Idag var det riktig Icebreaker Training Camp. Sugna till tusen så stack Andreas Alvehus och jag ut och körde ett två timmars pass. Solen tittade fram så det var verkligen ingen frysövning i dag med åtta plusgrader i luften.
Årets åttonde Laserpass, efter att hållit upp sedan vecka 5.
Lite ringrostigt kändes det fast det bara var tre veckor sedan sist. Jag har nu gjort mer än 300 dagar i Laser sedan jag började mäta 2018. Man vill ju inte tappa det. Lika bra att köra på. Ungefär som Jesse James, att dö med stövlarna på.
Det har blivit mest cirkelträning och längdskidor under tiden. Saknar spinningpassen men vågar inte för Coronavirusets skull. Uppe nu i 32 träningspass på 52 dagar gör att jag taktar på 225träningspass i år just nu. Lite slitsamt känns det men än funkar det. Hoppas det ska gå att göra något landsvägscykelpass i veckan som kommer.
Slipens låsta kedja gjorde att vi fick rigga längst ner på slipen. Laser är perfekt att rulla under kedjan, inga andra jollar i hamnen har den featuren eftersom de då måste rigga av sina master.
Vi var hyfsat ensamma på vattnet idag. Det låg ett gäng och pilkade torsk. Det var de enda vi såg ute på sundet idag. Testade hur nära jag kan ligga Andreas på länsen för babords halsar när han kör för styrbords halsar. Som båt för babordshalsar måste jag ju gippa för att hålla undan och sen skota in. Andreas fick till uppgift att när som helst styra upp mot mig genom att lova. Riktigt bra övning för att träna på att Hålla undan som babords båt.
Vi kör regelkvällar på onsdagskvällarna med laserseglarna. Jag har samlat ihop situationer under säsongen som vi går igenom med vår meriterade domare Anders Rydlöv. Otroligt lärorikt.
Nu ska reglerna läggas in i träningspassen också. Det blir en kul säsong det här.
Vi tog Nordvästpassagen ut som hamnkaptenen kört upp och gjort en snygg ränna till oss.
Idag sken solen och temperaturen steg uppemot två grader. Från köket ser jag att optimistjolleseglarna riggar på hamnplanen.
- Wow, jag slipper vara själv idag.
Krabbsjö, tufft och svårt att få bra driv i båten och vinden kring 6-8m/s gör det till ett kämpigt pass. Kylan gör en inte starkare men det gör att man längtar ännu mer till värmen. Två bra timmar på Öresund tillsammans med åtta optimistjolleseglare idag. Det var årets sjunde pass i Laser. I träningsstatistiken i fjol kan jag utläsa att jag gjorde 11 dagar på vattnet. En vecka på Kanarieöarna då det blev gjort 4 dagar på vattnet hjälpte så klart till. Det var inte lika kallt då heller så jag får vara nöjd.
Fokus idag var att köra in teknik för speed mode. Aktiv skotning och trycka till med kroppen på kryssen. Tränade på nerrundning genom att komma in för babords halsar och ha allt klart i slaget för att falla av så snabbt som möjligt. Upprundningarna med krysstrimmet på plats, gott om plats vid märket och slag direkt efter märket. Allt för att hålla bra tempo. På länsarna var jag särskilt noga med att inte köra negativt med lovartslut i surfarna, plan båt vid surf.
Sen var det ju det här med Lanzarotesyndromet. Det är om man känner sig 25 år yngre iklädd våtdräkt med solglasögonen på plats, man förtränger kylan och tror man tränar med Svenska Laserlandslaget. Det är då man lider av Lanzarotesyndromet.
En tur på Öresund eller går det att få till systematisk träning när man är själv?
ILCA eller som båten förr kallades Laser är ju otroligt basic med sitt skot, kick, cunningham och bomuthal. Alla båtar lika så det borde alltså vara enkelt att lära sig kan man tycka.
