tisdag 14 juli 2020

250 dagar i Laser - kanske dags att bli en Sailor and Surfer Beach Bum?

Meet Florida's Last Beach Bums | Miami New Times
Det är tydligen aldrig för sent att bli en Sailor and Surfer Beach Bum.

Mät och det kommer att hända! 
Redan tidigt på vårt TFO camp i Malmö Segel Sällskap i början på 90-talet lärde Ingvar Jönsson oss att mäta oss själva. Fokus var att sätta egna mål som var enkla att följa upp. Viktigast av allt - mät för din egen skull. Det har inget med andra att göra utan bara för att få koll själv och att hålla motivationen uppe. När jag nu drog igång igen 2018 med sikte på Laser Master VM i Australien så var metodiken enkel att plocka fram. En dags träning ger ett streck eller pinne. 250 streck passerade jag i söndags med start 20180101.
Jag minns hur tufft det var då, i början på 90-talet, att segla Laser på allvar. Mitt första SM blev typ en 65 plats i Ystad. Långt ner i fältet. Ingvar och jag resonerade om vart det var möjligt att nå och kom fram till att med tanke på att jag var 5-8 år äldre än de andra och jobbade fulltid. Kanske en top-20 nivå. Det var ju ändå något att sikta på som jag skulle vara nöjd med att ha uppnått. Vi drog runt på så många GP vi kunde och stack på Laser Europa Cup och seglade Nordiska Mästerskap. Jag gjorde allt jag kunde för att jag skulle nå Top20 i Sverige. 
Det här var min chans att lära mig segla på riktigt. Jag köpte en Volvo 242 L för 6000kr för att kunna köra till racen. Minns vi körde till Torshälla och seglade ett GP en gång. Det blev en dyr resa. Volvon drack en hel 4L-dunk med motorolja när vi drog en släp med Laserjollar. Det var synd om den här bilen. Franssons Bilverkstad i Svedala fixade en avgasventil som läckte när hon till slut gick på tre cylindrar. Då rök hon svart.
Vi lastade bilen igen. Så kallad dubbelmacka, två Laser på taket med flytvästarna emellan. Knappast lagligt men det var ju enda lösningen. Vi körde i ett sträck genom Europa till La Grand Motte i Frankrike, nära Montpillier, för att segla en Europa Cup på det viset. Vi hade bara skolatlasen som karta med oss. Vi hade plockat ut alla stora städer på en lista när vi planerade resan och följde sen bara skyltningen mot Camargue. Vi hyrde en liten lägenhet, en studio, med plats för två men som vi skulle bo tre i. Typiskt läge för att det skulle bli stökigt alltså. En kokplatta hade vi i ett litet pentry. pasta med tomat hela veckan.
Hur som helst så slutade det med att jag fick till en 18e plats på SM i Vänersborg. Mission completed med många roliga minnen.
En grej som har börjat plantera sig i mitt huvud är om man skulle se till att få gjort en komplett Laser Euromaster serie. Det krävs bara två race förutom vårt Laser Master SM. Åker man på VM på Gardasjön 2021 och SM så krävs det bara ett race till. Skulle kunna tänka mig att pricka in kanske fem race under 2021 för att få till ett resultat också. Blir fyra race av är man ju hemma ändå. 
Att kalla sig Sail Bum för detta är ju kanske att överdriva en del. Dåtidens Sailor and Beach Bums jobbade inte utan drev runt i folkabussar och seglade och windsurfade vad de kunde. Framtiden var inte bekymmer utan det var hur man skulle fixa den här sommaren. Vem gör det idag? Latchar runt. Det är så himla pretentiöst med OS-platser hit och dit. Lev livet - Navigare Necesse est.

Inga kommentarer: