Jag lider av Lanzarotesyndromet

 Idag sken solen och temperaturen steg uppemot två grader. Från köket ser jag att optimistjolleseglarna riggar på hamnplanen. 

- Wow, jag slipper vara själv idag.

Krabbsjö, tufft och svårt att få bra driv i båten och vinden kring 6-8m/s gör det till ett kämpigt pass. Kylan gör en inte starkare men det gör att man längtar ännu mer till värmen. Två bra timmar på Öresund tillsammans med åtta optimistjolleseglare idag. Det var årets sjunde pass i Laser. I träningsstatistiken i fjol kan jag utläsa att jag gjorde 11 dagar på vattnet. En vecka på Kanarieöarna då det blev gjort 4 dagar på vattnet hjälpte så klart till. Det var inte lika kallt då heller så jag får vara nöjd.

Fokus idag var att köra in teknik för speed mode. Aktiv skotning och trycka till med kroppen på kryssen. Tränade på nerrundning genom att komma in för babords halsar och ha allt klart i slaget för att falla av så snabbt som möjligt. Upprundningarna med krysstrimmet på plats, gott om plats vid märket och slag direkt efter märket. Allt för att hålla bra tempo. På länsarna var jag särskilt noga med att inte köra negativt med lovartslut i surfarna, plan båt vid surf.

Sen var det ju det här med Lanzarotesyndromet. Det är om man känner sig 25 år yngre iklädd våtdräkt med solglasögonen på plats, man förtränger kylan och tror man tränar med Svenska Laserlandslaget. Det är då man lider av Lanzarotesyndromet.

Träningen igång på allvar trots kylan

En tur på Öresund eller går det att få till systematisk träning när man är själv? 

ILCA eller som båten förr kallades Laser är ju otroligt basic med sitt skot, kick, cunningham och bomuthal. Alla båtar lika så det borde alltså vara enkelt att lära sig kan man tycka.

Igår var solen uppe så Andreas och jag stack ut. Fredrik anslöt lite senare.

Andreas har precis kommit igång så hans fokus är att hålla sig på rätt köl. Fredrik och jag är betydligt jämnare och Fredrik är duktig på att hålla höjd.

Hur som helst så kollade jag på Sailing Academys video i veckan och den handlar om två tekniker att driva båten framåt med kickskotning (Vang sheeting). Den ena metoden kallar de rak arm (Straight arm) och den andra släpp och fånga (Drop catch). 

Lördagen gav oss vind från nord på 4-8 knop. Perfekt för att få det lite jobbigt med burkningen och skotningen. För mig är det gränsläget för att burka i hängbandet eller flytta längre in. Det gäller ju att sitta fast och balansera med bålen så det inte landar i köttbullehäng i hängbanden.

Perfekta förhållanden i lördags för att egendrilla. Det finns nog ingen gräns för hur mycket det finns i att hämta i att hålla balansen, vara aktiv med skotning och burkning i ILCA. Det är inte så enkelt som man först tror. Typiskt ett moment att köra när man är själv för att få in detaljerna. 

Straight arm tekniken körde jag i 505 på SM men då utgick jag inte från bröstet utan från pannan när jag släppte i de riktigt hårda byarna. Storen fladdrade till och båten drog iväg rejält, nästan som en hästspark, när byn träffade. Fartökningen är såklart inte lika påtaglig i ILCA som i 505, som förmodligen ökar typ från 7,5 knop till 9knop på kryssen. Jag räknade ut att jag behöver justera ca 300 gånger på en kryss i ILCA när det är lite vågor. Man blir riktigt trött i armen om man är otränad.

På Friskis och Svettis hade de en maskin som höjde en 15kg vikt med ett block nere där man kunde burka samtidigt. Här delade jag upp kryssen i 6x50 lyft och körde för att få armstyrka på vintrarna. I vinter går det tyvärr inte på grund av Corona så jag blir beroende av att det går att komma ut på vattnet.

Kolla på videon så har ni att göra nu i vinter ni också.

 

Två på vattnet gör så klart stor skillnad. Jag har tänkt många gånger på tänk var vi skulle kunna tagit det med Grynet SWE43 om vi bara varit två jämna båtar. 