Igår var solen uppe så Andreas och jag stack ut. Fredrik anslöt lite senare.
Andreas har precis kommit igång så hans fokus är att hålla sig på rätt köl. Fredrik och jag är betydligt jämnare och Fredrik är duktig på att hålla höjd.
Hur som helst så kollade jag på Sailing Academys video i veckan och den handlar om två tekniker att driva båten framåt med kickskotning (Vang sheeting). Den ena metoden kallar de rak arm (Straight arm) och den andra släpp och fånga (Drop catch).
Lördagen gav oss vind från nord på 4-8 knop. Perfekt för att få det lite jobbigt med burkningen och skotningen. För mig är det gränsläget för att burka i hängbandet eller flytta längre in. Det gäller ju att sitta fast och balansera med bålen så det inte landar i köttbullehäng i hängbanden.
Perfekta förhållanden i lördags för att egendrilla. Det finns nog ingen gräns för hur mycket det finns i att hämta i att hålla balansen, vara aktiv med skotning och burkning i ILCA. Det är inte så enkelt som man först tror. Typiskt ett moment att köra när man är själv för att få in detaljerna.
Straight arm tekniken körde jag i 505 på SM men då utgick jag inte från bröstet utan från pannan när jag släppte i de riktigt hårda byarna. Storen fladdrade till och båten drog iväg rejält, nästan som en hästspark, när byn träffade. Fartökningen är såklart inte lika påtaglig i ILCA som i 505, som förmodligen ökar typ från 7,5 knop till 9knop på kryssen. Jag räknade ut att jag behöver justera ca 300 gånger på en kryss i ILCA när det är lite vågor. Man blir riktigt trött i armen om man är otränad.
På Friskis och Svettis hade de en maskin som höjde en 15kg vikt med ett block nere där man kunde burka samtidigt. Här delade jag upp kryssen i 6x50 lyft och körde för att få armstyrka på vintrarna. I vinter går det tyvärr inte på grund av Corona så jag blir beroende av att det går att komma ut på vattnet.
Kolla på videon så har ni att göra nu i vinter ni också.
Två på vattnet gör så klart stor skillnad. Jag har tänkt många gånger på tänk var vi skulle kunna tagit det med Grynet SWE43 om vi bara varit två jämna båtar.
När jag kör mot Fredrik utnyttjar jag att han är duktig på att peta höjd. Att ha honom i lä är ultra jobbigt. Ola och Olof är grymma på att hålla press i båten när det blåser och då är jag hellre läbåt och försöker pressa fart som de gör. Min poäng är att vi behöver inte vara många på vattnet, som vi är på sommaren, för att få kvalitet. När vi är många så är det enklare att få till race träning men nu på vintern är det läge att finslipa sin teknik.
Den här övningen är en övning i att segla grymt bra och försöka att inte bli påverkad av en båt i lä. På race vill man ju helst inte ta två extra slag.
I lördags var vi ute tills solen gick ner. Jag lovar att det var verkligen solen som stod för värmen och som gjorde det möjligt alls i bara en plusgrad i skuggan. Man får lätt kalla fötter 🦶🦶men det gäller att det händer 🖐🖐så det inte blir soffan. Rätt vad det är så är det sommar och racing igen.
Laser Master mästerskapen ger oss chansen att få segla på riktigt goa vatten de närmsta åren. Allt från goa race på hemmaplan till Biscaya bukten och Gardasjön.
Laser Master EM samlar stora fält. Jag i 213455 i en av starterna i Roses, Spanien 2019.
Jag minns en Europa Cup vi körde i Varberg i början på 90-talet. En dag rullade enorma vågor in från väster i grymt hård vind. Seglingsledningen bestämde sig för att ställa in efter några timmars väntan på att det skulle lugna sig. Fransmännen från Brest riggade båtarna och stack ut för att visa att det var väl inget konstigt det här. De kunde hantera verkligen hantera sina Laser. Sen dess har jag haft det i bakhuvudet, att få segla vid Brest på Biscaya bukten. 2023 får vi chansen som Laser Master seglare. Det får bli ett mål att sikta på till 2023.
