Ett hyfsat 505- och ILCA 2024 - ett VM, ett EM, ett NoM, tre SM, en Euro Master Cup, två SWE505 Cup regattor, två träningsläger

Nio regattor och två träningsläger hans det med i år. Nu får det gå över till träning och i lördags var Jonas Palmqvist och jag ute på ett höstpass på Öresund i 505 och i söndags blev det ett 3h pass i ILCA i Limhamn. 

Det känns verkligen kul när man reflekterar över hur vi höjt nivån i 505 på en säsong. Så mycket bättre det känns nu jämfört med i våras. Vi är verkligen redo för nästa steg 2025.

505 racing i Varberg i augusti

Regattorna i 505 har lärt mig och Jonas massor. Bestämde mig redan i fjol för att det ska verkligen tävlas mer så fjolåret avslutades med ILCA Master EM i Douarnenez där jag fick till en tredje plats i sista racet. Lite att leva upp till.

EurILCA Master Cup, Saint Raphael

Eftersom jag äntligen fått ordning på mina starter i ILCA7 på EM i Douarnenez så kändes det nödvändigt med ett race till för att inte få för långt till nästa race. Sagt och gjort så lastade jag min ILCA på taket och körde till Saint Raphael på franska Rivieran. 
Väl framme efter nästan 200mil på motorvägarna så fick jag gjort två pass innan racen skulle börja på fredagseftermiddagen. På med lätta våtdräkten och sommartoppen så gick vi ut på vattnet. Över 60 Masterseglare slöt upp för racing mitt i vintern.

Dag1. Fin vind när vi går ut. Plötsligt dör vinden helt och seglingsledningen skjuter upp starten. Efter flera timmars väntan börjar det blåsa Mistral och temperaturen sjönk massor.
Seglingsledningen får igång första racet som är i puffig skiftande frånlandsvind. Är bra med i starten och seglar ett okej race. Sent på eftermiddagen för att inte säga tidig kväll drar de igång race 2. Temperaturen sjunker ytterligare och så mycket har jag nog aldrig fruset. Ett race i tre grader på vintern på franska Rivieran med målgång i mörker kändes inte som om det var rätt satsat. Det blev en otroligt dyning som rullade in från sydost. Vi länsade mot dyningen och kryssade med den. 

Det var kallt att dra upp båten efter andra racet i skymningen på fredagen. Fin kväll i alla fall.

Resten av helgen blev betydligt bättre och i flera race var jag med högt uppe men kunde inte riktigt hålla ihop det hela vägen in i mål.

Jag slutade racet på en 14e plats som jag var så där nöjd med. Var däremot väldigt nöjd med starterna som fungerade och hur jag fick till kryssarna till slut i den puffiga och vridande vinden.
ILCA7-resultaten hittar ni här  https://www.cnsr.fr/wp-content/uploads/2024/01/Euromaster-2024-ILCA7-General-1.pdf

ILCA Sweden Träningsläger, Lommabuktens Seglarklubb

Ian Elliot höll ett tidigt träningsläger i Lomma i februari. Otroligt bra läger med många ungdomar. Tyvärr var det dålig uppslutning från skåningarna och masterseglare. Anders Wennberg var de som körde i ILCA7 och var Masters. 

De snabbaste hade en längre kryss än de som var långsammare så hela länsen gick ut på att jaga ifatt och rundningarna blev väldigt täta. Bra träning.

Det är uppfostrande att vara med på ett läger med ungdomar. Ian hade ett fantastiskt bra upplägg så det blev mycket båthanteringsträning med tighta rundningar och mycket träning på slag och gippar.

Skåningar! Missa inte chansen nästa gång det blir.

505 Träningsläger, Varberg SS

17 team från Sverige och Danmark kom för att träna på vattnen utanför Getterön. Thomas Moss, tidigare Världsmästare i 505 var tränare och för vår del var det i princip säsongsstart. Mars och början på april var otroligt kallt i Skåne. Vi var lite för ringrostiga och hade dessutom ny mast som inte var helt inställd. Vi kom igång för säsongen men fick inte ut så mycket av lägret som vi hoppats på. Berodde mest på oss själva eftersom våra manövrar inte satt och riggen var inte rätt inställd än. Kändes som om vi har ont om tid till VM.

SWE505 Cup 1, Saltsjöbadsregattan, KSSS

Fantastiskt trevligt att komma upp till den hatade Baggensfjärden. Lika kul att säga hej till de gamla TFO-seglarna i Limhamn Niklas Edler, Jönsson och Wigfors. 
Jonas och min första regatta. Känns som allt hände. Trapetslinan lossnade och vi fick köra in i femte racet och missade sista racet.
Blev sist men vi hade en brant inlärningskurva.

Bland annat lärde vi oss att åka båt sittandes på kanten är inte snabbast. Så fort det går ut i trapets.

ILCA Senior SM, Ystad SS

Årets SM gick i Ystad. För nära för att inte vara med på. Pehr-Ola Persson hotade med att deltar jag inte så får jag vara arrangör.
Kul att få köra mot de yngre. Otroligt lärorikt men också kul att ha några av dem bakom sig. Gav mersmak. Tror jag ska satsa på att vara med 2025 i Motala om det inte krockar med 505 SWECup.

505 SM och SWE 505Cup 2, Marstrand SS

Årets 505 SM i Marstrand visade sig bli en galet blåsig tillställning. Efter första racet så blåste seglingsledningen av för dagen då vinden toppade på 16m/s. 