När jag kör mot Fredrik utnyttjar jag att han är duktig på att peta höjd. Att ha honom i lä är ultra jobbigt. Ola och Olof är grymma på att hålla press i båten när det blåser och då är jag hellre läbåt och försöker pressa fart som de gör. Min poäng är att vi behöver inte vara många på vattnet, som vi är på sommaren, för att få kvalitet. När vi är många så är det enklare att få till race träning men nu på vintern är det läge att finslipa sin teknik.

Den här övningen är en övning i att segla grymt bra och försöka att inte bli påverkad av en båt i lä. På race vill man ju helst inte ta två extra slag.

I lördags var vi ute tills solen gick ner. Jag lovar att det var verkligen solen som stod för värmen och som gjorde det möjligt alls i bara en plusgrad i skuggan. Man får lätt kalla fötter 🦶🦶men det gäller att det händer 🖐🖐så det inte blir soffan. Rätt vad det är så är det sommar och racing igen.

Kom igång med Laser Master seglingen 2021, vi har grym racing framför oss.

Laser Master mästerskapen ger oss chansen att få segla på riktigt goa vatten de närmsta åren. Allt från goa race på hemmaplan till Biscaya bukten och Gardasjön.

Laser Master EM samlar stora fält. Jag i 213455 i en av starterna i Roses, Spanien 2019. 

Jag minns en Europa Cup vi körde i Varberg i början på 90-talet. En dag rullade enorma vågor in från väster i grymt hård vind. Seglingsledningen bestämde sig för att ställa in efter några timmars väntan på att det skulle lugna sig. Fransmännen från Brest riggade båtarna och stack ut för att visa att det var väl inget konstigt det här. De kunde hantera verkligen hantera sina Laser. Sen dess har jag haft det i bakhuvudet, att få segla vid Brest på Biscaya bukten. 2023 får vi chansen som Laser Master seglare. Det får bli ett mål att sikta på till 2023.

I Warnemünde har jag varit på Europa Cuper flera gånger på 90-talet. Fantastiskt skön ort i gamla Östtyskland. Första året jag var med fanns fortfarande vakttornen och taggtråden kvar från Erik Honechers skräckvälde. Vakterna som stod i position att skjuta, förr om åren, hade fått ge sig.
Vi kom en dag för tidigt till regattan. Vi skulle tälta utanför gamla militärbyggnader. De var så östtyskgrå att plötsligt så svängde det in en bil med en spruta som vitkalkade alla byggnaderna. Tyskarna satsade stort på att Warnemünde skulle vara Olympiska spelens seglararena år 2000. Sen förlorade de till Sydney i omröstningen men arenan är grymt fin. Idag finns det en ny hamn byggd och det är fritt hav utanför. Ska bli skoj att få återvända.

Hemma går SM i Arkösund 2021, det blev inställt i fjol. Ska bli skönt att få revansch på Covid-19 på något vis. I september har vi lagom innan VM i Barcelona en Europa Cup i Malmö som blir en gjuten uppladdning för att senare dra ner till Barcelona.

EM på Gardasjön 2021 krockar dock med EM i 505 i Weymouth som ska prioriteras så då byter jag båt.

Vad säger ni om det här programmet?

2021 Laser Master Swedish Championship – Arkösund | August 7-8

2021 Laser Europa Cup, Sweden – Malmö | September 3-5

2021 Laser Master Worlds – Barcelona, Spain | September 17-26

2021 Laser Master Europeans – Gargnano, Italy | July 23-29

2022 Laser Master Europeans – Warnemünde, Germany

2023 Laser Master Europeans – Douarnenez, France

Bra start på 2021 i Malmö, idag var vi 5 Laser ute. Sol vind och vatten.

I år får vi hoppas på lite racing. 2021 får bli kappseglingarnas år. 

I dag var vi ute och körde ett pass med nollgradig start och is på grejerna när vi kom ner.

Vi var fem Laser ute och en Finnjolle.

Peter passade på att ta lite videosnuttar. Kul att det funkar med bara någon grad. Tre dagar och två pass i Laser. 

 

Sen är det ju det att man ska tillbaka också.

Årets sista pass blev #125

ILCA (Laser) är helt enkelt den perfekta båten för vinterträning. Man behöver bara se till att masthålet är torrt sen är båten bara att rulla i när andan faller på. 

Det var så jag började med att ha något att segla på vintern. Det var så kul att jag till slut sålde min Dehler 34SV och kompletterade med en 505 istället. I år blev det 107 dagar i Laser och 18 dagar i International 505. I vad jag brukar kalla effektiva träningstimmar så blev det 265h, själv så kan jag tycka att det är inte så illa för en gubbe.

Lite bekymrad över att det roliga tar slut för i år. 😉 Längtar redan till nästa år.

 

Årets Grynet 2020 - Liv Häggström, LERSS

I tuff konkurrens bland tjejerna som seglar i Skåne utnämner jag i år Liv Häggström till Årets Grynet. Årets Grynet är en tjej som överträffat sig själv under året och som haft en fantastisk utveckling under året. Jag har rådgjort med tränare och klassrepresentanter.

Liv seglar för Lerberget men tränar också i MSS. 

Motivering: 

Under året har Liv visat på en otrolig målmedvetenhet som också har gett fantastiska resultat. I fjol var Liv i princip nybörjare för att i år nästan kvala in bland de 10 bästa på SM. Liv placerade sig så bra på Rikskvalet i Malmö och på SM att hon nu är med i Optimistjollelandslaget.

Liv kommer vi säkert att få höra och se mer av framöver. Lycka till.

Liv Häggström

 

Liv Häggström är i fint sällskap:

2019 Victoria Novak

2018 Sofia von Friesendorff

2017 Julia Henriksson

2016 Hanna Gaskell Brown

2015 Louise Zetterström

2014 Filippa Henriksson

2013 Maja Tenning

2012 Alexandra Wiking

2011 Lovisa Ransnäs

2010 Michelle Kimbler

2009 Matilda Salminen

Nya Bojsen-Møller storseglet hissat på 505 SWE9013

Jag har varit sugen på att se vad som skiljer vårt nya storsegel från BM Sails jämfört med vårt tidigare från Pinnell&Bax. Det som vi körde med i somras och gick så fort med i hårdvind. Jag hoppades ju få ett mer kraftfullt segel med mer form för att bättra på vårt mellanvindsregister när jag beställde detta. 

Jag ställde in riggen för max Prebend med minsta rake, 7890mm och hissade. 

Vid första kollen undrade jag om det fanns någon spalt kvar. International 505 har ju överlappande fock och att då trycka till spalten med ett frambukigt storsegel kändes märkligt.

Det passade i alla fall.

 

Det här kändes inte helt riktigt. Dags att ta sig en funderare. Ännu mera prebend kanske?

Att köra med böjd mast och mycket power i seglet känns som det passar bäst i gropig krabb sjö. Med tung besättning är det så klart mer förlåtande. Igår kändes det inte helt övertygande så efter en del funderande innan jag somnade så åkte jag ner och testade på lunchen idag också.

Max prebend som jag kan få till är ungefär 4/6x72mm=45mm
På www.int505.org hemsidan visar de hur man mäter prebend men har jag tryck i akterliket så får jag det till 75mm, om storseglet är hissat. Tycker inte det är en bra metod utan gör det så här utan storseglet med strut max upp, min rake och spänning i toppvanten.

Hur som helst så när jag hissade Pinnell and Bax storseglet så var det mycket planare. För att få form fick masten vara helt rak. Det var så stor skillnad att jag fick fråga Nathan Bachelor om det var av typen Flat. Efter att han svarade idag att det var ett standard så kunde jag inte låta det vara.
Om alla andra körde BM på SM och i Björlanda Kile Cup så känns det inte konstigt att vi kunde vara så snabba som vi var med Pinnel and Bax i de hårda vindarna. 

Hur som helst så kan man inte ge sig med att hissa och kolla på seglet bara en gång.

På lunchen idag stack jag ner hissade storseglet kollade mer på hur det reagerade på bomuthal och skotning. Jag kom fram till att mer bomuthal än P&B storseglet, extra försiktig med bommen så den inte kommer över mitten och mer tryck i skotet så börjar det likna något. Får man mast toppen att böja lite så händer mycket.