I Warnemünde har jag varit på Europa Cuper flera gånger på 90-talet. Fantastiskt skön ort i gamla Östtyskland. Första året jag var med fanns fortfarande vakttornen och taggtråden kvar från Erik Honechers skräckvälde. Vakterna som stod i position att skjuta, förr om åren, hade fått ge sig. Vi kom en dag för tidigt till regattan. Vi skulle tälta utanför gamla militärbyggnader. De var så östtyskgrå att plötsligt så svängde det in en bil med en spruta som vitkalkade alla byggnaderna. Tyskarna satsade stort på att Warnemünde skulle vara Olympiska spelens seglararena år 2000. Sen förlorade de till Sydney i omröstningen men arenan är grymt fin. Idag finns det en ny hamn byggd och det är fritt hav utanför. Ska bli skoj att få återvända.
Hemma går SM i Arkösund 2021, det blev inställt i fjol. Ska bli skönt att få revansch på Covid-19 på något vis. I september har vi lagom innan VM i Barcelona en Europa Cup i Malmö som blir en gjuten uppladdning för att senare dra ner till Barcelona.
EM på Gardasjön 2021 krockar dock med EM i 505 i Weymouth som ska prioriteras så då byter jag båt.
Vad säger ni om det här programmet?
2021 Laser Master Swedish Championship – Arkösund | August 7-8
2021 Laser Europa Cup, Sweden – Malmö | September 3-5
2021 Laser Master Worlds – Barcelona, Spain | September 17-26
2021 Laser Master Europeans – Gargnano, Italy | July 23-29
ILCA (Laser) är helt enkelt den perfekta båten för vinterträning. Man behöver bara se till att masthålet är torrt sen är båten bara att rulla i när andan faller på.
Det var så jag började med att ha något att segla på vintern. Det var så kul att jag till slut sålde min Dehler 34SV och kompletterade med en 505 istället. I år blev det 107 dagar i Laser och 18 dagar i International 505. I vad jag brukar kalla effektiva träningstimmar så blev det 265h, själv så kan jag tycka att det är inte så illa för en gubbe.
Lite bekymrad över att det roliga tar slut för i år. 😉 Längtar redan till nästa år.
I tuff konkurrens bland tjejerna som seglar i Skåne utnämner jag i år Liv Häggström till Årets Grynet. Årets Grynet är en tjej som överträffat sig själv under året och som haft en fantastisk utveckling under året. Jag har rådgjort med tränare och klassrepresentanter.
Liv seglar för Lerberget men tränar också i MSS.
Motivering:
Under året har Liv visat på en otrolig målmedvetenhet som också har gett fantastiska resultat. I fjol var Liv i princip nybörjare för att i år nästan kvala in bland de 10 bästa på SM. Liv placerade sig så bra på Rikskvalet i Malmö och på SM att hon nu är med i Optimistjollelandslaget.
Liv kommer vi säkert att få höra och se mer av framöver. Lycka till.
Jag har varit sugen på att se vad som skiljer vårt nya storsegel från BM Sails jämfört med vårt tidigare från Pinnell&Bax. Det som vi körde med i somras och gick så fort med i hårdvind. Jag hoppades ju få ett mer kraftfullt segel med mer form för att bättra på vårt mellanvindsregister när jag beställde detta.
Jag ställde in riggen för max Prebend med minsta rake, 7890mm och hissade.
Vid första kollen undrade jag om det fanns någon spalt kvar. International 505 har ju överlappande fock och att då trycka till spalten med ett frambukigt storsegel kändes märkligt.
Det passade i alla fall.
Det här kändes inte helt riktigt. Dags att ta sig en funderare. Ännu mera prebend kanske?