Dag två genomförde de 6 race vilket gjorde oss helt slut. Efter tre race kunde vi inte hålla ordning på vilket race det var. Det blåste 10-12m/s med mer i byarna. Tyvärr slog Thomas Berg precis framför fören på oss i sista racet och vi fick rädda situationen med en kraftig lovning som resulterade i kapsejsning.

7 race genomförde vi i riktigt hårda vindar och jag är otroligt nöjd med det som träning för oss. Sträckte en hel del på komfortzonen.

505 NoM Pre Worlds, Varberg SS

Oj, vad vi fick stryk första dagen. Vi satte oss ner i vår stuga och analyserade och bestämde oss för att fokusera på några få uppenbara grejer. Dag två gick mycket bättre med två race i mitten. 
Serien på PreWorlds var (81) 72 44 42 65. 65e platsen i slutet minns jag inte vad som blev fel men gissar att det var ett lättvindsrace. Lättvind är vår akilleshäl när man ska in och ut i trapetsen. 

Lätta vindar var inte vår grej. Här i en rundning så ser man hur illa jag är placerad akterut för att få igång skutan. Mycket kvar när det gäller båthantering men vi är på G.

505 VM, Varberg SS

Det märktes direkt att det blev en helt annan skärpa när VM började. Målet att bli bättre under VM uppfylldes. Framför allt lärde vi oss att segla i stort fält. Farten var okej och segla högt kunde vi. Men hur seglar man i en fleet på 97 besättningar i 505.
Uppenbart var att de bättre hade en växel till att ta till. Vår utmaning blev inte höjden utan snabbt och plant. Stundtals fick vi till det riktigt bra men så tappar vi det och då tar det för lång tid att komma igång igen. Länsrundningarna är också svåra för oss när spinnakern ska in. 

Hur som helst så är vi mycket nöjda med serien (67), 64, 54, 51, 42 som gick åt rätt håll. VM avslutades med två kulingdagar som blev inställda race vilket var väldigt synd. 

10 race av 16 planerade får ändå betraktas som fantastiskt nyttigt för oss. Crash course i 505.

ILCA Master SM, Oxelösund Segelsällskap

Helgen efter 505 VM var det dags för ILCA Master SM, årets höjdare med 95 deltagare. Minns fortfarande Thomas Franzéns kommentar:
- Är du sugen på det nu efter 505VM?

- Ja, otroligt sugen på mer racing.

Oxelösund bjöd på alla vindförhållande från fysisk hårdvind, riktig lätta vindar och skiftande och puffiga vindar med full häng dag 2. 

Detta VM var grymt tighta race och jag fick serien 13, 14, 17 ,17 ,17, 17 och slutade på en 16e plats. Mitt hittills bästa SM i ILCA.

SWE505 Cup 4, Björlanda Kile

Efter VM så var det dags att ta tag i det igen. I september var det dags för sista SWE505 Cup i Björlanda. Alltid kul att komma upp och få köra mot de andra.

Taggade på att börja köra race så blir starten ett antiklimax. Kickfästet öppnar sig så det blir till att linka in igen för att fixa ett provisorium med en dyneemalina ut igen till tredje start.
Lite luriga förhållanden. Vissa kryssar var det helt klart vänsterkant för att plötsligt växla till höger. En sak är säker att det gäller att välja sina slag i 505. 
Vi kom också fram till att jag som rorsman ska inte dra in spinnakern. Det måste vi ändra på så jag kan göra snygga upprundningar. 
Vi nådde inte den nivån vi vill i förhållande till de andra svenskarna så det måste vi hitta. I Björlanda hittade vi inte rätt på banan det var lurigt. Kanske det spelar roll att det var övriga fleetens hemmafjärd men ändå. Lite bättre kan vi.

EurILCA Master EM, Vilamoura

Kom ner till Vilamoura redan på torsdagskvällen. Direktflyg till Faro som är flygplatsen gödslas det inte med så resan tog hela dagen. Boendeutbudet består mest av uthyrda lägenheter som var lika dyra som att bo på hotell i Sverige. Hur som helst så skönt att få ett avbräck i jobbet och fokusera på annat. 

Båten hyr man och tar med sig segel, rorkult, block och linor. 
Fick min båt på fredagen och också en tur på vattnet efter att ha riggat allt. Ann Lorén och Ulf Myrin var redan ute och tjuvtränade med Emil Bengtsson som skulle vara vår coach under veckan.

Master EM slog rekord i antalet deltagare i år, 305 Master seglare. Höga förväntningar på en kul vecka.

Vattnen utanför Vilamoura är kända för sin höga dyning och det ska bli lärorikt. Ystadbukten har också fin dyning och goe böljer som Anne-Marie Rindom sa när jag träffade henne i Ystad där hon ofta tränar. Det är viktigt att träna i vågor så lägger man till lite höjd till på dem som här så blir det ännu bättre.

Fredagen och lördagen fick jag kört mot de andra. Hade ett övertygande speed race med Alen davies som alltid är i topp så jag kände mig laddad.

Måndagen race 1 och race 2

Prognosen lovade medelvind stundtals hård. Det skulle komma in regn i fronter och det bådade för lite stök.

Race 1 började i runt 10m/s men det blev allmän omstart och så dör vinden. Nytt startförsök. Vinden vrider vänster och jag kör ner mot läflaggen. Jag är femte båt nere vid läflaggen när starten går med en Brasilianare i lä. Båtarna längst ner slår över fältet och jag går lite till tills jag slår. Mäktig känsla att kunna gå över hela fältet med de som tidigare som loose covers. Är bra med vid första kryssmärket gör en okej läns. Gjorde som Emil tipsade om, tänk på att dyning lyfter er som ström i sin riktning, på länsen och gick överbåge med fri vind och dyningen knuffade ner mig mot märket. 

