Groupama - Volvo Ocean Race - Martin Krite skriver om segeretappen till Auckland

Hej alla där hemma!

Här kommer en rapport från leg 4 i Volvo Ocean Race. Jag måste säga att det var med blandade känslor jag lämnade Kina efter ett ganska kaotiskt stopover i Sanya. Kaotiskt pga magsjukor och annat strul till följd av massiva språkförbistringar och kulturkrockar. Blev ganska förvånad när jag på sjukhuset såg skyltar som talade om att man inte fick spotta på golvet. Undra vad som skulle hända om man gjorde det på ett svenskt sjukhus?

Starten blev uppskjuten eftersom ett kraftigt lågtryck orsakade starka vindar och kraftig sjö på vägen över till Taiwan. Jag tror de flesta var glada över att starten flyttades eftersom vi med all säkerhet inte hade fått med oss alla båtar till Nya Zeeland om vi startat i tid. Aucklandstoppet är så kort att de båtar som fått bryta med största sannolikhet hade fått skeppas till Brasilien. Jag måste säga att jag var lite orolig för vad som komma skulle eftersom jag hade förra racets storm utanför Taiwan i färskt minne. Fjorton meter vågor och över sextio knops vind med hål i båten är inget jag ville återuppleva.

Vi kom iväg bra och låg med i toppen redan på ett tidigt stadium. När vi lättade kunde lämna Taiwan bakom oss var vår taktik att ta oss så långt österut som möjligt för att få en bättre vindvinkel mot Nya Zeeland och därmed en större valfrihet i doldrums. Taktiken fungerade som vi tänkt oss och med vår fina fart på dessa vinklar (60-90 true wind angle) var det bara att gasa ner mot ekvatorn. Min sjunde ekvatorkorsning blev en av de lättare.

Vi märkte nästan inte av doldrums mer än att det under denna period var lite fler regnmoln än vanligt. Vi var nog lite oroliga att det skulle bli en parkering precis som under leg 2 då stora delar av det övriga fältet seglade om oss, men inte denna gång.

Etappen kändes lång och ganska innehållsfattig ända tills hundra sjömil från Auckland. Jag satt och trimmade storen då jag tyckte att båten betedde sig lite konstigt. Jag sa till vår rorsman för stunden, Damian Foxall, att båten kändes trög och ganska mycket ”bow down”. Jag lämnade över skotet och gick ner för att göra en check av förskeppet. När jag öppnade luckan var det som jag transporterades tillbaka i tiden till en blåsig dag utanför Taiwan 2009.

Jag möttes av en flodvåg som forsade in i båten och jag insåg att det var en bra idé att stänga luckan igen. Jag bad om hjälp att få igång länspumparna innan det var dags att klättra in i det vattenfyllda utrymmet för att hitta orsaken till allt detta vatten. Även om vi förvarat alla våra sopsäckar i en större säck tillverkad i nylon för att undvika läckage hade allt skräp letat sig ut i vattnet och gjorde sitt bästa för att slamma igen pumparna. Vi körde ner pumparna i nätpåsar för att få ett extra filter (gammalt E3 knep).

 Vi lyckades till slut hitta ett hål i fören. Jag fick tag på en förbiflytande PET-flaska som fick duga som provisorisk tätning innan vi fick hämtat en träplugg.

Allt gick bra och vi lyckades ta oss i mål trots allt. Att få vinna in till Auckland var en fantastisk upplevelse och något jag aldrig kommer glömma. Att få slå Team New Zealand på hemmaplan och dessutom trycka ner dem till en tredjeplats totalt gjorde inte saken sämre. Nu blir det kort vila innan det bär av på nästa leg. Den etapp alla offshore seglare drömmer om. Även om det många gånger rör sig om mardrömmar.

Vi ligger tvåa i totalen och hoppas har lämnat Camper och Puma bakom oss . Nu är siktet inställt på Telefonica som så här långt seglat ett näst intill klanderfritt race. Det kommer bli otroligt tufft, men försöker vi inte kan vi lika gärna lägga oss ner och dö.

Jag kommer hem under Brasilienstoppet så kanske jag kommer träffa några av er nere i hamnen.

Ha det fint!

Hälsningar
Krite