Att köra med böjd mast och mycket power i seglet känns som det passar bäst i gropig krabb sjö. Med tung besättning är det så klart mer förlåtande. Igår kändes det inte helt övertygande så efter en del funderande innan jag somnade så åkte jag ner och testade på lunchen idag också.
Max prebend som jag kan få till är ungefär 4/6x72mm=45mm På www.int505.org hemsidan visar de hur man mäter prebend men har jag tryck i akterliket så får jag det till 75mm, om storseglet är hissat. Tycker inte det är en bra metod utan gör det så här utan storseglet med strut max upp, min rake och spänning i toppvanten.
Hur som helst så när jag hissade Pinnell and Bax storseglet så var det mycket planare. För att få form fick masten vara helt rak. Det var så stor skillnad att jag fick fråga Nathan Bachelor om det var av typen Flat. Efter att han svarade idag att det var ett standard så kunde jag inte låta det vara. Om alla andra körde BM på SM och i Björlanda Kile Cup så känns det inte konstigt att vi kunde vara så snabba som vi var med Pinnel and Bax i de hårda vindarna.
Hur som helst så kan man inte ge sig med att hissa och kolla på seglet bara en gång.
På lunchen idag stack jag ner hissade storseglet kollade mer på hur det reagerade på bomuthal och skotning. Jag kom fram till att mer bomuthal än P&B storseglet, extra försiktig med bommen så den inte kommer över mitten och mer tryck i skotet så börjar det likna något. Får man mast toppen att böja lite så händer mycket.
Tyckte det blev betydligt bättre efter ett tag. Lite djupt i toppen men det blir nog annat tryck i grejerna när vi seglar.
Mer vinklade spridare är nästa grej att testa. Jag ska vänta med spridarlängden tills någon ser på det bakifrån. Det ska bli intressant att se hur spalten kommer att fungera. Det är skönt att veta att man kan ju alltid ta till Pinnell and Bax i över 16 knop och i platt vatten.
Tror Bojsen-Møller storseglet kommer att ha en sweet spot för oss just när Jacob kommer ut i trapetsen och i det lägre registret. Inbillar mig just nu att vi kommer att komma tidigare ut i trapets vilket är riktigt bra. Ska bli kul att se hur focken ser ut. Får se om jag hinner i veckan.
Till nästa säsong steppar vi upp segelgarderoben och går över till Bojsen-Møller Sails. Ska bli gott med fräscha segel. Vi vet ju att Pinnell and Bax gick att få fart i så det borde ju gå med BM-sails grejer också.
Unboxing - får vi se när det blir. Focken och den lätta spinnakern köpte jag i fjol men har aldrig hissat dem. Den som spar han har.
Jag förväntar mig ett djupare storsegel som kräver lite mer krum på masten efter att ha jämfört trimguiderna. Kollar jag och jämför trimguiderna så verkar det som det är mer form och mer kraft i storseglet som kräver mer pre-bend. Mer vinklade spridare och lite längre borgar för detta.
Så snart det är möjligt får vi hissa och kolla hur olika de är. Vi har ju ett bra utgångsläge i alla fall för hårdvindstrim. Tror framför allt att BM-sails storseglet kommer att ge oss ett bättre mellanregister och att vi kan komma tidigare ut i trapetsen.
När det gäller focken upptäckte jag att den vi har förmodligen är en Pinnell and Bax flat. Många av de svenska 505-seglarna menade att det går att köra med en allround fock även i hårdvind. Vi är nog bland de tyngsta besättningarna och körde med flat och gick ruggigt fort i hårt så vem vet. Gissar att den största vinsten med en flat är att den inte vispar in backvind i storen lika lätt när det blåser hårt så vi kan jobba mer med storskotet och ändå inte behöva skicka ut focken så långt åt lä.
Elefantröv eller feltrimmad?