Johan Lindstedt från Göteborg gick om på andra kryssen och är strax före mig vid kryssmärket. Plötsligt hör jag Johan skrika och robotmärkena har bestämt sig för att köra hem. Seglingsledningen bryter racet. Stor frustration bland seglarna. Otroligt trist för Johan som ligger runt en 8e plats och jag typ 12a.

Starten på race 1. Jag i SWE219411 vid läflaggen.Tre båtar och Brasilianaren går före men sen var det jag.

Dags för nytt startförsök på det avbrutna racet men vinden försvinner helt och vi får inga mer race den dagen. Seglingsledningen ger upp vid 15:30 tiden. Vi glider in och när vi närmar oss hamninloppet kommer det vind igen. Surt med tanke på hur utvecklingen resten av veckan skulle arta sig.

Tisdagen race1, race2, och race3 

Tisdagen ser ut att bli okej i prognosen och seglingsledningen planerar att få gjort 3 race. På morgonen när jag vaknar och kollar ut är det 0.0m/s. De bestämmer sig för att vi ska ut och vi ligger sen och väntar på vind. Man känner en viss desperation när de drar igång ett race i 2m/s för oss. Vinden fyller på från vänster. Jag får till en kanonstart mitt på linjen och kör mot vänster. Halvvägs upp på kryssen dör det på vänster och vrider höger och fyller på. Vinden dör ytterligare och vi seglar i 1-2m/s. Jag kan inte komma över på höger och trillar sakta men säkert längre och längre ner i fältet. 
Mycket lätt läns och andra kryssen blir en kamp för att få fri vind och komma framåt. Slutade riktigt långt ner i resultatlistan. 

Vinden dör och det blir inget mer på tisdagen. Ett race på två dagar.

Onsdagen race2

Det kommer en orange varning från Portugals meteorologiska institutet i telefonen på tisdagskvällen.

Hmm, ska det nu inte bli några race idag heller? 5-7m hög sjö med vågor uppemot 11m. Som tur är så har fronten med ovädret gått längre österut.
När jag kommer ner och drar av kapellet så hör jag ett metalliskt klonk. Det är bomfästet som gått sönder. Lätt panik för att få tag på Joel och få en ny undermast inmätt innan vi ska gå ut. 

Kommer upp till Race office och kollar ut. Hög sjö men det är ju detta vi tränar på. De väljer att skjuta upp racingen till på eftermiddagen så det är lite skönt att ha något att göra.

Ny undermast inmätt och grejerna överflyttade. Emil ger bra tips om att kryssa i den höga dyningen när vi samlats under taket på hamnplanens tält. 
Till slut framåt tretiden släpper de ut oss. ILCA7 planeras få ett race och ILCA6 två på samma bana.

Joakim Dovrén kommer in under mig i lä vid starten och jag fastnar i vindögat när jag försöker undvika kollision. Backar ut och får gå bakom halva fleeten. Har bra speed i vågorna men Jesus vad långt efter jag blev i starten. Burkar som en slav och jag riktigt kör ifatt de framför. Överseglar mig på första kryssen och får halvvinda sista biten ner mot märket. Bra läns med en bra andra kryss gör att jag seglar nog upp med 25 båtar. Nöjd med det och att jag har fart. 

Tre racedagar och seglingsledningen har lyckats få till 2 race. Känns inte som de riktigt klarar av det här stora evenemanget. 

Dags att runda ner till läns. Har precis släppt på kicken från halvvinden. Lite trixigt i den höga sjön.

Alan Davies och kanadicken i den grova dyningen. Otroligt lärorikt race.

Torsdagen race 3 race 4 race 5

Bleke från morgon till kväll. Full dag på hamnplanen. Stämningen börjar bli uppgiven.

Fredagen race 3 race 4 race 5

Bleke igen och vi väntar på hamnplanen tills klockan blir 14 och då kommer en fin bris vi får gjort ett sista race innan det är dags att packa ihop båtarna och varför inte i regn.

Ett EM som vi lägger till historieböckerna. 3 race av 10 genomförda och en hel del schabbel vad gäller robotmärken och beslut men det var inte lätt att förutsäga något den här veckan.

Så här efteråt så var det såklart väldigt lärorikt det Emil lärde oss och de två racen i hög dyning var bra skola. Vilamoura som ort kan man nog kalla Golfers Paradise eller Little Brittain. Inte särskilt mycket Portugalkänsla utan mer en hamn som var båtparkering och festplats än en seglingsarena.

Femte 505-passet på 505-dagen den 5/05 2024 gjorde att vi passerade 15h i fajjven

I söndags, på Internationella 505-dagen, började det kännas som vi hittar in i det igen efter vinteruppehållet med 505. Jonas Palmqvist och jag böjde masten i höstas och det har varit en del finlir för att få den nya på plats igen.

17 besättningar deltog på Träningslägret i Varberg

Säsongen började med ett pass innan träningslägret i Varberg som också blir platsen för årets 505 VM. Otroligt ringrostigt kändes det och spinnakerbommarna krånglade. Vi hade stundtals fin kryssfart i det övre registret. Utmaningen var balansen i båten i läget då gasten ska ut i trapets. Får man lovartslut blir det jobbigt och lä lut får det inte vara.
Att köra norrut tidigt på säsongen är alltid kallt. Saken blev inte bättre av att natthärbärget hade avslagen värme när vi kom.

Jag gick till sängs påklädd med mössan på. Skickade en bild till Martin och Mats och undrade hur de hade det hos sig. Same same som man säger. 😀

Efteråt så visade det sig att vi satt bommarna tvärtom mot hur de skulle vara. Styrbordssida hade fått babordsbommen och tvärtom på andra sidan. Inte konstigt det krånglade.

Efter att vi justerat och fortsatt byta linor inför säsongen så har allt börjat fungera och i söndags så kändes det som att allt fungerade som en smäck.

Den nya masten känns något mjukare än den vi böjde i höstas. Förlängde spridarna ett snäpp och så ser det bättre ut i sidled. Vi minskade spridarvinklarna ett snäpp för att kompensera för förlängningen. Lättvindstrimmet som vi haft problem med tidigare fungerar nu. Tipsen vi fick på träningslägret av coachen  Thomas har testats och det känns som om det fungerar. 
I söndags körde vi en tuff kort krysslänsbana med många rundningar, sättningar och nertagningar. Vinden började moderat så vi fick jobba på balansen för att mot slutet vara hårdare. I det hårdare känns det som vi kanske skulle minska på vinklarna lite till. 
Det blir premiär för oss till helgen på Saltsjöbadsregattan. Tur vi haft en massa flängostan att träna på här hemma. 

Nilsson på tur - Sandvig på Bornholm i Folkbåt

Åren går med jollesegling. Nu är det ända sedan 2017 som jag gjorde en cruising tur med kölbåt och ända sedan 2015 som jag gjorde ett inlägg om Nilsson på tur.
Kan säga att jag inte saknat cruisingseglingen det minsta sedan vi sålde vår Grynet, Dehler 34SV. 2017 var vi en på en kort runda på Nordsjälland och vände i Hundested. Vädret var åt råttorna och vi vände redan i Hundested som var omvandlat till rena Sjöbomarknad och campingplats. 

På plats på Sandvig havn på Bornholm

Därför känns det extra bra i år med att haft en grymt positiv upplevelse på Sandvig på Bornholm. Folkbåten var tänkt som dagseglare med eventuell övernattningspotential. Min dotter och jag började tidigt i våras prata om att segla över till Bornholm för en övernattning och sedan segla hem igen. Ett rejält äventyr i Folkbåt som kräver medgörliga vindar och säkert med vind.

Förr förra helgen såg torsdag till lördag ut att bli "the perfect conditions" för en så behaglig resa som möjligt. Vi bestämde oss, nu eller aldrig.

Hammerodde siktas, snart tar vågorna äntligen slut.

Det fick bli en resa utan utombordare så att det var nödvändigt att det var vindsäkert. Att behöva ligga i stiltje på Bornholmsgattet var liksom inget alternativ. Paddla in den här gången går ju inte. Ju närmare torsdagen vi kom desto friskare vindprognos. 8-10m/s och uppåt 12m/s i byarna från sydväst kändes som en vågig överfart. Lördagen lovade sydost ca 8m/s. Sydost ger höga vågor längs sydkusten men vi har i alla fall medvind.

Vi gjorde en reservplan och blir det för tufft så går vi in i Kåseberga. Ingen prestige i att prestera en överfart och att detta ska bli obehaglig upplevelse är ingen option. Min dotters, Ebbas kille Isak gör sin andra segeltur i livet och det gäller ju att inte skrämma bort intresset för fler turer. Vackert väder är alltså ett måste.

Hur som helst ska vi kryssa ut genom Ystad hamn som start på det hela. Det första som händer är att vi tappar taget om bryggnocken och får snabbt hissa focken. Att kryssa ut på focken var inte det lättaste så vi fick ta ny sats från en annan båtplats med fullt ställt. Lite drama i starten på det hela alltså.
Vi har inga sjökort, navigator eller kompass dock har vi med en handhållen VHF och laddade mobiltelefoner om vi skulle behöva hjälp. Vi bör kunna se Bornholm när vi är utanför Sandhammaren på Skånes sydostligaste spets så vi får ta navigeringen på känn, liksom vikingarna gjorde.

Vågorna är höga och det slår vatten över på halvvinden ganska snabbt. Dags för regnstället.

 

Skipper försöker hålla modet uppe...

Vid Kåseberga en bra bit ut är det dags att avgöra om vi vänder. Isak mår inte helt hundra men Ebba, min dotter, hävdar att det är fake. Isak får avgöra:
- Vi fortsätter, tycker han.
Det dröjer ett tag innan vi faktiskt ser Bornholm. Bornholmskatamaranen passerade ganska nära så vi är förmodligen lite för långt söderut mot närmsta vägen. Till slut dyker också Hammerodde upp och vi får falla lite. Sjön blir betydligt högre några sjömil utanför udden men jag lovar sjö lä direkt vi passerat.

Sandvig ligger ganska när udden så det tar inte många minuter förrän vi ska ta ner storseglet. Ebba och Isak kämpar hårt med att få det loss från kroken men till slut går det och vi glider sakta in med focken.

Överraskande lite båtar i hamnen men vi lägger oss för enkelhetens skull utanpå en dansk Omega 36.

Fin kväll

På kvällen gick vi till Allinge och käkade på Restaurant Det Gamle Posthus och fick rejält med mat. Sjön suger. 

Fredagen ägnade vi oss åt att återhämta oss från sjögången. Dags att duscha och byta om för vandring. Toaletterna gungade fortfarande när vi borstade tänderna.

Kajutan döptes om till provhytten.