Tyckte det blev betydligt bättre efter ett tag. Lite djupt i toppen men det blir nog annat tryck i grejerna när vi seglar.

Mer vinklade spridare är nästa grej att testa. Jag ska vänta med spridarlängden tills någon ser på det bakifrån. Det ska bli intressant att se hur spalten kommer att fungera. Det är skönt att veta att man kan ju alltid ta till Pinnell and Bax i över 16 knop och i platt vatten.

Tror Bojsen-Møller storseglet kommer att ha en sweet spot för oss just när Jacob kommer ut i trapetsen och i det lägre registret. Inbillar mig just nu att vi kommer att komma tidigare ut i trapets vilket är riktigt bra. Ska bli kul att se hur focken ser ut. Får se om jag hinner i veckan.

Nya fräscha segel levererade från Bojsen-Møller Sails inför 2021

Till nästa säsong steppar vi upp segelgarderoben och går över till Bojsen-Møller Sails. Ska bli gott med fräscha segel. Vi vet ju att Pinnell and Bax gick att få fart i så det borde ju gå med BM-sails grejer också.

Unboxing - får vi se när det blir. Focken och den lätta spinnakern köpte jag i fjol men har aldrig hissat dem. Den som spar han har.

Jag förväntar mig ett djupare storsegel som kräver lite mer krum på masten efter att ha jämfört trimguiderna. Kollar jag och jämför trimguiderna så verkar det som det är mer form och mer kraft i storseglet som kräver mer pre-bend. Mer vinklade spridare och lite längre borgar för detta. 

Så snart det är möjligt får vi hissa och kolla hur olika de är. Vi har ju ett bra utgångsläge i alla fall för hårdvindstrim. Tror framför allt att BM-sails storseglet kommer att ge oss ett bättre mellanregister och att vi kan komma tidigare ut i trapetsen.

När det gäller focken upptäckte jag att den vi har förmodligen är en Pinnell and Bax flat. Många av de svenska 505-seglarna menade att det går att köra med en allround fock även i hårdvind. Vi är nog bland de tyngsta besättningarna och körde med flat och gick ruggigt fort i hårt så vem vet. Gissar att den största vinsten med en flat är att den inte vispar in backvind i storen lika lätt när det blåser hårt så vi kan jobba mer med storskotet och ändå inte behöva skicka ut focken så långt åt lä.

Elefantröv eller feltrimmad?

Spinnakrarna är det jag hoppas mest på. Nu spelar ju också spinnakerbommens höjd en hel del roll i hur den ser ut. Det blir till att sticka ut, hissa dem och filma och fotografera för att se vad som sen känns rätt i både lätt och hårt. Mycket jobb kvar där. Köpte en till när jag ändå var igång och behövde en stor, en lättare och en tyngre duk har vi nu. 112gram på en yta på 28m2 skiljer dem. Vi får se om vi märker skillnad men det känns bra att ha två nya krispiga ifall något händer.

Över 1000 individuella jollepass i år i Malmö Segel Sällskap

Idag passerade vi 1000 jollepass i vår Träningsliga i Malmö Segel Sällskap. 

Ska det bli antal så får man inte bara vara vackert väder seglare

Det innebär att vi sedan 2018 kommer att ha ökat med mer än 50%. Vi gjorde då 637 pass. Statistik är kul när siffrorna går på rätt håll.

Heavily joy

Extra kul är att all jollesegling ökar. Inte bara vi som kör Laser ökar utan 2018 var vi bara en 505, en Snipe, två E-jollar och två Finnjollar. Nu är det ca 25 Laser, fem Finnjollar, tre 505, en Snipe och en E-jolle som tränar förutom de flitiga optimistjollarna. Till nästa säsong så kommer det att fylla på med några ungdomar i 29er också och i Laser. Blir trångt på vattnet 2021 om vi ska samsas med de andra tränande i klubbens C-55, J-24or och J-70 som körs hela veckan. På torsdagarna kör kölbåtar Torsdagsseglingar. Kölbåtarna som tränar regelbundet är Drake, H-båt och Melges 20. 
Vi kan sen lägga till seglarskolan med 250 deltagare på sommaren också. 

Över 100 roliga pass i jolle 2020

I onsdags förra veckan passerade jag 100 och har nu hunnit med 104 träningspass i Laser och 505. 86 pass i Laser och 18 i 505.

Träningscamp på Teneriffa i januari 2020

När vi drog igång sent i våras så tänkte jag att får vi gjort 20 pass i 505 så är jag mer än nöjd med det. Sen Björlanda Cup har vi inte kört 505 för jag började uppladdningen mot Master EM i Andora Italien. Med tanke på Corona situationen så valde vi i sista stund att stanna hemma. Tråkigt men säkrast. 
Årets höjdpunkt blev hur som helst SM i 505 som också blev årets första race i slutet på augusti. Åttonde plats redan första gången är vi nöjda med. Riktigt hård vind som krävde mycket av oss i att hantera 505. Herre Gud vad det går fort.

Alla tvåmansbesättningar borde nog köra Laser också för att få fler timmar på vattnet. En helt annan båt men positionering och det taktiska spelet funkar alltid. Känner att det hjälper mig i alla fall. Nu börjar vår höstserie med coachledda Laserpass, Simon Landestad är coach. Idag var vi 14 Laser och tre Finnjollar på vattnet.

Jag har reflekterat en hel del över positioneringen sen Björlanda Cup. Det svåraste i övergången till 505 från Laser är att skära på länsarna och få till gipparna rätt. Det funderar jag mycket på just nu. Sen måste gipptekniken såklart förbättras så vår uppbromsning inte ska påverka för mycket.

Mycket handlar om positioneringen efter rundningen och vad som kommer att bli den vinnande länsen. Stå på och köra ner i hörnet eller ta en gipp mitt på banan och komma in för styrbord.

Om vi vill höger och komma in för styrbord vid rundningen och har rundat först så är det såklart bökigt som i fall A att få in båtar under sig. Har man dem nära sig så känns det som om man får ta gippen så fort deras spinnakrar kommer upp. Annars går det inte (A). Det gäller att se upp se de inte kommer in på läsidan(B). Frågan är om man inte får konsumera lite ledning för att få till rätt position. Får vi dem utanför oss så har vi två valmöjligheter och det är att lova och följa med dem ner i hörnet med innerplats eller gippa som vi tänkte och komma in för styrbord (C).
Mycket att fundera på men det enda som hjälper är att tävla och testa.

Björlanda SWE 505 CUP - andra racet för oss

I helgen var det dags för Björlanda Kile att få besök av oss från Malmö Segel Sällskap. 

Prognosen var riktigt stygg med regn och hårda vindar över 10m/s med byar på 15 m/s. På söndags eftermiddagen var det om ännu hårdare vindar utlovade. Ett utmärkt tillfälle att få tränat på hårdvind eller inte.

Som förberedelse går jag alltid igenom sjökorten. Viss tveksamhet infann sig faktiskt med massor av öar och en del grynnor. Kan bli trångt det här.

På väg ut på lördagen tyckte jag att det här kommer bara att sluta som överlevnadsracing. Jacob stod på sig och tyckte vi måste ju försöka. Självklart men...

Kl 11:00 när det var dags för första start lugnade det sig lite och det kändes hanterbart. Typ som i Vejbystrand på SM. Fyra hårdvindsrace planerade under lördagen på ganska kort bana ger utrymme för mycket manöverträning. Perfekt för oss egentligen, vår svaga sida. En del vänder in igen men vi stannar kvar och försöker.

Första racet 

Vi har grym kryssfart och jag jobbar hårt med storskotet och Jacob sliter i trapetsen. Spinnakern ser märklig ut men vi går högt och fort. Högst av alla. Inga större fadäser och vi kommer in som bästa svenskar efter Fabiola och Michael från Danmark. Bra start, vi börjar där vi slutade i Vejbystrand.
Tungt och slitsamt är det. Man skulle skaffa sig en Speedpuck bara för att veta hur fort vi går. På VM i Freeport gjorde de 8.5 knop på kryssen och 32knop på länsen, vad gör vi?

