Planen för imorgon var att samlas i Råå för ett träningsläger med Skånefleeten. Sju besättningar var anmälda för att komma igång. Busväder gjorde att vi ställde in. Nytt tillfälle är förbundets träningsläger i Träslövsläge om 14 dagar.
Ni får hålla tillgodo med videon från 2003 års World Championship som Malmö Segel Sällskap arrangerade i riktigt härligt sommarväder.
Leif Eneberg har redigerat och skapat videon. Grymt snyggt jobb! Jag fick videon i brevlådan häromdagen och nu är den tillgänglig på Youtube.
Än håller försöket att göra +220 träningspass i år. Om jag räknar längdskidor, cirkelträningspassen och jollepassen så är det en årstakt på 228 just nu.
Idag gjorde jag 15e passet i Laser 2021 och det var det tredje den här veckan. Det är ju trots allt passen på vattnet som ger störst utdelning. Just nu är det 68 i årstakt, vilket är lite kasst, och för att nå 100pass ligger jag 7pass efter. I slutet på maj är jag kanske ifatt.
Idag gick Lasse Bergenzaun riktigt bra i 10-12m/s och krabb sjö. Jag kunde inte hänga av honom och fick slå sist när vi kom upp på layline och förseglade mig något 2 av 3 gånger. Lasse rundade först då. Jag ligger typ 3 pass efter i fjol. Inte illa trots flera veckor is. Det märks tydligt att jag blivit starkare än i fjol med all fys. Sen sitter jag bättre fast i båten än på länsarna så kroppen har kommandot och inte båten.
Bra med vind, vågor och värme man bara kan drömma om 2021. Ungefär som vi hade det idag utan värmen då.
I fjol var jag dessutom en vecka på Teneriffa och fick gjort fyra dagar med Emil Bengtsson som coach. Det har jag inte vågat i år under en pågående pandemi men det är kul att se skillnaden mot då i videosnuttarna.
Fredagsbilden är tagen på Lommabukten i början på 90-talet. Efter att jag haft ett uppehåll i kappseglingen under tiden på LTH så började jag åter igen träna Laser. Först i min blåa Laser och sen i en uppgraderad vit.
På bilden syns Grundsunds Lädermakeris, Anders Sörenssons designade, hängbyxor och hängvästen med vattentankar. Tror hängbyxorna blev märket Burka sedan. Det var riktigt jobbigt att hänga ut med 4,5kg vatten i tankarna. Skönt att det inte är godkänt längre. Kan tänka mig att många ryggar fick stryk där.
Bilden är förmodligen tagen året innan Malmö Segel Sällskap startade sitt TFO-center och vi samlades där. Vi fick äntligen en tränare. Ingvar Jönsson, vår coach, gjorde ett fint jobb med oss.
Vi upptäckte inför SM i fjol en spricka i skotskenan till focken. Vi satsade på att de skulle hålla och de höll säsongen ut. Den nya montering gör att de är betydligt starkare än de tidigare.
Den yttre skruven sitter framför ett skott och var riktigt jobbig att få dit. Jag beställde dem med minsta radien som vagnen kan hantera. Det gjorde att det krävdes en kil längst ut mellan skenan och däck.
Vi laminerade upp två kilar i glasfiber genom att lägga en film på däcken och forma dem efter däcket. Ovansidan fick vi fixa med en handfil.
Jag har numera också gjort i ordning en reservskena. Inget annat har ändrats inför säsongen.
Tyvärr är det fortfarande för kallt i vattnet för att komma igång så det får bli ILCA Laser så länge.
Idag var det riktig Icebreaker Training Camp. Sugna till tusen så stack Andreas Alvehus och jag ut och körde ett två timmars pass. Solen tittade fram så det var verkligen ingen frysövning i dag med åtta plusgrader i luften.
Årets åttonde Laserpass, efter att hållit upp sedan vecka 5.
Lite ringrostigt kändes det fast det bara var tre veckor sedan sist. Jag har nu gjort mer än 300 dagar i Laser sedan jag började mäta 2018. Man vill ju inte tappa det. Lika bra att köra på. Ungefär som Jesse James, att dö med stövlarna på.
Det har blivit mest cirkelträning och längdskidor under tiden. Saknar spinningpassen men vågar inte för Coronavirusets skull. Uppe nu i 32 träningspass på 52 dagar gör att jag taktar på 225träningspass i år just nu. Lite slitsamt känns det men än funkar det. Hoppas det ska gå att göra något landsvägscykelpass i veckan som kommer.
Slipens låsta kedja gjorde att vi fick rigga längst ner på slipen. Laser är perfekt att rulla under kedjan, inga andra jollar i hamnen har den featuren eftersom de då måste rigga av sina master.