Vi bestämde oss för att gå en runda runt Hammerodde och ner mot Hammerhavn. Det går en fin promenad/cykelstig upp till udden som sen övergår till en vandringsstig på västsidan ner mot hamnen. Stundtals går man högt uppe på den klippiga västsidan med utsikt mot Sandahammaren och Skånes sydost spets.
Efter ett tag ser vi Hammershus som ligger högt upp. 

Far och dotter framför Hammershus i bakgrunden

I Hammerhavn blir det en iskaffe som törstsläckare. Minns en gång när vi låg i hamnen när Sandvig/Allinge var överfullt med familjens Omega 28. På den tiden var hamnen kantad med traktor och lastbilsdäck och mest tänkt för fiskebåtar och stentransporter. Alla fendrarna blev svarta och skrovsidorna med.

Hammerhavn, nedanför Hammershus.

Nu var hamnen betydligt trevligare och gästvänligare med bryggor i lagom höjd för fritidsbåtar. Förvånande tomt ändå. Är det möjligen den svenskdanska växelkursen som spelar in?

En stor kaffe kostade 60 SEK på kaféet i Sandvig.

På vägen tillbaka kan man gå rakt över udden på en vandringsväg förbi Opalsjön och Hammersjön. För länge sedan fanns det ett stenhuggarmuseum som var kul att besöka. Vi kollade inte om det fanns kvar men sjöarna är fina att passera.

Efter marschen så fick inte alla fötter plats i ruffen utan fick hållas utanför.

Fredagslunchen skulle bestå av grillad korv med medköpt potatissallad. En miss var att det var grillningsförbud i hamnen och eldningsförbud på Bornholm. Letade reda på ett emaljerat grillstekjärn i Hamnföreningens lilla bod och lyfte upp Origoköket på kajkanten. Dags att brassa på. Inget händer.

Efter typ en 45minuter på järnet har korvarna börjat få lite färg.

Det fick bli ljummen grillkorv med potatissallad. Ingen höjdare men det var lite mat i magen.

Resten av eftermiddagen blev lite skönt chill i solen i båten. 

Ebba nöjd över att ha fått på mörka solglasögen med en hipsteröl inhandlad i pizzavagnen i hamnen.

Vi knallade tillbaka till Allinge för kvällsmiddag och för att få en kulglass med den danska delikatessen Guf. För er som inte vet så är det typ en klick marängsmet på glassen. Typiskt danskt är också att toppa med en gräddbulle, syltetöj och grädde. Nästan så glassen blir tillbehör.

När Ebba beställde glass så skrattade tjejen bakom disken:

- Jag ska ha Guf, men sen var det inte lika lätt att bestämma glasssorterna.

En bra dag på Bornholm alltså, dags att planera morgondagen. Sydostlig vind på Bornholmsgattet blir hög sjö. När jag kollade på vindprognoskartan så låg det ett stråk från Hammerodde till Skillinge på 6-8m/s. Längre söderut mot Ystad ökade vinden till 10-12 m/s med byar uppåt 14m/s. Det här kan bli en jobbig angöring av Småbåtshamnen i Ystad.

Vi vaknade på morgonen av att fallen började slamra i den sydostliga vinden. Alla låg kvar i kojerna och låtsades sova för ingen orkade gå upp och fixa eländet. Dansken innanför ska gå och vi lägger oss innerst. Jag kryper ner igen.
Plötsligt kommer det in en motorbåt och lägger till framför oss och hämtar upp folk. De går igen.

Fallen tystnar och Isak sticker upp huvudet för att kolla vad motorbåten gör. 

Då har vår förtamp kommit loss och fören ligger rakt ut i hamnen. Förmodligen har de kommit åt vår tamp och fått knopen att lossna. Hur som helst så är det slutslumrat och vi får med lite möda båten på plats igen.

Vi började med att släppa förtampen, hålla kvar i aktern och hissa focken. Medvind ut och allt löper på bra. Väntar med att hissa storen tills efter udden i sjölä.

.

Prognosen verkar stämma och vi har en lång stund behaglig tur

När vi närmar oss Sandhammaren och är typ halvvägs spirar vi focken och båten glider på. Sjön ökar liksom vinden ju längre söderut vi kommer och ju närmre vi kommer svenska kusten. Det är bra tryck när vi passerar sandhammaren och vinden ökar hela tiden. Efter Kåseberga blåser det uppåt 12m/s och vågorna är riktigt höga. 

Det är ganska lugnt att spira focken i 6-8m/s men att ta ner den i 12-14m/s är det ingen som tänker på då.

Bornholmsgattet känns stort och Folkis liten när vi far nerför vågorna och närmar oss Ystad.

Dags att planera för att angöra Ystad. Det kommer att bli kryss inne i hamnen bort till platsen i hårdvind. Eftersom vi inte är så säkra på att verkligen fixa det så lägger jag upp det så att vi åker på bara focken in i hamnen för halvvind och rundar pirnocken med mål att få tag i första bästa båt i lovart. Sen får vi dra oss bort till platsen istället för att segla. 

Första bästa båt blir en Hallberg-Rassy 50 som heter Yo-Yo. De hjälper oss att komma framåt och är verkligen hyggliga. Isak hoppar mellan båtarna som om han inte gjort något annat. Sjöman på två turer?

När vi glidande närmar oss platsen får vi hjälp av nyblivne svenske mästaren i J-24, Per-Håkan Persson att förtöja. 

Nöjda men trötta packar vi ihop och i bilen hem låter det som det var för tufft. Isak undrar om det här med segling är hans grej med tanke på sjösjukan och Ebba pratar om geléiga ben vid angöringen. 

Så här efteråt så har snacket gått över till att det var ett kul äventyr och att det är dags för nästa tur. 
Själv måste jag säga att det var tre grymt goa dagar i en liten båt.