Andra racet

Samma visa igen. Grym kryssfart och de andra åker ifatt på länsen. Vi går högre och de andra går lika fort, märkligt. För babords halsar inför länsrundningen kör vi ifatt igen på länsen. En bra och övertygande kryss igen med en läns där de andra kör om fast de kör lägre. Inför sista rundningen upp mot mål är vi ifatt igen. Fabiola/Michael rundar lite före Malin Broberg/Johan Röök, Bröderna Wester och vi rundar efter varandra. Vi slår direkt och satsar på att klippa dem på sista kryssen. Fabiola/Michael slår runt i slaget, en borta. Vi kör på och slår och ser ut att kunna klippa det här med lite flyt. Det blir för tight och vi får göra ett alldeles för snabbt slag och Jacob är chanslös och hamnar i vattnet men vi lyckas rädda oss från kappsejs. En tredje plats. 

Tredje racet

Inte stor skillnad mot de andra racen. När vi gippar på länsen så kommer vi på kollisionskurs mot Malin Broberg/Johan Röök. Vi satsar på att lova och gå bakom men Malin lovar också för att undvika kollision och det blir riktigt otäckt där Jacob får deras spinnaker över sig och vi kappsejsar och Malin och Johan välter också. Vår första kapsejs med spinnaker. Det här tar tid. Malin och Johan tappar rodret men kommer igång och fullföljer.
Vi satsar på att lugna ner oss inför fjärde racet och diskuterar vad vi ska göra åt vår läns. Något måste vi göra fel.

Fjärde racet

Kryssen blir inte lika bra men vi är med i rundningen. Medioker undanvind igen.
Vi försöker gippa tidigare till babord och gå över för att gippa och komma in för styrbord mot rundningen. Vi har bra tryck i vinden på vår kant och det är dags för en gipp. Spinnakern flyger ut i lovart och vi går omkull igen. Vi drar in grejerna och fullföljer racet.

Dags att fundera över vad vi ska göra på söndagen för att få ordning på länsarna. När vi kommer in får vi en Gulaschsoppa som sitter som en smäck. Humöret höjs. Bra samlingen och bra snack med de andra. Vi får många tips om grejer att testa inför söndagen.

På lördagskvällen får jag ett meddelande från Lars Bjerke som skriver att han har sett att vår spinnaker flyger jättekonstigt. Helt olikt övrigas. 

På söndagsmorgonen upptäcker jag att vårt upphal till styrbords spinnakerbom har gått runt vantet vid riggningen. Det förklarar ju varför spinnakern ser konstig ut och att vi inte får utdelning på vår speedkurs. Spibommen var ju alldeles för högt lyft för styrbords halsar.
Vi provar med att ha bommen lite lägre idag också.

Söndagen, femte racet

Vi satsar vänsterkant vilket var kass och vi rundar kryssmärket bland de sista. Vi seglar upp oss till sjunde. Nya tag.

Sjätte racet 

Läckert att komma in först för babordshalsar och runda före de andra som kommer för styrbord.

Nu löper hon på och känns riktigt skön på kryssen långa stunder. Vågorna är små och det löper på. Vi kommer in för babordshalsar mot kryssmärket och rundar först.

En taktik som inte fungerade alls. Fabiola och Michael kör om i lovart och strax är också de svenska mästarna 2020 Tomas Grundel/Johan Strömdahl om. Vi ändrar oss och gasar igen. Att segla lågt funkar inte för oss. Vi slutar på en tredje plats. 

Sjunde racet

Racet blir inte något som vi kommer att minnas och vi slutar på en femte plats. Skulle vilja påstå att vi är trötta och koncentrationen tryter. Jacob är hyfsat blåslagen och mina händer börjar bli rejält ömma men det är inte synd om oss.

På väg in bestämmer vi oss för att köra in med fullgas och hissar spinnaker för att klämma ur det sista ur kropparna. Då kommer helgens värsta rökare och när vi ska ta in spinnakern igen vurpar vi. 
Otroligt lärorik helg. Några gånger till så jäklar.
När vi kollar på bilderna från söndagen på spinnakrarna så har vi vår bom för låg och spinnakern är för hårt skotad. Spinnaker ser också ut som en elefantröv i toppen. Dags att sticka ut och vara metodiska och ta lite bilder på vad som händer med spinnakern vid olika bomhöjder.

