Laser Master Camp 2020, Tenerife - reflektera mera

Nu har jag varit hemma i två dagar med ett huvud fullt av intryck och flera goa minnen med sköna Laser Master seglare. Det som blir bestående var så klart allt jag lärde mig genom att få tips av Emil Bengtson, vår coach, men också det som vi delade med varandra.
Laser Masterseglare har också en grej gemensamt och det är otroligt hög motivationsnivå för att lära sig få ordning på den här skutan. Birger Törnqvist var så fokuserad på seglingen att han missade att det hoppade ett tiotal delfiner runt om honom. 😀 Själv var jag nära att krocka med Havssköldpadda.

Birger Törnqvist, Mr Laser, har många fina argument varför han måste ha skotråttor. Hur ska han annars kunna klia sig på näsan eller rätta till kepsen?

Hemma har vi varit coachade av Simon Lundmark som har lärt mig allt jag kunde om att segla Laser innan säsongen 2019. 2019 var jag med på MSS Påskläger där Björn Allansson och Jonathan Åhlander coachade oss i fem dagar. Nu har jag fått ytterligare fyra dagar med grym support från Emil.

På morgongymnastiken fick vi torrsimma som uppvärmning. Tur var väl det.

Det gäller att ta till sig alla tips och jag tycker verkligen att det är bra att få hjälp av olika. Det finns många olika sätt att segla en Laser. Alla jag nämnt har till exempel haft olika startteknik, olika trim på hård läns, burkteknik på hård kryss, sätt att surfa på länsarna, driva henne på halvvind och så vidare. Nu hänger mycket på att också själv våga experimentera.
När man har kört fast i sitt sätt att driva sin Laser så är ett enkelt tips att stick på ett läger med en annan coach, inte för att det är fel på din vanliga men för att få en bredare palett tekniker.
Den här veckan skrev jag till Emil, när han frågade vad jag ville bli bättre på, bara tre saker:

• framåt/bakåt rörelse på läns
• burkningsteknik på kryss 
• segling i höga vågor

Emil har verkligen hjälpt mig med mina önskemål. Teneriffa bjöd verkligen på fantastiska förhållanden för att lära sig att få ordning på hårdvind och högsjö. Det blåste i medel 8-10m/s i tre dagar med byar uppåt 13-14m/s. Fjärde dagen var det lite mindre vind men bra med sjö.

Om jag jämför min första dag och den här länsen dag tre så är det otroligt vad dessa tre dagar gjort med hur jag rör mig i båten, stabilitet och hur jag får till surftekniken. Det känns som om jag hade kunnat hållit på hemma i Öresund en hel säsong på egen hand utan att nå hit. Mycket kvar men när man fått känna hur det ska vara så vet man vad man ska leta efter.

Att få se sig själv på film är bra men också att se hur de andra gör och att få höra Emils kommentarer på vad vi gör bra och vad ska förbättras. Det blir självklart många garv sådana här dagar.

Hade Birger gjort en Nosedive så hade det varit för att han blev framtung. Nu när Ann gör "the Nosedive of the Week" så är det väl snarare för att hon baklätt, eller?

Visst är hon grym?

Älskar när Emil skriker:

- Fall av, fall av.

Ann skriker tillbaka ett:

-Va?
Också har vi "nosedive of the week" 😁

Om ni vill bli bättre. Fundera inte, gör det. Sailstar har sex nya Laser på Teneriffa, dra ihop ett gäng och ring Emil.

Gulla med din Laser ❤ - Laser Master Camp 2020, Tenerife

Vår coach Emil Bengtson tyckte efter ett tag att vi skulle gå i parterapi med våra Laser.

Tycker inte jag behöver det eller vad säger publiken? 😍

Laser Master Camp 2020, Tenerife - dag 2 - Sailstar och Emil Bengtsson

Idag blev det ytterligare en dag med hård vind. Bra dag för att få kontroll på hårdvinden. Fick riktiga aha upplevelser på länsen genom flytta kroppen fram och bak.
Hård halvvindskörning handlar också om balans. Vad säger ni om den här repan?

Laser Master Camp 2020, Tenerife - dag 1 - Sailstar och Emil Bengtson

Emil undrade vad vi ville förbättra och jag svarade honom att burkteknik på kryss och framåt bakåt rörelser på undanvind. Dag 1 lärde jag mig betydligt mer än vad jag trodde var möjligt på en dag. Kolla första klippet och jämför med andra. Jag fick verkligen till det, tycker jag själv.

Vi körde tills vi var slut i kroppen idag. Det är något magiskt med coacher, de verkar verkligen gilla bloopers.

Här tog det verkligen orken slut och det skulle ju naturligtvis förevigas. Jag var i alla fall nöjd med hur mycket stabilare det gick på undanvinden men det finns mycket mer att förbättra under resten av veckan.

Laser Master Camp på Teneriffa nästa vecka

Nästa vecka ska jag smygflyga som det heter när flygskammen sätter in. Jag är ledig nästa vecka så jag tänkte passa på att få lite coaching. Mitt enda försvar är att närmsta coaching i Laser, som jag hittat, nästa vecka är Teneriffa. 😀

Tomas Sandström och Emil Bengtsson, vid anläggningen på Teneriffa, har totat ihop vår Laser Master Camp. 

Emil Bengtsson kör Laser Master Camp på Teneriffa. En ö jag aldrig tänkt åka till egentligen men så slog det mig att det går ju att segla Laser så fort där är sol och vind. På vintern är det väl egentligen bara Malta, Kanarieöarna och Cabo Verde som är varmt. Nu är det ett gäng från Stockholm som åker och det blev en plats över så jag hoppade på.

Emil verkar vara grymt ambitiös och har redan matat oss med övningar vi ska köra innan vi åker. Nu fick jag gjort 5 mil skidor istället i mellandagarna så jag är mest lite stel och sliten. Får börja imorgon så att jag kan säga att jag gjort dem.

Jag är ute efter att få köra i riktigt höga vågor och att jobba på min länsteknik och burkningsteknik på kryss. Här är ett clip som visar vad jag är ute efter:

Året 2019 - dags att skrapa ihop höjdpunkterna

Årets Havsseglare - Greta Thunberg
Undrar hur många svenskar som korsat Atlanten två gånger i år. Inte är det många och att dessutom ha gjort det i en foilande IMOCA 60 i en snitt hastighet på över 14 knop för att senare under året återvända i en flerskrovsbåt. Sett till bara seglingsprestationen så är den stor. Att bara stå ut i en Imoca 60 är en bedrift. Lägger vi sen till den uppmärksamhet seglingen fått så skulle jag vilja påstå att ingen svensk seglare överträffat denna uppmärksamhet.




Årets Roligaste Laser Race - Laser Master EM 2019, Roses, Spain
En 18e plats blev mitt resultat och det var jag okej med. Jag behöver bli jämnare i min prestation så kommer det att göra skillnad. Grymt härligt svenskläger och jag fick många fina tips under regattan som jag uppskattade mycket. Medelhavet och bra med vind i stekande sol. Göttmos som vår ordförande hade sagt i MSS.

213 455 💓

Årets Coolaste Race - Minitransat 650
Det här, tycker jag, är världens coolaste race alla kategorier. Morten Bogacki som jag lärde känna under Pia l'Obry Trophy, ett Mini650 race som jag arrangerade, var med. Så spännande att ha någon som man känner att följa.
Det ska bli otroligt skoj att få följa vår svenska satsning Joakim Brantingson mot Mini-Transat 2021.

Årets Tightaste Finish - Star Sailors League Finals, Bahamas
SSL på Bahamas är helt galet bra kappsegling. Oslagbart format och grymt meriterade seglare. Sporten är absolut en Online-sport(eller TV-soffa sport) och definitivt inte en på plats publiksport.

Årets Båt - Snipe
Snipe är på gång i Skåne. Det är mycket snack om Snipe i södra Skåne just nu. Allt från äldre kölbåtsseglare som vill köra jolle ihop, papp/barn segling eller mamma/dotter projekt. Klassen har alla förutsättningar att tilltala en bredd. Förutom SM så finns det till exempel kappseglingar för bara kvinnliga besättningar också vidare. Klassen är stor i Danmark och Norge så det finns ordentligt med kappseglingar i närområdet. Funderar själv på om jag skulle skaffa en och segla med min dotter. Min dotter kan ju segla den själv med någon kompis om han vill. Nu är det plötsligt fyra Snipe i Skåne som seglar i Öresund 2020, skaffar jag och min dotter blir det fem.
Snipe, som är en stark internationell klass, har ju alla fördelar mot andra liknande lokala klasser.