Det är så här vi minns det nu. Ebba i kranförarkeps med mycket sol och skön seglats.

Halva säsongen avklarad, EurILCA Master Cup tour, Calella check, Ostende check och Lomma Beach race

Min Europa turné var nu uppe i 340 mil när jag landade i Ostende. Dags för en helg med tidvatten på nordsjön. Tävlingarna i Calella och Osteende börjar äntligen sjunka in och det känns just nu bara hur bra som helst att ha gjort det hela. 

Man kan ha det sämre när jag nu sitter på havspromenaden och sörplar i mig en Oostendse vissoep och läser de nya klassregler för ILCA 2023.

EuroILCA Master Cup Calella de Parafrugell var en helt otrolig upplevelse när jag väl var på plats. Strax innan Heidelberg var jag riktigt less på bilkörning. När det var dags för Tune-Up race kändes resan fortfarande i kroppen men framför allt är det otroligt länge sedan jag tävlade. Senast var det GP4 i Träslövsläge i september i fjol. Det håller inte att tävla så här lite.
För att komma på race och behöva ta Autobahn ner i europa är förödande för motivationen. När jag gjorde mitt upplägg så visste jag inte om att det går Barcelona mästerskapen helgen innan. De flesta i Calella hade varit med helgen innan också. En hel del ska komma hit också, till Ostende.
Nästa år skulle man kunna göra så att man hyr båt i Barcelona och har den till EurILCA Master Cup Spain också. Sen kan man köra ner till Ostende och ta Holland på hemmavägen och då är man dessutom med i Benelux Championship. Alternativt lägger man alla stålarna på ILCA Master VM i Adelaide.

Otroligt skönt att ha fått gjort 15 race redan i år bara i maj. Juni och juli har varit desto fattigare med för mycket jobb. I juni deltog skånes ILCA-seglare på Liros Cup i Lomma. Tyvärr ville inte vinden och det blev bara genomfört ett riktigt lättvindsrace.

Calella

9 race i Calella i varierande vindar med en första dag i 6-8 m/s, en andra dag i lättare vindar 2-4m/s och en tredje dag i 8-10m/s. Medelhavet är grymt fint tidigt på säsongen. Ett tune up race och 9 race är man inte bortskämd med på en långhelg. 
Hade startproblem men seglade mig ofta uppåt i fältet vilket känns bra. Värst var det andra dagen i det lätta som också syntes i slutresultatet. Att segla upp sig i ett fält i lättvind är ju otroligt svårt. Fri vind och bra spår att köra i är en kamp om man kommer efter. Tredje dagen satt starterna betydligt bättre. Jag är nöjd med insatsen det blev precis vad jag hoppades på. Att få komma igång tidigt.
Ojämn serie på 23.0 (28.0) 15.0 18.0 27.0 25.0 22.0 18.0 19.0 gav en 26e plats. Känner att ha jag borde kunnat hålla mig runt 15-18 om jag hade haft mer race i kroppen. Nöjd med det jag gjorde bra och missnöjd med starttekniken.

Osteende

Inget tune up race och tuffa väderutsikter för helgen. Nord 10-13m/s är utlovat till lördagen, svagare vindar från väst på söndagen och återigen hårt på måndagen.

Vågorna rullar in från hela nordsjön och det kändes helt overkligt att de skulle köra race när jag passerade hamninloppet. En eloge till seglingsledningen som genomförde två grymt fina race dag 1.

Det gällde att komma rätt i skiften och ha rätt strategi. Tur jag tränat hela vintern och hade varit i Calella helgen innan. Kändes som jag behärskade förhållandena. Starterna blev okej.

Dag två startade vi i medelvind som minskade i race 1 som avkortades. Hade inte racet kortats i sista gaten så hade det blivit två placeringar bättre. 
Black flag i race fyra. Race fem rundar jag första kryssen trea strax efter Brett Beyer och Alan Davis.

Måndagen börjar med tjocka på Nordsjön, åska och vinden ska öka till 15m/s. dagens race inställda

Jämnare serie 8.0, 6.0, 10.0, (31.0)BFD, 9.0 och slutar 7a vilket är mitt bästa resultat hittills. 

Fler som deltog som inte tävlat lika mycket som medelhavsseglarna gjorde en del skillnad plus att holländarna inte seglar på havet lika frekvent som belgarna och engelsmännen. Annars bra uppslutning på båda regattorna i ILCA7 och det var grymt kul.

Lomma Beach Race

Det är svårt med tävlingar i Skåne 2023 för jolleseglare. Två endagarstävlingar i kalendern 2023 Liros Cup i Lomma och Skanör (som krockar med Master SM i Träslövsläge).

Hur som helst så arrangerar Lomma ett race i början på juni.
Okej uppslutning av ILCA seglarna som samlar 5 i ILCA7 och 4 i ILCA6. Det är nästan dubbelt upp mot i fjol. 
Tyvärr blir bara ett race genomfört på grund av att vinden dog ut men lite lurigt med ojämnt tryck och vrid. 
Slutade trea av fem. Nåja vad är väl ett race i Lomma, som Törnrosa sa. 

Nu är nästa race Master SM i Träslövsläge 26-27 augusti och sen är det Master EM i Douarnenez, Frankrike vid Brest i 9-15 september.

Årets Roll out av Folkbåtarna och ett ILCA pass på Ystadbukten

Igår lördag rullade ett tidigt gäng ut Folkbåtarna. Tyvärr blev jag försenad och hann inte dit för att hjälpa till eller om man så vill, perfekt timing. Båtarna vara redan framme innan jag rullade in.
Det blev ett grymt fint pass på Ystadbukten istället i ILCA i 4-6 m/s från OSO med sköna vågor i solsken.

