Äntligen 10 pass, snart dags för Högtiden till minne av Jesus död

Det är ju märkligt att det ska vara så kallt och blåsigt. Att bara ha möjlighet att segla på helgen är förödande. Cykelpass i mörker på landsvägarna på landet runt Malmö är det bästa som går att få till med någon reda just nu. 

I morse bestämde vi oss att skjuta på passet till 12:00. Jag har precis dragit på mig badbyxorna och neoprenstrumporna när det knackar på dörren. Jag ser en äldre kvinna utanför och någon till skymtar. Med våtdräkten i handen öppnar jag halvnaken. 

- Oh, säger kvinnan. Kommer vi olämpligt?
Mannen som är i sällskapet skrattar.
- Nja, men jag ska ut och segla och har lite bråttom, säger jag.
- Du kan i alla fall få inbjudan till ett möte, säger kvinnan från Johovas Vittne och lämnar en lapp.

Hon får mig att inse att det snart är påsk och att det här inte duger med så få pass..

Jesus, världens ende Master som har återuppstått.

Idag kom Fredrik Forsgren och jag i alla fall ut. Solsken och 2 grader gick inte att motstå. Att vi skulle få typ 2 knops sydgående ström innan vi la av hade vi inte räknat med. Länsarna blev långa och bra träning. Kryssarna var lite hopplösa. Strömfårorna gjorde stor skillnad.

Varmt och skönt i lä bakom klubbhuset. Optimistjollarna har kommit igång och tre seglare var ute.

Till slut kom Peter Overup och Stefan Sandahl ut i Finnjolle. Totalt var vi sju jolleseglare på vattnet idag vilket är ett tecken på att det är på gång.

Peter Overup tog länsbilden.

Kvaliteten på passen när det är så här kallt är begränsad. Det viktigaste är nog att hålla liv i Reversibilitetsprincipen bland  Träningsprinciperna. Varje pass just nu gör att man inte glömmer bort allt man övat på. 

När jag kysser havet :-)