Johan Axelsson och Jan Carlander, Lomma, i sitt nyförvärv 

Årets Kölbåt - Drake
Drake blev den enda kölbåt jag seglade i år. Förutom att den är otroligt vacker när hon seglar så känns det kul med alla trimfunktionerna. Oändligt att jobba med och precis som i andra långsammare båtar blir det tight racing. Stora fleet är utlovade men tyvärr är det då trailer som gäller.

Årets Grynet 2019 - Victoria Novak, BOJK

Victoria Novak har jag i år, efter att diskuterat med andra optimistjolleseglare och tränare i klassen, utsett till Årets Grynet 2019.
Under Distriktsmästerskapet i Råå kollade jag på de bästa seglarna när de gick i mål. Victoria hanterade sin båt alldeles utmärkt och vann bland tjejerna och placerade sig grymt bra även mot killarna i den hårda vinden. Victoria blev under året också uttagen att få representera Sverige på Nordiska Mästerskapen. På JSM i år placerade hon sig som 13 tjej.
Grattis och lycka till!

Fredagsbilden #8 - andra halvan på 50-talet - ingen tvekan om vem som är Kungen

Ingvar Jönsson ute med Trapezjollen och testar nya segel. i lugnt väder. Vem som är kung? Elvström så klart.

Bilden är särskilt kul tycker jag för den har två kopplingar till min egen segling. Jag kom igång att segla igen, efter uppehåll under lundatiden, tack vare att Anders Bergmark på Hållfasthetsinstitution på LTH frågade mig om jag ville gasta på hans Express.
Sugen på att segla ännu mer åkte jag hem och hämtade min Laserjolle och la den i Limhamn. Döm av min förvåning så var det bara jag som seglade Laser i Limhamn. Stendött året är 1990. Jag ligger, då för att ha något att göra och, planar jämsides med just färjan Scania som på bilden kör ut mot Dragör.
Den andra kopplingen är just Ingvar som samlade ihop Skånes alla Laserseglare och skapade ett TFO i Malmö. Ett fantastiskt tillfälle till kvalificerad träning och jag utvecklades otroligt de åren det fanns.
Svenska Seglarförbundet det är något jag saknar här nere!!!

Quarter Ton Cup 1974, Malmö - en plakett krävde lite förklaring

För några helger sedan städade vi ur klubbhuset på MSS. Bland grejerna som åkte i soporna var en del gamla stämplar, överblivna priser och plaketter. 

Jag la beslag på en plakett från 1/4-ton VM 1974. Ett historiskt, i alla fall ur ett svenskt perspektiv, VM då en av Peter Norlins båtar, Accent, vann. 

Jag blev nyfiken på vad som egentligen hände och gjorde lite "research".

Bronsplaketten som deltagarna fick som minne. 

Det var bra tryck på att bygga nya båtar i ett försök att slå dåtidens regel IOR. Det var många kända svenska designers som Rolf Magnusson, Qviberg, Peter Ståhle och Peter Norlin som då var unga och hungriga.
Imponerande 47 båtar från 13 länder deltog med bland annat Paul Elvström från Danmark i sin Aphrodite.

Malmö Segel Sällskaps klubbhus när det var nästan nybyggt. Står sig än idag.

När båtarna samlats blåste det storm men precis till första start dog vinden och kom aldrig över 10m/s under hela regattan. Strömmen var som mest 1 knop. När regattan var över så stod Rolf Gyllenius, som senare startade familjebåtar som byggde Omegabåtarna, som vinnare i sin Accent. VM hade många radikala designs som Peter Ståhles Psycho som var extremt bred och lätt. De traditionella båtarna som inte stack ut lika mycket stod som de som var vassast efter IOR regeln. Peter Norlins Accent såg man som en kopia på Sparkman&Stephens typiska design.

Svenskarna tog hälften av de 10 första platserna:

1. Accent - Peter Norlin, (Rolf Gyllenius)
2. Kakadu - Rolf Magnusson, (Rolf Magnusson)
3. Timschal - Delanta, (G. Nissen)
4. Dubble Bubble, Tequila (K. Saalmann) Germany
5. Aphrodite, Bianca 26, (Paul Elvström), Danmark
6. Rebel, H. Lundqvist Prototype, (P. Blumenthal)
7. Shoupilouliouma, Dufour Prototype, (Michael Dufour)
8. Aprilia, She 27 modified S&S , (Rolf Häggbom)
9. Bloody Mary, Lill-Scampi modified, (B. Hedensjö)
10. Fred, San Juan, Bruce Kirby, (GS Wilkins)

Accent

Accent var en tung båt om man jämför med de lättaste. Båten var dock byggd, för tiden, på ett väldigt innovativt sätt. Kallbakad sandwich konstruktion. Inner och ytterskalet bestod av korslaminerad mahognyfaner över en 20mm balsakärna. Som antydningar visar på bilderna så såg hon ut som en traditionellt plankad mahognybåt. Måste ha varit fantastiskt vacker. Lätt och styv men skör. 

