Årets två stora race för Malmö Segel Sällskaps Laser Master seglare blir EM i Roses i Spanien och VM i Port Zélande i Holland. Själv sticker jag bara till EM. Vi har börjat ta tag i planeringen och hade vårt första möte innan dagens träning.
Årets första Laser GP går av stapeln på MSS så det gäller att vi kommer igång med vår träning. Vi har gjort 30 Laserpass i år efter en kall avslutning på januari och ett kallt februari så når vi nu +10 pass i veckan.
SM går i Kullavik i början på augusti så till dess ska jag försöka ha gjort 60 pass. Vi får se.
Som jag skrev i förra inlägget så gäller det att ha kontakt med båten och röra sig mer med vågorna och trycka till vid rätt tillfälle. Hängbandet kör jag betydligt mer spänt nu och har flyttat fötterna något längre bak. Känns riktigt bra på kryssen.
Att få upp rörligheten på läns är nästa grej...
Idag var det både Laser, Finnjollar och 29er på vattnet.
Ludde och Ville fick gjort sin årspremiär i onsdags i 29er. Det har verkligen svängt vad gäller temperaturen i luften. Om vi inte räknar Optimistseglarnas utan bara övrig är vi redan uppe i 47 personliga träningspass i år.
Att segla läns med Laser är en konst i att hålla sig på rätt köl. Det är också den delen av racet som man verkligen kan vinna distans mot konkurrenterna. Här gäller det också att kroppen har kontakt med båten. Jag brukar pressa mig fast mot hängbandet och sittbrunnens kanter. Har man inte kontakt med jollen vurpar man. Nick Thompsson tar det såklart till en annan nivå. 😍
Hittade tyvärr inte den annat än publicerad på Facebook.
också i verkligheten. Inte mycket vila på länsen heller. 😱
Mycket mer framåt bakåt än vad jag lyckas med. Här är alltså mer att hämta... Jag har särskilt jobbigt när det blir riktigt hårt och man ska hänga bakåt för att inte dyka. Trasslar med hängbandet och rorkulten i de lägena. Mer hårdvindsläns så ska det väl också sitta snart.
Att segla Laser plant på kryssen har många element i sig. Det är inte bara att väga mycket utan det gäller att driva henne med kroppens rörelser och jobba med styrning och skot.
Nyckeln i detta är att få kontakt med båten.
Jag hittade den här bilden som känns som den bästa summeringen.
Att ställa in hängbandet kan låta som en enkel sak men det är inte helt enkelt. Tårna ska vara fast mot hängbandet så vaderna pressas mot däck och knäna ska hållas raka. Det kräver att bandet justeras beroende på om det är läge att vara långt fram i sittbrunnen eller lite längre bak.
Nick Thompson visar hur det ska se ut. Notera hur lätt hans Laser går över vågorna fast han snackar baklänges. En sån Laser vill jag också ha.
Nick förklarar det utmärkt. Visst är han grym?
Marit Bouwmeester från Holland är också bra att kolla på när hon seglar. Hon jobbar grymt effektivt med skotet för att hålla båten plan och att den ska drivas framåt.
Att få Laser att inte lyfta upp och ner i vågorna utan segla henne framåt och över vågorna är nyckeln. Det tar ett tag att hitta rytmen och orka hålla den sen kräver fysik. Att orka driva max hela första kryssen är mitt fysiska mål 2019. Jag har absolut en del kvar att jobba med hängbandslängden så jag inte mister kontakten med båten.
När allt det där är på plats kan man fundera på idealvikten.
100-145 LBS är 45.4-65.8 kg
145-155 LBS är 65.8-70.3 kg
180-185 LBS är 81.6-83.9 kg
Just nu är min vikt på 81.9kg så det är i alla fall på plats. Skönt är att den har legat stadigt där i ett och ett halvt år nu. Det som hänt är väl att kroppen fortsätter bli starkare men vikten håller sig. Ett kilo armmuskler till hade dock suttit fint.
Årets världsmästare, Pavlos Kontides, visar hur det ska se ut. Men vänta nu hans torso är inte parallell med vattnet. 😍
Ansökan inskickad till Laser Master European Championship i spanska Roses.
Nu är det bara kvar att hoppas man får åka. Vi är ett gäng från Malmö som har det i planen men anmälningsproceduren är inte så enkel att det bara är att anmäla sig för att få deltaga.
I fjol var min första tävlingssäsong i Laser och jag fixade en 21 plats på SM. Sverige får ett antal platser tilldelat sig och frågan är då hur många som var före mig som anmäler sig och om platserna fylls upp. Om platsen inte räcker till så finns det ytterligare en chans och det är om andra länder inte fyller sina platser. Håll nu tummarna för mig folks 👍
Viktiga datum:
Application opening date: Tue 15th of January 2019
Close of applications for initial allocation: Tue 5th of March 2019, 23:59 GMT
Ranking of applications by National Laser Associations: Wed 6th of March until Fri 22nd of March 2019, 0:00 GMT
Late application opens: Fri 22nd of March 2019
Entry closing date: Fri 17th of May 2019, 23:59 GMT
ILCA har inga planer på att ersätta eller ta bort några av våra befintliga klasser. Klasserna 4.7, Radial och Standard fortsätter som alltid med kontrollerad inkrementell utveckling och utveckling som syftar till att förbättra livslängden, öka användarvänligheten och minska ägandekostnaden.
