrar med söner/döttrar och några polare besättningar, mixade besättningar. Ingen förgubbning och det känns grymt vitalt. Det är kul att vara med och det känns fräscht.
J-24 förbundets rabiata mästerskapsmätningar av båtarna och materialet gör också att klassens båtar hålls i entypsskick. Mästerskapsbåtarna är lika trots stor ålderskillnad och det gör det mycket lätt att komma in i klassen. North Sails Trimguides gör det också lätt att hitta rätt med trimmet om man köper sig ett North Sails segelställ.
Det finns massor med J-24 båtar överallt på jordklotet och det är sällan ett problem att låna. Vill man segla J-24 i Acapulco, Monaco, Öresund, England, Japan eller Australien så finns det alltid möjlighet att låna båtar. Det gör det enkelt att segla internationellt.

Låter kanske som om jag fått J-24 hybris men det funkar så.