Spinnakrarna är det jag hoppas mest på. Nu spelar ju också spinnakerbommens höjd en hel del roll i hur den ser ut. Det blir till att sticka ut, hissa dem och filma och fotografera för att se vad som sen känns rätt i både lätt och hårt. Mycket jobb kvar där. Köpte en till när jag ändå var igång och behövde en stor, en lättare och en tyngre duk har vi nu. 112gram på en yta på 28m2 skiljer dem. Vi får se om vi märker skillnad men det känns bra att ha två nya krispiga ifall något händer.
Idag passerade vi 1000 jollepass i vår Träningsliga i Malmö Segel Sällskap.
Ska det bli antal så får man inte bara vara vackert väder seglare
Det innebär att vi sedan 2018 kommer att ha ökat med mer än 50%. Vi gjorde då 637 pass. Statistik är kul när siffrorna går på rätt håll.
Heavily joy
Extra kul är att all jollesegling ökar. Inte bara vi som kör Laser ökar utan 2018 var vi bara en 505, en Snipe, två E-jollar och två Finnjollar. Nu är det ca 25 Laser, fem Finnjollar, tre 505, en Snipe och en E-jolle som tränar förutom de flitiga optimistjollarna. Till nästa säsong så kommer det att fylla på med några ungdomar i 29er också och i Laser. Blir trångt på vattnet 2021 om vi ska samsas med de andra tränande i klubbens C-55, J-24or och J-70 som körs hela veckan. På torsdagarna kör kölbåtar Torsdagsseglingar. Kölbåtarna som tränar regelbundet är Drake, H-båt och Melges 20. Vi kan sen lägga till seglarskolan med 250 deltagare på sommaren också.
I onsdags förra veckan passerade jag 100 och har nu hunnit med 104 träningspass i Laser och 505. 86 pass i Laser och 18 i 505.
Träningscamp på Teneriffa i januari 2020
När vi drog igång sent i våras så tänkte jag att får vi gjort 20 pass i 505 så är jag mer än nöjd med det. Sen Björlanda Cup har vi inte kört 505 för jag började uppladdningen mot Master EM i Andora Italien. Med tanke på Corona situationen så valde vi i sista stund att stanna hemma. Tråkigt men säkrast. Årets höjdpunkt blev hur som helst SM i 505 som också blev årets första race i slutet på augusti. Åttonde plats redan första gången är vi nöjda med. Riktigt hård vind som krävde mycket av oss i att hantera 505. Herre Gud vad det går fort.
Alla tvåmansbesättningar borde nog köra Laser också för att få fler timmar på vattnet. En helt annan båt men positionering och det taktiska spelet funkar alltid. Känner att det hjälper mig i alla fall. Nu börjar vår höstserie med coachledda Laserpass, Simon Landestad är coach. Idag var vi 14 Laser och tre Finnjollar på vattnet.
Jag har reflekterat en hel del över positioneringen sen Björlanda Cup. Det svåraste i övergången till 505 från Laser är att skära på länsarna och få till gipparna rätt. Det funderar jag mycket på just nu. Sen måste gipptekniken såklart förbättras så vår uppbromsning inte ska påverka för mycket.
Mycket handlar om positioneringen efter rundningen och vad som kommer att bli den vinnande länsen. Stå på och köra ner i hörnet eller ta en gipp mitt på banan och komma in för styrbord.
Om vi vill höger och komma in för styrbord vid rundningen och har rundat först så är det såklart bökigt som i fall A att få in båtar under sig. Har man dem nära sig så känns det som om man får ta gippen så fort deras spinnakrar kommer upp. Annars går det inte (A). Det gäller att se upp se de inte kommer in på läsidan(B). Frågan är om man inte får konsumera lite ledning för att få till rätt position. Får vi dem utanför oss så har vi två valmöjligheter och det är att lova och följa med dem ner i hörnet med innerplats eller gippa som vi tänkte och komma in för styrbord (C). Mycket att fundera på men det enda som hjälper är att tävla och testa.