Syftet är att testa riggen om den kan attrahera lättare seglare i övergången från Optimist
Det föreslås inga nya riggar som är i utveckling för att inkluderas i de olympiska revaluerings- eller sjöprovningarna. Det är de befintliga standard- och radiella riggar som ILCA arbetar för att ha behållit för de olympiska spelen.
Den föreslagna förändringen vid denna tidpunkt är en ny komposit Radial nedre mast som håller på att utvecklas med en introduktion som är planerad att inte störa mot 2020-OS. Den kompositradiella nedre masten är avsedd att eliminera eventuella permanenta böjproblem som ses i vissa aluminiummaster och därigenom minska kostnaden för att äga, bibehålla och tävla laserradialen.
Just nu är det en jobbig period att vara seglare på. Kvällarna efter jobb är mörka och det är rejält kallt i vattnet med bara 3 grader. Ändå har vi, med lite ledighet, Masterseglare lyckats få till 19 jollepass de två första veckorna i Laser och Finnjolle.
En seriös After Work fick Finnjolleseglarna till i fredags.
Vi kommer ut och får gjort våra pass men kylan sätter såklart ner kroppens kapacitet. Passen blir någonstans mellan en och en halv och 2 timmar långa. Till SM i somras hade jag gjort 60 pass. När det blir dags för Master SM i år så har jag förmodligen gjort 70-90 pass till så säg 130-150 pass. Vi får se vad det kommer att räcka till.
Januari har börjat bra. Jag har redan fått gjort tre pass i Lasern. Claes Nordgren och Lennart Thorsson har gjort vars två. Idag var det is på bryggan och kapellen men det funkade ändå eftersom solen värmde.
Man kan lätt tro att vi har tagit entyp ett steg för långt nu.
Claes har ett gammalt crosscut std segel som han kör med. Sist vi var ute seglade jag alldeles för lätt om Claes. Jag hävdar att det är bortkastad träningstid att köra med gamla grejer så idag fick Claes köra med mitt gamla så tog jag ett nytt. När det är fullhäng så orkar inte mitt gamla träningssegel med riktigt trots jag drar hårt i cunningham så lyfter lattraden in i seglet. Idag var det lätt och Claes väger 12 kg mindre än mig så då funkade det fint.
Vi fick grymt bra pass idag och det är kul att Lennart också är på redan.
Stefan Sandahl och Peter Overup är också taggad på 2019. Stefan kom ut och körde med oss senare på eftermiddagen. Också han har 3 pass första veckan på året.
30.9knop är just nu högsta fart som mätts upp under 505 VM.
Jag måste skaffa en Speed puck till säsongen.
Nathan Batchelor och Harry Briddon chillar lite
Trackern och analysverktygen som SAP tillhandahåller är kanon som "läromedel". Jag förstod ingenting när jag kollade på race 3. Plötsligt var de ledande båtarna långt ner och nya ledde.
Tänkte att den här trackern är ju värdelös tills jag såg videofilmer från racet. Det var wipe outs.
Kolla själva! Varning! Ni blir fast ett tag :-D https://505worlds2019.sapsailing.com
Att följa racen ger en tydlig bild av hur en 505 ska seglas. Taktiskt så blir det ju stor skillnad mot hur vi seglar Laser. Ett slag i en 505 kostar mycket. 8 knop sjunker till 4 knop ibland mer.
I princip ingen gör gyb sets i den stora fleeten. Fri vind och att hålla farten verkar vara strategin även när det blåser.
6 race är avklarade och 4 amerikanska besättningar i topp. Gissar att de är från San Francisco fleeten. Resultaten
När solen sken och termometern kröp upp mot tre grader och kulingvindarna la sig kunde jag inte hålla mig. Det strömmade en del och det var vind på 2-4m/s.
Jag kom inte ut förrän klockan två så det blev ett kort pass när solen går ner tio i fyra. Det var lika gött som passen i fjol så 2019 lär inte bli sämre.
Tejpen hade inte fäst på den mönstrade ytan så det får bli ett nytt försök. Jag ryckte loss hela kompassfästet när jag lossade på uthalet på mitt gamla vanliga vis. Känns inte helt robust eller så får jag ändra handgreppet. Ska fila hålen större till att börja med så är där mer utrymme för uthalslinan att röra sig. Ny tejp med lite värme tillfört kanske inte heller är fel för att säkra att all fukt är borta.
Stefan Sandahl hade ett kolfiberfäste över från sin tidigare TackTick-fästeproduktion. Det passade perfekt till Velocitek Prism som är världens lättaste elektroniska kompass. Kompassens standardfäste till Laser är i aluminium vilket känns märkligt när man jagar gram mot TackTick.
Nu återstår bara att testa att det funkar med centerbordets gummisnodd. Ser i alla fall lovande ut.
Jag tejpade fast den med 3M Dual lock så slipper man skruvhål. Det var kallt att mecka idag i blåsten men det värmer att se resultatet.