 Planerad riggning och sjösättning i slutet av maj.

Sjösättningen blir lite senare än de flestas eftersom först blir det två race i EurILCA Master Cup. Calella och Ostende som en riktig Laser Master Bum. Ska bli kul att komma igång med racing i år. Mycket bilkörning med jolle på tak men det får det vara värt.

Fredagsbilden #19 - där kommer hon Omega 28an

Bilden på Omega 28:an är tagen när hon kommer på Kustvägen för leverans från Familjebåtar i Åkersberga. Bildens kvalité är inte så hög men affektionsvärdet är oslagbart när det gäller känslan det väcker. 

Dagen är lille julafton och mina föräldrar har köpt henne i trekvartsfabrikat. Jag och farsan har just avslutat en säsong i 606. Nu behövs det en riktigare båt för att segla med hela familjen, tycker farsan.
Jag är 15 år och ska ägna vintern ihop med farsan för att få henne klar till säsongen.

Omega 28, Peter Ståhle design, fick godkänt av morsan, fin teakinredning avgjorde.

Det är segelbåtsmässa i Malmö, 1979. Klart vi ska åka och kolla på båtar. 
Albin Express är ny. Man får en Albin Express för under 50 000 kronor. Ett riktigt lockande pris för farsan. Vi lyckas övertala mamma att gå ner och kolla. Pappa och jag entusiastiska, när mamma klättrar ner.

Uppenbart att det inte var inte en sån båt hon hade tänkt sig.

- Nä, inte en sån med "pussar på sidorna". (pussar är skånska för påsar). Det dög inte. För låg mysfaktor.

Åke Landström, som sålde Omega 28, fick ner morsan och farsan för att kolla i utställningsbåten.

- Så här ska det se ut, utbrister mamma.

Åke övertygar farsan om att trekvartsfabrik är en enkel match och en bra deal. Farsan och morsan slår till. 

Det Åke inte kände till var att det svåra var nog inte det tekniska i bygget utan att utmaningen låg nog snarare i att bygga båt ihop med en tonårig son.

Hur som helst så satte vi igång direkt. Iförda gasmasker plastade vi fast en del skott inuti. Värmarna gick på högvarv under vintern inne i båten. Vi sågade och passade till plywoodskivor och listor.

Jag drog och kopplade all elen. Otroligt lärorik vinter. Mycket båtbyggarhantverk och vi fick faktiskt ihop henne till första maj för sjösättning i Abbekås hamn. Göran Johnsson i Gislöv, som också hade en Omega 28 Ynez, hjälpte oss med experthjälp när vi kliade oss i huvudet under vintern.
Vår Omega 28 döptes till Yster, efter vad man sade om Karl den XII´s springare.

När vi skulle masta på upptäckte vi vårt enda misstag vi gjorde under bygget.

- Mastfoten sitter bak och fram, hojtar jag till farsan.

Antiklimaxkänslan slår till med full kraft och farsan ser ut att sjunka ihop en decimeter.

Enkelt åtgärdat, skruva loss och vända på den, men ändå som vi kämpat. 

Denna vinter snackar vi och skrattar fortfarande åt.

Fredagsbilden #18 - snart dags att sjösätta

Jag seglar fortfarande optimistjolle när farsan och morsan tycker det ser ju fint ut det där med segling och skaffar båt. Sven Persson i Abbekås säljer sin ett år gamla Monark 606, S-591.

Mormor och morfar på besök i Abbekås. Om man ska få ett snack med sitt tonåriga barnbarn får man leta upp honom. Sven Perssons trädgård tidig vår med nyinköpta båten var väl en bra gissning.

 På frågan till farsan vem som ska lära dem att segla blir svaret:
- Det får väl du göra. 

Sagt och gjort. 14 år gammal och hade bara seglat optimistjolle, men visst det är värt ett försök.

Jag hade läst i Eric Twinames Börja vinna om och om igen och allt annat jag kom över under vintern. Man måste ju vara förberedd.

Sommaren gick åt till att lära sig segla spinnaker i 606 på klubbseglingarna. Det var ingen tvekan om att deltaga på klubbseglingarna. Det var så man lärde sig hantera båtarna i Abbekås och på Sydkusten. Våga en våg så att säga.

Med hela familjen på fem person seglade vi till Ystad och Smygehus eller bara ut på vattnet. Minns särskilt när farsan och jag varit i Smyge och skulle hem. Planande i hårda västliga vindbyar utan spinnaker kändes som det var på gränsen i 606. Skyttegillet i Lilla Bedinge har tävlingar och får göra uppehåll när vi kommer i siktet. 

Lärorik sommar. Till vintern var det dags för en ny överraskning, nu kan vi ju det här.

15 sprillans nya 505 på väg från Segelsport Jess inför säsongen

Tittade in till Holger Jess i Eckernförde i helgen som driver Segelsport Jess med min fru på väg till Hamburg för en liten weekendtur. 

Holger är perfektionisten bland de som utrustar 505. Holger kallar 505 för Formula 1. Man ska sköta om den som en Formel 1 racingbil. Holger har ett vinnande koncept som just nu gör klassen i Europa till mer standardiserad än ILCA.
Jörgen och Jacob Bojsen-Möller är en av de besättningar som framgångsrikt utrustar sina egna båtar. En skillnad mot Holger är att de kan köra med mer Prebend med sin strutlösning än vad som går med Jess båtarna. De är snabba i lätt.
Pinnell är en utrustare och segelmakare i Storbrittanien. Det är detaljer som skiljer. Holger använder till exempel clamcleats och Pinnel skotråttor. 
Båda kör med skena och vagn till storskotet nuförtiden.

