Första gången jag fick kontakt med Bosse var när min andra Laser hade gått sönder.
På Warnemunde Woche tror det var 1993 så blåste det hårt näst sista dagen. Jag kom länsande och försökte hålla mig från att kappsejsa när en Brasilianare kommer från andra hållet för en annan hals. Vi krockar och kör med seglen åt var sitt håll, goose wing. Nu är kappsejsningen nära men just då kommer vi loss från oss. Jag rundar kryssmärket skotar hem. Jäklar det är bara jag som orkar burka. Det här kommer att gå bra. Det gjorde det inte. Konstigt?
När vi är på väg att gå in på stranden för att gå i land hindrar arrangörerna oss och vi ska in i hamninloppet och ta upp inne i marinens hamn. De har släpat alla våra jollevagnar runt. Va, båten verkar väga 400kg, vad har hänt? Det visar sig att den delat på sig från fören till aktern på babords sida. Oh nej, vi som ska segla SM om en vecka i Lysekil.
Måndag morgon, jag ringer försäkringsbolaget.
- Vi skickar en besiktningsman senare i veckan.
- Men då kan inte jag vara med på SM, svarade jag.
Jag kan komma och visa upp båten.
Sagt och gjort. Mannen jag möter säger att han kan inte på stående fot värdera båten och vad det kommer att kosta.
Jag ringer Bosse och förklarar min situation.
-Vad kostar en ny Laser, bara skrovet jag har allt annat.
-14 000 säger Bosse. Jag kan köpa den som sprack för 4000kr så se till att få ut 10000kr.
Ringer försäkringsmannen igen och meddelar att småbåtsvarvet i Limhamn kan ju offerera vad reparationen kostar att fixa.
-Okej, låt oss göra så. Förresten så ser jag att vi glömt justera upp självrisken från 500kr de senaste 10 åren.
-Då gäller väl den?
-Jo i och för sig.
Ut till varvet.
-Det kan vi inte säga så snabbt. Men det tar ju en del tid att fixa. Först ska vi slipa bort spacklet sedan ska båten torka och sen ska det göras om.
-Okej, gör ni det för under 10000kr?
-Nä det kan vi nog vara säkra på att det kommer att kosta minst.
-Då ber jag min försäkringsman att ringa dig så säger du samma sak.
-Visst.
Sagt och gjort så ringer försäkringsbolaget och vi kommer överens om att de betalar mig 10000kr så är det löst.
På tisdagen körde jag upp till Bosse lämnade min havererade Laser i inbyte och betalade 10000kr. Hem igen för övernattning har man ju inte råd med i den åldern. På fredagen startade jag SM i Lysekil med en ny Laser tack vara att Bosse var schysst och tog båten i inbyte. Bosse var lösningarnas man med ett gott hjärta när det gällde oss Laserseglare som tävlade. Okomplicerat och alltid på hugget.
En annan anekdot var när jag och Bosse kom överens om att jag kan sälja reservdelar på GP-serien. Bosse tänkte nog att det är ju skönt så slipper han att åka runt. Det var ändå ingen big business att sälja några akterproppar, luckor och i bästa fall en bom eller övermast på regattorna. För oss i Skåne var ju vinsten att vi hade prylarna på lager här hemma.
Hur som helst så ringer Bosse en sen oktoberdag.
-Det ringer nog en man snart till dig och vill ha Laserprylar. Har du grejer hemma?
-Vad är det han vill ha?
-Lite av varje.
-Ok?
Det dröjer inte länge innan en man ringer och presenterar sig.
-Hej, mitt namn är Carl-Johan Bonnier.
-Ja, hej, svarade jag.
-Jag har en gammal Laser men har inga grejer till den.
-Jaha, så du behöver allt till en Laser?
-Ja
-Går det bra med begagnat?
-Ja visst, det går fint, vi ska bara badsegla med den.
-Jag ska se vad jag får ihop.
Jag ringde Laserskrotproducenterna Pontus Johnsson och Anders Borg för att höra vad vi kunde få ihop.
-Det ligger en massa kasserade master bakom klubbhuset i Lomma, säger Pontus. Åk dit och kolla.
-Jag har ett centerbord med en bula som jag har fått slipa ner som du kan ta, säger Anders Borg.
Jag fick ihop en rätad övermast, en undermast med svag böj, en bom, centerbord och roder. Kick block och en travalina med block. En rorkult. En Laser hade inte fler prylar på den tiden.
Ringer upp Carl-Johan.
-Jag har en blandning av nytt och begagnat. Du får ge 5000kr.
-Det blir jättebra, jag hämtar ikväll.
Det ringer på dörren på Möllevången i Malmö. Öppnar och det är Carl-Johan. Jag får mina 5000kr och hjälper honom ut med grejerna. Vid vägkanten står nog den största BMW som någonsin parkerat på Möllevången. Känns nästan en meter bredare än den skrotfärdiga Opel kadetten som står framför. Däcken är i alla fall dubbelt så breda.
Kommer in igen och telefonen ringer. Det är Bosse och jag berättar hela historien och om den imponerande BMW som kommit hit.
-Du skulle tagit 10000, sa Bosse. Nåja, viktigast är att du är nöjd.
Välbärgade kunde nog aldrig pruta hos Bosse, knappt vi andra heller. Det var nog ingen vidare marginal på Laserprylar så det var väl rätt.
På fredag begravs Bosse. Hoppas att alla ni andra Laserseglare och seglare där ute också känner för vad han gjort för oss. Vi stannar upp och ger honom och nära och kära en tanke.