Vi var hyfsat ensamma på vattnet idag. Det låg ett gäng och pilkade torsk. Det var de enda vi såg ute på sundet idag. Testade hur nära jag kan ligga Andreas på länsen för babords halsar när han kör för styrbords halsar. Som båt för babordshalsar måste jag ju gippa för att hålla undan och sen skota in. Andreas fick till uppgift att när som helst styra upp mot mig genom att lova. Riktigt bra övning för att träna på att Hålla undan som babords båt.
Vi kör regelkvällar på onsdagskvällarna med laserseglarna. Jag har samlat ihop situationer under säsongen som vi går igenom med vår meriterade domare Anders Rydlöv. Otroligt lärorikt.
Nu ska reglerna läggas in i träningspassen också. Det blir en kul säsong det här.
Vi tog Nordvästpassagen ut som hamnkaptenen kört upp och gjort en snygg ränna till oss.
Idag sken solen och temperaturen steg uppemot två grader. Från köket ser jag att optimistjolleseglarna riggar på hamnplanen.
- Wow, jag slipper vara själv idag.
Krabbsjö, tufft och svårt att få bra driv i båten och vinden kring 6-8m/s gör det till ett kämpigt pass. Kylan gör en inte starkare men det gör att man längtar ännu mer till värmen. Två bra timmar på Öresund tillsammans med åtta optimistjolleseglare idag. Det var årets sjunde pass i Laser. I träningsstatistiken i fjol kan jag utläsa att jag gjorde 11 dagar på vattnet. En vecka på Kanarieöarna då det blev gjort 4 dagar på vattnet hjälpte så klart till. Det var inte lika kallt då heller så jag får vara nöjd.
Fokus idag var att köra in teknik för speed mode. Aktiv skotning och trycka till med kroppen på kryssen. Tränade på nerrundning genom att komma in för babords halsar och ha allt klart i slaget för att falla av så snabbt som möjligt. Upprundningarna med krysstrimmet på plats, gott om plats vid märket och slag direkt efter märket. Allt för att hålla bra tempo. På länsarna var jag särskilt noga med att inte köra negativt med lovartslut i surfarna, plan båt vid surf.
Sen var det ju det här med Lanzarotesyndromet. Det är om man känner sig 25 år yngre iklädd våtdräkt med solglasögonen på plats, man förtränger kylan och tror man tränar med Svenska Laserlandslaget. Det är då man lider av Lanzarotesyndromet.
En tur på Öresund eller går det att få till systematisk träning när man är själv?
ILCA eller som båten förr kallades Laser är ju otroligt basic med sitt skot, kick, cunningham och bomuthal. Alla båtar lika så det borde alltså vara enkelt att lära sig kan man tycka.
Igår var solen uppe så Andreas och jag stack ut. Fredrik anslöt lite senare.
Andreas har precis kommit igång så hans fokus är att hålla sig på rätt köl. Fredrik och jag är betydligt jämnare och Fredrik är duktig på att hålla höjd.
Hur som helst så kollade jag på Sailing Academys video i veckan och den handlar om två tekniker att driva båten framåt med kickskotning (Vang sheeting). Den ena metoden kallar de rak arm (Straight arm) och den andra släpp och fånga (Drop catch).
Lördagen gav oss vind från nord på 4-8 knop. Perfekt för att få det lite jobbigt med burkningen och skotningen. För mig är det gränsläget för att burka i hängbandet eller flytta längre in. Det gäller ju att sitta fast och balansera med bålen så det inte landar i köttbullehäng i hängbanden.
Perfekta förhållanden i lördags för att egendrilla. Det finns nog ingen gräns för hur mycket det finns i att hämta i att hålla balansen, vara aktiv med skotning och burkning i ILCA. Det är inte så enkelt som man först tror. Typiskt ett moment att köra när man är själv för att få in detaljerna.
Straight arm tekniken körde jag i 505 på SM men då utgick jag inte från bröstet utan från pannan när jag släppte i de riktigt hårda byarna. Storen fladdrade till och båten drog iväg rejält, nästan som en hästspark, när byn träffade. Fartökningen är såklart inte lika påtaglig i ILCA som i 505, som förmodligen ökar typ från 7,5 knop till 9knop på kryssen. Jag räknade ut att jag behöver justera ca 300 gånger på en kryss i ILCA när det är lite vågor. Man blir riktigt trött i armen om man är otränad.
På Friskis och Svettis hade de en maskin som höjde en 15kg vikt med ett block nere där man kunde burka samtidigt. Här delade jag upp kryssen i 6x50 lyft och körde för att få armstyrka på vintrarna. I vinter går det tyvärr inte på grund av Corona så jag blir beroende av att det går att komma ut på vattnet.
Kolla på videon så har ni att göra nu i vinter ni också.
Två på vattnet gör så klart stor skillnad. Jag har tänkt många gånger på tänk var vi skulle kunna tagit det med Grynet SWE43 om vi bara varit två jämna båtar.
