Den sista färden - Grynet SWE 43

Jag har alltid haft en ovana att överleverera för att det ska kännas bra. Jag bestämde mig på två dagar att sälja min båt och känner fortfarande att lämna över henne i bästa skick till rätt ägare var viktigt för mig.

Jag tror aldrig jag fixat alla smågrejer så noggrant inför en säsong som när jag nu skulle lämna henne.

Väderutsikterna vid överlämnandet var okej kanske i svagaste laget. Nye ägaren Anders och Per, en i racingbesättningen, kom ner på lördagskvällen för att övernatta i båten.
Bra tänkte jag för då får de en chans att gå igenom att allt fungerar. Jag och min fru var på Primörfest på kvällen så jag kunde inte närvara. När jag kom hem slog det mig att jag borde köra ner den extra kolfiber spinnakerbommen och gasoltuben för att komma iväg tidigare på morgon.
Sagt och gjort men när jag kom ner så hade de upptäckt att motorlanternan inte fungerade. Jag hade ju inte hunnit koppla topplanternan, ankarlanternan och motorlanternan. Det måste ju vara mörkt för att få det rätt.
Lika bra att göra det nu. Där höll vi på klockan elva och naturligtvis fick vi inte igång motorlanternan.

Efter att ha tankat fullt och på väg ner till Falsterbokanalen funkade inte loggen. Den visade ingenting. Jag antog att det kommit tång eller sjögräs i den så vi får dra ur den och göra ren den nere i kanalen.

Detta gjorde att vi upptäckte inte förrän en halvtimme innan kanalen att vi kommer nog att missa öppningen klockan tio på grund av motströmmen. Full gas och jag anropade kanalen på VHF-kanal 11 och bad dem vänta några minuter.

- Sätt full fart och så ser vi när ni är närmar er sa den kvinnliga rösten.

09:58 anropar jag igen och de är med på att vi kommer att hinna om de väntar 2minuter.

De var schyssta och vi kom igenom men vi fick inte dragit upp loggen.

På svenska Sydkusten är det ingen vind så vi plöjer fram med dieselgenuan. Ungefär i höjd med Simrishamn men en bra bit ut på Hanöbukten kommer vinden och vi hissar.

Det är grymt skönt att se den nye ägaren Anders äntligen få känna på henne seglandes.

Vi kör spinnaker tills solen går ner och vinden dör ut. Motor igen.

Jag går och lägger mig.

Man är ju särskilt mör när man sålt sin båt så jag tog på mig hundvakten. När jag tagit på mig alla kläderna, 5 lager, så kom jag upp till en magisk måne. Kallt och plöjande för motor men månen höjde stämningen rejält. Per som själv har en Dehler 32 hade lämnat en chokladkaka. Snacka om den satt gott där på nattkröken.

Så fort solen kom upp i södra Kalmarsund kom också värmen. Minnena och tankarna kom tillbaka från transportseglingar jag gjort med henne och min farsa. Fantastiska upplevelser och goa turer med honom. Nu blir det inte fler men jag tycker man ska se framåt och inte blicka bakåt.
Det man gjort är gjort och det är bra. Det finns massor ogjort som väntar. Allt man gjort som man gör igen är egentligen bara repetition som en HR-chef sa till mig. Det blir det ingen löneförhöjning av även om man gör det bättre nästa gång.
9 års cruisingseglande med henne och att jag faktiskt gjorde det jag tänkte med Dehler 34 SV SWE43 Grynet vad gäller tävlandet ligger nu bakom oss.
Väl i Kalmar lyfte jag loggen som kommit i fel position. Sen funkade den också. Gick lite snabbt det där i Malmö.
Nye ägaren får ta i tu med en motorlanterna och en luftfjäder till sittbrunnsluckan. Jag är ledsen för detta men jag hann inte fixa det på de två dagarna jag hade för att få allt i ordning efter sjösättningen. Känns bra att det inte var något annat som krånglade.
Alla linor på plats så som vi kört med dem och alla features fungerade.
Lycka till Maria och Anders. Det är en grym båt.