Accent såldes vidare efter att ha misslyckats på nästa VM och brann till slut upp om någon undrar var hon är idag.

Psycho, notera de tre rattarna på en 25-fotare, Peter Ståhles design. Peter Ståhle stod sedan också för traditionellare båtar som Omega 28 och Diva 39. Diva 39 är en riktigt skön båt så Psycho var nog en rejäl sväng åt andra hållet.

Det var på den tiden båtarna hade ett segel i kombination med spinnakrarna som kallades Blooper för läns. Som bilden antyder så var det nog något kämpigt att få dem att stå. 

Kan tänka mig att det var hyfsat snyggt med 47 1/4-tonnare komma på läns. Annars klagades det på att de olympiska banorna på 11Nm var alldeles för korta för en så stor fleet. Hela mästerskapet präglades av lätta vindar. Det är väl det som var Albin Accents starka sida även som familjebåt om jag minns det rätt som seglade mot dem i Omega 28. Kul att dyka ner i historien ibland. 😀

Här ser ni plaketten i sitt sammanhang i flera artiklar och flera bilder som är riktigt kul kan ni hitta här:
http://histoiredeshalfs.com/Quarter%20Tonner/QTC%2074.htm?fbclid=IwAR0_2jjleaXSNyhHkJYSidsO0DKEBJP67ZDoN6ZS_ZZbKFaoErNGlzOkVEg

2020 ILCA Laser Masters World Championships, AUSTRALIA, Geelong - here I come

Då var charterbåt och anmälningsavgiften betald och nu närmar sig äventyret på allvar. Nästa race blir i Australien. 😀

2020 ILCA Laser Masters World Championships
Thursday 19 March 2020 - Saturday 28 March 2020
AUSTRALIA, Geelong

 I somras blev det Laser Master EM i Roses, Spanien

Det här var en av anledningarna till att jag sålde Grynet på våren 2018. En annan tung anledning var att när jag skulle ta tag i bottenmålning så låg de andra där ute på sundet och tränade. Det var annonserat att Laser Master VM skulle gå i Australien när jag fick frågan om hon var till salu. Två anledningar som gjorde att jag bestämde mig. Att få segla i Australien har varit en dröm länge för mig.

I okteber 2018 blev det Laser Master Oceania Championship på Fiji för mig och min sambo istället för en ny genua till Grynet. 

Det finns ingen annan jolleklass eller segelbåt för den delen som man kan göra det så enkelt i. Alla Laser är lika och man tar med sig sitt eget segel, rorkult och linor och sen kör man. Båten man får är inte ett annat djur som ska tämjas eller trimmas in utan typ som fåret Dolly, en klonad historia.

Alla träningstillfällena på Öresund glömmer man inte så lätt.

Nu har jag gjort över 200 dagar i Laser sen jag tog upp det igen. Jag känner att jag behärskar det så pass att det är lönt att åka men det är galet tufft motstånd. Laser Master eller Masterseglingen överhuvudtaget är mer än en tur på vattnet. Det är en överlevnadsstrategi helt enkelt för folk som vill se sporten som sin idrott. Ingen nertrappning utan man gör det så bra man kan efter sin ålderskategoris förmåga. Jag lär bli äldsta Laser Master i fleeten i Geelong då jag blir Laser Grand Master i april. 😊
Vi är så långt fyra svenskar anmälda och det finns plats till tre till.

Morten Bogacki på väg mot en tredje plats i Mini-Transat 2019

Morten Bogacki som seglat Pia L'Obry Trophy är nu andre man i fleeten som är på väg att fullfölja Mini-Transat. 

Dominick Lenk gjorde det 2015 och blev 18 i Protoklassen. Skoj att ha träffat två av deltagarna i vårt race som nu gjort det hela vägen.

Mortens Mini 650 sjösattes 2017 och är en Etienne Bertrand design. Modern och plattnosad.