När jag kör mot Fredrik utnyttjar jag att han är duktig på att peta höjd. Att ha honom i lä är ultra jobbigt. Ola och Olof är grymma på att hålla press i båten när det blåser och då är jag hellre läbåt och försöker pressa fart som de gör. Min poäng är att vi behöver inte vara många på vattnet, som vi är på sommaren, för att få kvalitet. När vi är många så är det enklare att få till race träning men nu på vintern är det läge att finslipa sin teknik.
Den här övningen är en övning i att segla grymt bra och försöka att inte bli påverkad av en båt i lä. På race vill man ju helst inte ta två extra slag.
I lördags var vi ute tills solen gick ner. Jag lovar att det var verkligen solen som stod för värmen och som gjorde det möjligt alls i bara en plusgrad i skuggan. Man får lätt kalla fötter 🦶🦶men det gäller att det händer 🖐🖐så det inte blir soffan. Rätt vad det är så är det sommar och racing igen.
Laser Master mästerskapen ger oss chansen att få segla på riktigt goa vatten de närmsta åren. Allt från goa race på hemmaplan till Biscaya bukten och Gardasjön.
Laser Master EM samlar stora fält. Jag i 213455 i en av starterna i Roses, Spanien 2019.
Jag minns en Europa Cup vi körde i Varberg i början på 90-talet. En dag rullade enorma vågor in från väster i grymt hård vind. Seglingsledningen bestämde sig för att ställa in efter några timmars väntan på att det skulle lugna sig. Fransmännen från Brest riggade båtarna och stack ut för att visa att det var väl inget konstigt det här. De kunde hantera verkligen hantera sina Laser. Sen dess har jag haft det i bakhuvudet, att få segla vid Brest på Biscaya bukten. 2023 får vi chansen som Laser Master seglare. Det får bli ett mål att sikta på till 2023.
I Warnemünde har jag varit på Europa Cuper flera gånger på 90-talet. Fantastiskt skön ort i gamla Östtyskland. Första året jag var med fanns fortfarande vakttornen och taggtråden kvar från Erik Honechers skräckvälde. Vakterna som stod i position att skjuta, förr om åren, hade fått ge sig. Vi kom en dag för tidigt till regattan. Vi skulle tälta utanför gamla militärbyggnader. De var så östtyskgrå att plötsligt så svängde det in en bil med en spruta som vitkalkade alla byggnaderna. Tyskarna satsade stort på att Warnemünde skulle vara Olympiska spelens seglararena år 2000. Sen förlorade de till Sydney i omröstningen men arenan är grymt fin. Idag finns det en ny hamn byggd och det är fritt hav utanför. Ska bli skoj att få återvända.
Hemma går SM i Arkösund 2021, det blev inställt i fjol. Ska bli skönt att få revansch på Covid-19 på något vis. I september har vi lagom innan VM i Barcelona en Europa Cup i Malmö som blir en gjuten uppladdning för att senare dra ner till Barcelona.
EM på Gardasjön 2021 krockar dock med EM i 505 i Weymouth som ska prioriteras så då byter jag båt.
Vad säger ni om det här programmet?
2021 Laser Master Swedish Championship – Arkösund | August 7-8
2021 Laser Europa Cup, Sweden – Malmö | September 3-5
2021 Laser Master Worlds – Barcelona, Spain | September 17-26
2021 Laser Master Europeans – Gargnano, Italy | July 23-29
ILCA (Laser) är helt enkelt den perfekta båten för vinterträning. Man behöver bara se till att masthålet är torrt sen är båten bara att rulla i när andan faller på.
Det var så jag började med att ha något att segla på vintern. Det var så kul att jag till slut sålde min Dehler 34SV och kompletterade med en 505 istället. I år blev det 107 dagar i Laser och 18 dagar i International 505. I vad jag brukar kalla effektiva träningstimmar så blev det 265h, själv så kan jag tycka att det är inte så illa för en gubbe.
Lite bekymrad över att det roliga tar slut för i år. 😉 Längtar redan till nästa år.
I tuff konkurrens bland tjejerna som seglar i Skåne utnämner jag i år Liv Häggström till Årets Grynet. Årets Grynet är en tjej som överträffat sig själv under året och som haft en fantastisk utveckling under året. Jag har rådgjort med tränare och klassrepresentanter.
Liv seglar för Lerberget men tränar också i MSS.
Motivering:
Under året har Liv visat på en otrolig målmedvetenhet som också har gett fantastiska resultat. I fjol var Liv i princip nybörjare för att i år nästan kvala in bland de 10 bästa på SM. Liv placerade sig så bra på Rikskvalet i Malmö och på SM att hon nu är med i Optimistjollelandslaget.
Liv kommer vi säkert att få höra och se mer av framöver. Lycka till.
