Under en längre tid har jag haft ambitionen att göra ett riktigt utmanande solorace, men efter lite turer fram och tillbaka så anmälde jag mig till The 1000 Mile Race vilket skulle visa sig bli en formidabel utmaning!
Egentligen är detta en two-handed segling men efter lite mailväxling så var det klart - Jag och Spindrift (Jeanneau One Design 35 med vattenballast) var välkomna som solo båt.
The 1000 Mile race går vartannat år med start i Ijmuiden i Holland till Bergen. I Bergen ansluter det till The Shetland Race som går till Lerwick / Shetland ToR och är en riktig Norge klassiker.
1. Ijmuiden -Bergen ca 580 Nm
2. Bergen -Shetland ca 200 Nm
3. Shetland -Bergen ca 200 Nm
I år blev det 12 båtar i 1000 mile race men merparten var riktiga tungviktare, där jag och norrmännen var de som hade lättast meriter. De andra hade alla purpose built shorhanded båtar och bland meriterna kan nämnas minst tre OSTAR, Mini Transat, Americas Cup, Transquadra, Round Britain & Ireland Race mm - inte utan att man kände att man behöver samla på sig några sjömil för att komma upp i deras nivå.
.jpg)
Start Delsträcka 1; Ijmuiden -Bergen
Sydliga vindar och 13-15 meter gjorde att det blev lilla focken och två rev direkt. Alla båtarna var väl samlade de första 50 Nm då vi utan problem kom igenom fartygslederna och de första oljefälten närmast Holland. Ganska snabbt började skön växa och surfarna blev bara bättre och bättre. Helt fantastisk känsla och bara ligga mata surf efter surf med toppar upp emot 15 knop med fock och två rev. Uppskattar våghöjden mot ca 4 meter och detta var första gången jag verkligen testat båten i riktiga offshore förhållanden och dessutom solo. Båten gick riktigt bra och Ray (autopiloten) skötte sig hyfsat om än att den tenderar att åla sig en hel del de första minuterna därefter kommer den in i rytmen.
Successivt började det bli mer varierande förhållande med Spinnaker, Code O, och helt sjuk spinnaker segling och halvvinds surfar - vilket bara måste upplevas!
För att kunna avverka mer än 500 Nm solo var min taktik att hela tiden ha delmål, så jag hade delat upp delsträckan i olika delsträckor om 20% och därmed lättare att hålla fokus på delmålen men också det övergripande målet.
Successivt började jag dock bli tröttare och tröttare och sista natten hade det vridit över till kryss och jag började jag se i syne, höra röster och pratade med andra ombord. Mycket speciell känsla att man känner att man håller på att tappa greppet utan att själv inse att det enbart har att göra med bristen på sömn.
Sista 50 Nm präglades av 13m/s kryss för att därefter minska till 2 m/s och par 360 graders vindskift. Inte helt enkelt att vara på topp när man är själv och fullständigt slut och på väg att psyka ut fullständigt... De sista 15 Nm gick inomskärs efter att ha rundat fyren norr om Bergen. Dessvärre fattade jag det enormt irrationella och dumma beslutet att starta motorn då jag var helt övertygad om att jag låg absolut sist och att de andra båtarna var i mål åtskilliga timmar före mig. Dessvärre visade det sig att jag hade par båtar bakom mig som jag inte fick upp på AIS;en. Därmed blev det en DNF vilket känns surt så här efteråt – Lite som att springa ett maraton men hoppa på en cykel den sista kilometern...
The Shetland Race; Bergen-Shetland ca 200 Nm
Denna gång visade Nordsjön en snällare sida med ca 4-7 m/s Sydvästliga vindar. Routingen påstod att jag skulle hålla aningens norrom rumbline men efter en del fundering beslutade jag mig att hålla söder om rumbline vilket visade sig vara ett klokt beslut. Startade längst i lovart, fri vind, fyllde vattentankarna och full gas. Allt kändes mycket bättre och jag var med på ett helt annan sätt och seglade mer taktiskt. I övrigt blev det en ganska händelselös delsträcka. Totalt sett blev det en 7:e plats bland two- handedbåtarna i The Shetlandrace vilket får anses som godkänt. Som halv Engelskman kändes det dock som att komma hem och vad bättre än en enorm Fish &Ships när man kommer in på kvällen.
Start Shetland – Bergen
Nu kändes det som att allt började gå på rutin och mer energi kan läggas å rätt saker. Prognosen lovade skiftande vindar (vilket det sannerligen blev!) men primärt nordliga vilket skulle allt från bidevind till slör. Min taktik var att hålla mig på rumbline denna gången då jag inte kunde peka på någon direkt fördel men norrut eller söderut. De första 12 timmarna kände riktigt bra då jag fick upp ett antal 45 fotare på AIS:en. Jod:en är riktigt giftig på halvvindarna så här var jag uppe och fightades med de stora pojkarna. Men inget varar för evigt och hela fältet samlades för omstart under ett enormt regnområde som fullständigt sög ut all vind för flera timmar. De rutinerade norrmännen höll nu norrut vilket visade sig rätt, tyvärr var jag inne på mitt spår, så det var för sent. Bara satsa med det man har, så den stora spinnakern åkte upp och jobba på.
Grym känsla att slutligen se Norska kusten växa fram med dess snötäckta berg i horisonten - Känslan av jag har gjort det, börjar komma!
Men självklart bestämde sig autopiloten att lägga av bara par timmar innan målgång, men jag har börjat blir rutinerad på detta nu, så men en fot på rorkulten var det bara att krypa in under en av displayerna i sittbrunnen, koppla ur barbords autopilot display – och allt fungerar igen!
Totalt sett blev det en 16:e plats totalt på the Shetland Race av 45 båtar och en 10:e placering bland shorthanded båtarna vilket känns acceptabelt då jag var solo.
Vad har man gjort för lärdomar?
Listan kan göras hur lång som helst men några saker som dök upp flera gånger:
1. Mer proaktiv med mat och sömn – Ät hela tiden!
2. Ha delmål och håll fokus på dessa! Det övergripande målet blir för avlägset och abstrakt.
3. Tänk igenom hela planen / seglingen och inte bara 99 % - Skriv ner och visualisera.
4. Är man trött fattar man beslut man aldrig skulle göra annars.
5. Var proaktiv i allt man gör – gör saker direkt om det finns möjlighet, finns kanske inte möjlighet om en timma…
Stort tack till Watski och Gransegel
För att göra denna kappseglingen möjlig har jag fått ovärderlig hjälp från framför allt Watski och Gransegel - Ett stort tack till er båda!
Nu blir det cruising i Norge och på Västkusten och kanske lite tankar kring framtida projekt!
Paul Gaskell-Brown
Spindrift
Jeanneau One Design 35; SWE15004
www.spindriftracing.se
1 kommentar:
Imponerande! Tack för fin beskrivning
Skicka en kommentar