För tre dagar sedan var Morten också om Erwan Le Mene efter att ha legat 5a  länge så gick Morten om dem genom att ta en nordligare kurs. Just nu är han ca 30Nm före med ca 100Nm kvar till målet. Grym prestation så långt och nu får vi hoppas det håller hela vägen. Imorgon kväll vet vi.

Det går att följa här:
https://www.minitransat.fr/en/follow-race/cartography

Laser Master SM 2019 Kullavik - en kort rapport

Årets SM blev en uppgörelse i lätta vindar från nordväst och väst. Vädret var på topp med solsken men så var det där med lättvind.

 Jag, Henrik och Ola på väg mot Kullavik. Höga förväntningar på en kul helg. Precis lika stökigt packat i bilen som för 30 år sedan. 

Inför första racet kände jag mig ganska osäker på hur det här skulle bli. Startade en bit från favoriserade änden av linjen för att vara konservativ. Det dröjde typ en halv minut så slog båtarna i lä över mig och första kryssen blev en konst i att hitta fri vind. Det var ingen lätt historia i det stora startfältet och korta kryssbenet. Gick fint på länsarna men tappade igen på kryssen. Hopplöst så att säga.
I andra racet flyttade jag mig neråt läflaggen vid starten. Försöker undvika oredan i lä. Vid startskottet har vinden vridit ännu mer mot och båtarna är typ 75m före direkt. Första racet upprepar sig. Kan jag inte det här? Det känns som när motvriden kommer och jag slår så blir jag bara täckt av andra. Inte helt hundraprocentig start, kort kryss och mycket båtar? Vad ska jag göra?
Tredje försöket. Bestämmer mig för att vara aggressivare i starten. Det får bära eller brista. Efter startskottet lyckas jag hänga kvar efter starten får ett litet lyft som hjälper mig och plötsligt går det bättre. Nu kom jag igång. På banan är det små stråk med vind och de ligger lokalt. Det gäller verkligen att hitta dem, gå på hög och ha fri vind. Tappar några båtar på andra kryssen men den här gången känns det lite bättre. På bättre humör på väg in men det går inte som jag hoppades. Tredje racet blev bättre, en 25a, men inte tillräckligt för att infria mina förhoppningar. Det här är sämre än i fjol.

På väg mot Kullavik. Tre jollar på släp. På väg hem ska vi ha en fjärde. Min nya båt nummer 216422. Som konsult hos kund så vill man ju ha något vettigt att göra på kvällarna. Nu ska det bli träning i Vättern.

Henrik Beén från min klubb MSS har gjort en fantastisk första dag och ligger riktigt bra till bland de 10 första. Gunni Pedersen, VM silver i Melbourne 1987, och Henrik står och snackar om dagen bredvid mig. Då berömmer Gunni Henrik för hur han hittar i det lätta. Gunni säger att han kände det fladdrade till då slog han.
Jag funderade över hur jag gjorde. Jag minns också att det fladdrade till, trycket försvann och jag fick motvrid. Sen slog jag.
Funderade mycket på vad Gunni sagt under kvällen.

Otroligt välorganiserat på hamnplan. När över 110 Laserjollar ska få plats att sjösätta och tas upp är det en stor utmaning för arrangören.  

Starterna måste bli vassare. Bästa stället gäller. Häng kvar på hög så länge det går. Först över i motvriden. Positionera sig för fri vind. Var på tå som vår coach Simon Lundmark säger.
Andra dagen är en ny dag. Vinden är ännu tunnare än första dagen. Vinden vrider också mycket och det är puffigt. På vägen ut till start försöker jag hitta rätt i stråken. Kanske det här kan funka. Nu gäller det att få till så det blir spelat på hela pianot. Ingen enkel lösning.
Fjärde racet. I tredje racet positionerade Asbjörn Arnkvearn, bronsmedalj på Laser VM 1983 i Halmstad, sig tidigt vid startfartyget. Tog starten och vann racet. Det är så det ska gå till. Nu var det nog mer än att ta starten men det är en bra början.
Helt klart är att här är många goa seglare att lära sig av. Man skulle haft Gunni Pedersens känsla och seglingsteknik i det lätta och att alltid ha tryck på hög, Asbjörns Arnkvaerns startteknik och Per Arne Nielsens förmåga att se var det var tomt på vind och hitta rätt på banan.

