Att tappa masten - några reflektioner

Blogger gick ner och mitt inlägg om masthaveriet försvann så jag publicerar det igen. Tyvärr så verkar era kommentarer vara borta.

Det finns ju en hel del att reflektera över så hör några dagar efter.
Den stora frågan är naturligtvis:
- Vad var det som hände?
Först tycker man att det är självklart. Men vad hände egentligen först?

En sak som är säker är att akterstaget kom loss. Varför?
- Bucklade masten först och drog med sig akterstaget?
- Släppte taljan så riggen kom framåt och sen bucklade?
- Släppte infästningarna för akterstaget först och masten kom framåt?

Alla tre varianterna ser jag faktiskt som möjliga scenarier. Det finns säkert flera varianter men det blir mest spekulation om vad som hände.
I besättningen har vi diskuterat vad som hände men alla var ju sysselsatta med något och hade fokus framåt. Jag kan faktiskt inte med säkerhet säga något om ordningsföljden.
När olyckan är ett faktum så tar adrenalinet strax över och man blir otroligt fokuserad på att lösa uppgiften. Jag är verkligen imponerad över hur rationella vi var när vi insåg att ”mast down”.
Enkla grejer som att vi skruvade loss mantåget för att inte trycka på stöttorna med hela masten. Vi plockade fram fendrar och la under mastdelarna när de kom ner. Vi hade ganska god tid på oss. Masten sjunker inte så snabbt som man tror.
Loss med spinnakerbommen innan det hände något med den. Skruva av instrumenten och rädda dem. Ta loss bom och rodkick.

På http://www.sjoraddning.se/lomma/alarm/mastbrott-i-lommabukten/ kan man lösa om att folk tycker man ska bultsax med. Intressant att saker och ting är så självklara för många om hur saker och ting skulle varit. Intressant är att vi skruvade av vantskruvarna och när sjöräddningen kom så hade de en bultsax med. Vi tog den sista med bultsaxen. Hur gick det? Den hade ganska kämpigt för att ta sig igenom dyformvajern. Många kappseglare har rodrigg – hur knipsar man en 7mm rodtråd? Sjöräddningen hade inga sådana grejer med sig.
Själv hade jag med mig en gammal hederlig Sandvik bågfil med extra blad(står i seglingsföreskrifterna till Själland Runt). Vi klarade oss långt med den och vassa knivar. Vi har alltid full verktygslåda med.
Hur som helst så kändes det som att det farligaste ögonblicket, efter att själva masten kom ner, var när vi hade den lös och skulle dumpa den. Dags att dumpa den överbord. Mattias tryckte vad han orkade och höll fendern på plats. Jag och Hubert tryckte hårt ifrån med båda fötterna för att inte få den sargade ändan att skrapa längs fribordet eller ännu värre stämpla ett hål. Nu kom nästa överraskning. Masten tog lång tid på sig att sjunka neråt. Vi kom bort ganska enkelt innan den sjönk.
Vi gled lite från dumpningsplatsen kollade att vi inte hade linor i vattnet och startade motorn. Det hade ju varit snyggt att köra in linor från masten i propellern.
Ingen skadad är absolut det viktigaste i en situation som detta.

Vad har ni för erfarenheter av mastbrott?