Fredagsbilden #19 - där kommer hon Omega 28an

Bilden på Omega 28:an är tagen när hon kommer på Kustvägen för leverans från Familjebåtar i Åkersberga. Bildens kvalité är inte så hög men affektionsvärdet är oslagbart när det gäller känslan det väcker. 

Dagen är lille julafton och mina föräldrar har köpt henne i trekvartsfabrikat. Jag och farsan har just avslutat en säsong i 606. Nu behövs det en riktigare båt för att segla med hela familjen, tycker farsan.
Jag är 15 år och ska ägna vintern ihop med farsan för att få henne klar till säsongen.

Omega 28, Peter Ståhle design, fick godkänt av morsan, fin teakinredning avgjorde.

Det är segelbåtsmässa i Malmö, 1979. Klart vi ska åka och kolla på båtar. 
Albin Express är ny. Man får en Albin Express för under 50 000 kronor. Ett riktigt lockande pris för farsan. Vi lyckas övertala mamma att gå ner och kolla. Pappa och jag entusiastiska, när mamma klättrar ner.

Uppenbart att det inte var inte en sån båt hon hade tänkt sig.

- Nä, inte en sån med "pussar på sidorna". (pussar är skånska för påsar). Det dög inte. För låg mysfaktor.

Åke Landström, som sålde Omega 28, fick ner morsan och farsan för att kolla i utställningsbåten.

- Så här ska det se ut, utbrister mamma.

Åke övertygar farsan om att trekvartsfabrik är en enkel match och en bra deal. Farsan och morsan slår till. 

Det Åke inte kände till var att det svåra var nog inte det tekniska i bygget utan att utmaningen låg nog snarare i att bygga båt ihop med en tonårig son.

Hur som helst så satte vi igång direkt. Iförda gasmasker plastade vi fast en del skott inuti. Värmarna gick på högvarv under vintern inne i båten. Vi sågade och passade till plywoodskivor och listor.

Jag drog och kopplade all elen. Otroligt lärorik vinter. Mycket båtbyggarhantverk och vi fick faktiskt ihop henne till första maj för sjösättning i Abbekås hamn. Göran Johnsson i Gislöv, som också hade en Omega 28 Ynez, hjälpte oss med experthjälp när vi kliade oss i huvudet under vintern.
Vår Omega 28 döptes till Yster, efter vad man sade om Karl den XII´s springare.

När vi skulle masta på upptäckte vi vårt enda misstag vi gjorde under bygget.

- Mastfoten sitter bak och fram, hojtar jag till farsan.

Antiklimaxkänslan slår till med full kraft och farsan ser ut att sjunka ihop en decimeter.

Enkelt åtgärdat, skruva loss och vända på den, men ändå som vi kämpat. 

Denna vinter snackar vi och skrattar fortfarande åt.

Fredagsbilden #17, Sea Travel SWE8823 IOR ½-ton

Sydregattan i Abbekås, gissar 1981. Sea Travel har köpts av Håkan Håkansson i Ystad efter att ha deltagit på Half Ton Cup i Sandhamn 1980. 

Ystadbukten i augusti, solbränd besättning

Båten är byggd i de senaste materialen 1980 och är en Ron Holland design. Den hör till de med större med reducerad segelyta vilket gör den till en hårdvindsbåt jämfört med de andra på Halt-Ton Cup. Oturligt nog blev det lättvind i Sandhamn. På Sydregattan leder Sea Travel mot övriga halvtonnare Scampi och Ballad med säkert en sjömil. Senare på säsongen mastar de av på Skiyot Race i Gislöv men det är en annan historia.

Here we gås - Abbekås, back to basics

Som barn hängde vi alltid i hamnen. Det var här det hände. Det var här Helga hade hamnkiosken där vi kunde köpa glass och godis. Det var här vi fiskade ulk men framför allt kunde vi låna klubbens optimistjollar.

 

Klubbens optimistjollar var i trä och de vägde massor. Mikael Vatn hade en riktigt fin optimistjolle som var betydligt snabbare. Ulf Rittemar var snabbast i sin i plast. Ola Sjöstrand fick till slut en grymt fin Winner men var då för tung så det hjälpte inte. Själv fick jag hålla till med klubbens. 

Det gjorde ingenting förutom att vi fick inte segla längre ut än ålagarnens yttersta flaggboj med klubbbåtarna. Det löste vi genom att segla igenom ålagarnen. Upp med roder och centerbord sen seglade vi bort till Mossbystrand och badade.

Bosse Jilkén tog initiativ till att vi skulle bygga egna optimistjollar och hyrde formar. Såklart blev de byggda i Bosses bastanta anda och blev på tok för tunga de också. Minns fortfarande hur vi hade problem med att få gelcoaten att härda.

Farsan tyckte det såg mysigt ut att segla så han köpte Sven Perssons ett år gamla 606. 

- Du kan ju lära mig, var hans förenklade syn på segling. Jag var 14 år gammal och hade bara seglat optimistjolle. I Abbekås var inget omöjligt kändes det som. Sydregattan var årets händelse i hamnen. Lördagen var för kölbåtarna och söndagen för oss jollar.

Min första Laser 60851.

När jag närmade mig 15 frågade min farsa om jag ville ha en Laser eller en moppe. Fritt val så att säga. Laser var ju dyrare så det fick det bli. Vi åkte till Gert Jönsson i Skanör som hade två hemma. En blå och en grön båt att välja på. Riktiga Laserseglare ska ha ägt en blå, i alla fall om man kommer från Sydkusten. Jag vägde 48kg när jag fick hem båten. Den hade M-rigg där M stod för minirigg. Ett färgglatt segel med två våder färgade. Kan säga att det var ett helt annat djur att att tämja än optimistjollen. 

Vi seglade 606 med hela familjen på fem till Smygehuk för att handla mjukglass och deltog i klubbmästerskapsseglingarna. Claes Hiersemann från Gransegel i Malmö kom och pratade rigg och segeltrim på vintern. Riktigt spännande med en stockholmare i Abbekås. Gert Rosén lärde oss kappseglingsregler.

Bröderna Kihlberg och Håkan Nilsson och Richard Palmgren seglade Flipperjollar med trapets. Ulf Nilsson och Håkan Persson, som var äldre hade en Flying Dutchman, för övrigt första gången jag stått i trapets. 

Andra säsongen köpte Anders Hegardt, Magnus Berg, Ola Sjöstrand, Ulf "UFO" Andersson och min lillebror också Laser. En hel fleet i Abbekås. När det blev dags för Sydregattan kom de stora grabbarna till Abbekås. Gustav Svensson, Lars Jönsson och Lars Bergenzaun och de var typ ett helt banben före. Minns att Lars Jönsson visade hur vi skulle kicka, hängde sig på bommen och tryckte till.

Pontus Johnsson seglade från Gislöv efter föräldrarnas Omega 28 Ynez för att deltaga. Han hade också en blå. Den lever för övrigt fortfarande.

I den här andan växte jag upp med seglingen. När jag såg att Abbekås Båtklubb stod först i listan på Sailarena bestämde jag mig direkt. Det är så man bygger klubbgemenskap, seglaranda och grymma minnen för livet. Nostalgisk bestämde jag mig för att supporta att de gått med i SSF och segla för dem igen. 2022 är jag deras enda kappseglare. Lite sorgligt men jag kanske kan inspirera någon att börja. De har en fin seglarskola för barn så det känns ju bra.