Laser Radial samlade 44 seglare. Radial är också damernas klass och de var 11 i år. Tuff fight med skånetösen från Råå Kristin Wilhelmsson nu Stockholmare, MKS, som bästa kvinna.

Fjärde racet. Är tidigt ute och känner på det på banan. Vinden går och kommer. Det kanske ska gå att få till. Startfartyget skjuter upp apan i väntan på att det ska komma mer. Apan skjuts ner och jag länsar ner mot linjen, vinden dojar, förberedelsesignalen flagga U skjuts upp och regel 30.3 gäller. Det här börjar bli stressigt. Nu har jag bara 3 min på mig för att vara tillbaka på rätt sida linjen. Ska jag hinna ner innan det är en minut kvar och undvika att bli diskvalificerad blir den stora frågan. Känner mig som en riktig klantskalle. Jag kommer inte att hinna förbereda starten som sig bör utan får vara nöjd om jag inte blir diskad. En minut går och jag är inte nere på linjen. Om de identifierat mig så får jag hoppas på en omstart så jag får vara med igen. Starten blir riktigt bra, allmän återkallelse. Vilket flyt trots bra start! Det är min räddning i alla fall för att slippa risk för diskvalificering. Linjen är riktigt bra. Ingen påtaglig fördel. Det här kommer att bero på hur vinden är just i startögonblicket. Jag väljer plats på linjen efter var toppgubbarna positionerar sig. Mitt självförtroende är inte på topp.
Starten blir okej och jag kan hålla mig kvar för styrbordshalsar en bra stund. Tar mig uppåt i banan. Känns bättre. Mycket båtar runt mig. Plötsligt dyker kryssmärket upp. Det var en riktigt kort kryss. Slår och får gå sista biten på ett motvrid och rundar mitt i fleeten. Vi är riktigt tätt samlade. Går upp för fri vind på halvvinden. Tar en 4-5 båtar på det men har det jobbigt för att gå ner och gippa för högersidan av banan. Går bra på länsen och tar mig förbi 2-3 båtar. Lyckas hålla det ganska bra på kryssen men kommer in på 28.
Femte racet. Starten blir bra. Första kryssen så där. Går högt upp på halvvinden i omkörningsfilen. Väljer att följa med det trycket jag har ut på vänstersidan av banan. Löper på bra och Laser Radialfleeten som startat ger nu vindskugga nu på högersidan. Det här går ju bra. Seglar i kapp Olof från MSS som rundade typ 10 båtar före mig och drar förbi ett gäng till. Med mindre båtar framför funkar andra kryssen bra och jag tappar inga. Kommer i mål som 15. Nu är det kul igen.
Sjätte racet – sista chansen. Lovartsstart igen. Jobbar hårt för att komma upp på linjen och för en liten lucka i lä. Båten i lä klarar inte att komma upp på linjen i tid och båten i lä om honom blir "skitad" av sin båt under. Tappa nu inte höjd och fokusera är det enda som rör sig i mitt huvud. Det fladdrar till och jag slår direkt. Får ett fint spår, det fladdrar till och jag slår igen. De andra som startade i lovart om mig fortsätter mot höger. Min för pekar nästan på märket. Det motar och jag slår igen.
Känns riktigt bra nu. Inga båtar som stör och jag har fått in takten. Rundar kryssmärket runt 10ende plats. Kör ut mot vänstersidan. De före gick åt höger. Kör nu negativt över mot dem och har bra tryck. Tar in på dem på länsen. Får till en bra andra kryss och rundar sjua. På länsen går de strax bakom mig längre ut på höger sidan av banan och kommer precis om mig i slutet på länsen.
Per Sahlberg, som jag seglat Rolex Middle Sea Race med i Windriven Dehler 34SV, kommer i fatt men jag har plats vid märket och klarar en 9.
Per Sahlberg vinner ”Laser Master Dehler 34SV Cup 2019” och slutar på en 17e plats och jag på en 20e. Jag får vara riktigt nöjd med upphämtningen från första dagen. Från 32 till 20. Jag blev i alla fall bättre än i fjol men framför allt så tror jag att näste gång det blir så här så är jag ännu ett litet snäpp bättre. 69 Laser Standard seglare ställde upp i år och det var en handfull fler än i fjol. Jättefina dagar och grymt skoj. Jättetrevligt arrangemang av Billdal och Kullaviks klubbarna.

Resultaten hittar ni här: Laser Master SM 2019 Resultat