Här hittar ni Björlanda 505 Cup resultaten

SM i 505 - första racet äntligen genomfört

Väderprognoserna lovade en hårdvindshelg med lite skakiga förhållanden med inslag av åska. Jacob Reuterskiöld och jag packade båten på fredagsförmiddagen och drog upp till Vejbystrand. Vi tog en repa som förberedelse för att undvika att grejerna vara snodda och på plats. 30 båtar registrerade sig. Bland deltagarna finner man riktigt meriterade seglare som 5-faldige världsmästaren Wolfgang Hunger, 4-faldige världsmästaren Holger Jess, 2-faldiga världsmästaren Jan Saugmann och bland svenskarna flerfaldige svenska mästarna Ebbe Rosén/Olle Wenrup och de sensaste årens toppseglare Tomas Grundel/Johan Strömdahl, Malin Broberg/Johan Röök och Tomas Berg/Urban Lagnéus. Från Skåne var vi 6 besättningar vilket gör att vi kan numera kalla oss en fleet.

Tuff racing utlovad och vi satte som mål att lära oss så mycket vi kunde. Grindstart har vi aldrig gjort och inte seglat i mer än enstaka puffar på 12m/s. Om vi kappsejsar med spinnakern så är det adjöss, vi har aldrig testat. Hur som helst så har vi gjort 14 pass ihop innan racen och har haft en riktigt brant inlärningskurva och vi har varit hyfsat metodiska.

I 505 kör man grindstart. och det innebär att man lägger en boj vid startfartyget och haren seglar för babordshalsar. Efter haren kör en RIB som skyddsbåt som man startar bakom. I ett fält på 30 båtar så kör RIB 1min 30s och sen släpps haren fri. Om några inte hunnit startat då så ska de starta mellan  RIBen, som stannat motorn och driver, och bojen. Det gäller alltså att inte ligga för långt upp.

Lördagen 

Vindarna under lördagen låg på ca 8-10m/s med byar på ca12m/s från syd vridande åt höger. Pra trag alltså, som de säger i Finland. Under eftermiddagen var det risk för åskbyar med mycket vind som också blev fallet.

Lördagens första race

Vår första grindstart. Vi kommer något tidigt och får falla bakom och lova upp. Då kommer en annan 505 i lovart och trycker sig in. Vi skriker protest och att de ska snurra men de fortsätter bara. Vi får kämpig start men kommer snart igång. 
Det blåser rejält och i byarna försöker jag hitta speed genom att jobba hårt med storskotet och har hårt kickat. Vi har ca 774mm rake och det är lite mycket power. Utmaningen är att justera rätt grejer. Frågor som ska vi ge oss på att öka rake först eller skicka ut fock skotpunkten först när byarna kommer eller ska vi bara jobba med skotet. 

Att få köra mot andra ger oss otroligt mycket. Vi ser i 505 direkt vad som gör skillnad. Vi har bra höjd men är lite over-powered.

På länsen gäller det verkligen att fixa manövrarna. Hissning och gipp känns som de största riskmomenten så vi tar det lite för lugnt. 505 går så fort att det naturligtvis inte är hållbart i längden om vi ska få till några resultat. Annars känns det som om vi är snabba när vi väl kör. Vi kommer in på en 17e plats som inte är så tokigt i vårt första race ihop.

Bra speed men en hel del att önska vad gäller manövrarna, vi i 9013

Lördagens andra race

Den här gången bestämmer vi oss för att starta mitt på linjen för att kunna välja sida. Något tomt verkar det vara här i mitten. De andra verkar satsa på någon av kanterna. Vi ökar vår mastrake ett snäpp.
Vi har bara en båt i lä att ta hänsyn till. Vi kommer bra iväg med en lagom lucka. Vi kämpar med att hålla henne plan och släppa på storen i byarna. Jacob jobbar sig lägre och lägre och vi börjar känna oss trygga i den hårda vinden.  Efter 4-5 min så har båten i lä börjat jobba sig fram om oss. Då går det upp ett ljus varför alla höll sig borta från mitten. De i lä var Wolfgang Hunger/Holger Jess, alla utom vi hade alltså vett att hålla oss därifrån. Vi hänger med bra och som Jacob sa, då är vi i alla fall på rätt plats. Vi är bra med i första rundningen, snabbare i hissningen och nu går det undan.

Plötsligt missar jag att dra i nya läskotet i gippen och skotet hamnar om bomnocken på storen i gippen. Vi reder ut situationen och kör några gippar till. Sista bogen in kommer vi in mot gaten alldeles för brant och fixar det precis med släpp i storen. Inte så snabbt men situationen är räddad. 

Efter sista kryssen rundar vi 11a och nu gäller det utför. När vi kommer in för gippa sista gången missar jag återigen nya lä och skotet kommer runt bomnocken igen. Vi tar ner tidigt för att lösa problemet och två båtar som är hack i häl kommer om. Vi kommer in på en 13e plats. Nöjda med att vi är med i racet. 

Lördagens tredje race

Tredje racet börjar med högervrid och vind på ca 8-10 m/s men uti till havs kommer en mörk front. Ska vi höger mot fronten eller vänster? Vem kommer att få lyftet? Vi bestämmer oss för höger ut i Skälderviken. På väg ut åt höger vrider det mot och vi tar oss inåt mitten. Här minskar vinden rejält och kanterna har vind. Dags att köra ut på en av kanterna för att rädda det hela och komma igen. Vi väljer höger kanten. Vi möter då en hagelstorm och startfartyget mätte 21m/s. Halva fleeten ligger upp och ner medan andra bara låter seglen fladdra och överleva. Vi själva tar ner storseglet och länsar tillbaka. Vi har ingen aning om hur länge det här kommer att hålla på. Efter 5-7 minuter är vinden nere på  8m/s igen. Vi bestämmer oss för att inte gå i mål. Frågan är om vi kan få upp storen till havs eller om vi behöver gå i hamn. Vi bestämmer oss för att försöka och lyckas. Dags att strunta i det här och tänka som optimistseglarna som fick DNF på Rikskvalet. Vi får räkna bort det här racet helt enkelt.

Lördagens fjärde race

Det blåser 8-10 m/s och vinden har fortsatt höger. Vi startar bra och är bra med. I ett slag sitter Jacob plötsligt fast i kroken och kapsejsningen är ett faktum. Bryta eller fortsätta?
Jag säger till Jacob att eftersom flera gick in så fullföljer vi. Vi kan inte få två 31 poängare. Vi trycker på och är till slut ifatt svansen på fleeten. Jag är riktigt nöjd med vår kämpaanda här. Det blev en 21 istället för en 31.

Riktig hårdvind under söndagen, jag har aldrig seglat snabbare

Söndagen, femte racet 

10-12 byar uppåt 14m/s. Vi får en bra start med en båt i lä och en i lovart. Vi tre skiftas om att vara före varandra. Vänsterkanten känns rätt och när vi börjar närma oss layline så faller vi och slår. Vi lyfter över fleeten på höger och rundar femma. Galen Mack/Colin Treseler kappsejsar en bit ner på länsen i en vindby och vi ligger fyra. En andra kryss med grym fart och kontroll över båtarna bakom gör att vi ligger fyra ända tills vi gippar in mot sista märket. Jan Saugmann/Christian Limbrecht Mogensen gör en snabbare gipp och är snart ifatt oss och kommer om i lovart. Surt när vi har bara några hundra meter kvar. Vi faller av och pressar inte på för vi har bra med utrymme bakåt. Jan Saugmann rundar och vi rundar bättre och kör betydligt snabbare på halvvinden i mål. Det räckte tyvärr inte då marginalen är betryggande för dem. Vi slutar som bästa svenska båt strax före de svenska mästarna. Otroligt nöjda med utvecklingen de här två dagarna. 

Bästa resultatet 5a, 14e i regattan och 8e svenska båt i vår första 505 regatta. Vi bestämde på vägen in att försöka satsa mot Weymouth nästa år. Nästa regatta blir i Björlanda Kile. Vi var tydligen dubbelbokade vad gäller Kieler Woche så det går inte.

Sex 505 besättningar var med från Skåne. Här ser vi Paul Gaskell-Brown i genuans fönster och Otto Berg i trapetsen i förbundets lånebåt. Är ni sugna så passa på att testa 505 medan båten är i Råå.

Stort tack till SS Delfinen och förbundet för en fantastisk helg på vattnet.