Nathan Bachelors nyförvärv. "Herre gud vad tampar" utbrast min fru när hon fick se den.

Skroven som säljs just nu är lite fylligare i förskeppet än mellangenerationen från Ovington när de slutade med Rondar. Min 505, 9013, är alltså från en generation som är mer lik dagens vilket känns bra. 

Eller som Holger säger, inget att bry sig om för det är ändå timmarna på vattnet som är prio.

När jag köpte min 505 av Nathan Bachelor så var det precis så jag tänkte. Vis av erfarenhet från Dehler 34SV satsningen så låt grejerna va och lär mig segla båten istället. På 50 pass så kom vi igång på riktigt. Snabbare än vad jag trodde det skulle gå. Det är i och för sig bara en tiondel av passen jag gjort i ILCA/Laser som också hjälper till men ändå. Nathan hade allt uppmärkt och det gjorde att det var bara att börja med de inställningarna och försöka förstå vad som hände.
Holger har en storlek på centerbord och roder. I klassen så är det väl detta det har experimenterats mest med tidigare. Pinnell har sin leverantör i DEM med två varianter av centerbord och ett roder. 

För den intresserade så finns det lite här att kolla på 505 foils.

Det enda som jag skulle vilja ändra på Holgers layout är att jag älskar skenan till min fock. Väldigt enkelt att hitta rätt jämfört med vad jag tror om den flytande skotpunkten. Men man får kanske köra efter principen på Kentas T-shirt "Try it and you will like it" om man vill ha ny båt.

Äntligen dubbelpass i helgen och ett säkert vårtecken

Varmt på riktigt nu. 10 igår och 13 grader på termometern idag. Äntligen möjligt med längre pass. I morse började det med stiltje vilket prognosen skvallrade om redan igår. Jag tog därför ett extra pass själv igår för att vara på säkra sidan. Strömmen var hopplöst stark så det fick bli ett teknikpass på eftermiddagen.

Vinden kom från öst efter lunch och då gick det ju inte att vara kvar på land. Strömt idag också. Fin läns mot Flintrännan NO som med strömmens hjälp blev en sträckbog hem. Lite missräkning. Inte ett enda slag hem. Man får vara nöjd med strax över två timmar på vattnet. 

För alla er som samlar på vårtecken så är här ett. Nilssons vinterhandskar har gett upp.

Grand Master-krisen slår ut i full blom - dags att dämpa ångesten med lite racing

Att bli Grand Master kändes som en av alla ålderskriserna som folk snackar om. 2024 i februari ska Master VM gå i Australien. Om jag inte kommer iväg den här gången så känns det som att nästa gång så börjar jag bli för gammal, eller... 

Hur som helst så är det med segling som i Robban Brobergs låt Målet är ju ingenting, vägen är allt.
Lika bra att sätta på den i lurarna så man kan köra ända in i kaklet.

Målet är ju ingenting, vägen är allalalaallt
Wohoo, ey ey!
Målet är ju ingenting, vägen är allalalaallt

Vägen mot VM lär fortsätta efter VM också men så här kan den se ut i år. Man får göra vägen till målet till målet helt enkelt.

 

Calella är den enda jag inte är 100% säker på. Jag kom på att jag ska på bröllop helgen då Euro Master Cup Holland går så det fick jag ställa in. Om jag kör till Spanien och tar Belgien på vägen hem så blir sträckan ungefär samma som ToR Holland plus Belgien. Kan hända att det händer.

I Ostend kördes World Sailings Offshore VM som fick mig att tröttna på Havskappsegling och deras oförmåga att ha två regler sida vid sida. Nu kommer chansen att få segla i strömma vatten på annan plats och att få segla riktig entypssegling. Redan anmäld. 

Master SM i Träslövsläge på riktigt hav och salta vågor. Årets höjdarplace. Körde GP i höstas som var fantastiskt kul. Länk till GP4 i Träslövsläge rapporten

Att få segla på Biscaya kan man inte missa. Strömma vatten igen. I början på 90-talet seglade jag en Europa Cup i Varberg. Ena dagen ställdes seglingarna in för vågorna var för höga. Då gick killarna från Brest ut för att visa att det visst gick att segla. Hårdaste seglarna i fleeten.

VM som gäller, hajar du det!

Äntligen 10 pass, snart dags för Högtiden till minne av Jesus död

Det är ju märkligt att det ska vara så kallt och blåsigt. Att bara ha möjlighet att segla på helgen är förödande. Cykelpass i mörker på landsvägarna på landet runt Malmö är det bästa som går att få till med någon reda just nu. 

I morse bestämde vi oss att skjuta på passet till 12:00. Jag har precis dragit på mig badbyxorna och neoprenstrumporna när det knackar på dörren. Jag ser en äldre kvinna utanför och någon till skymtar. Med våtdräkten i handen öppnar jag halvnaken. 

- Oh, säger kvinnan. Kommer vi olämpligt?
Mannen som är i sällskapet skrattar.
- Nja, men jag ska ut och segla och har lite bråttom, säger jag.
- Du kan i alla fall få inbjudan till ett möte, säger kvinnan från Johovas Vittne och lämnar en lapp.

Hon får mig att inse att det snart är påsk och att det här inte duger med så få pass..

Jesus, världens ende Master som har återuppstått.

Idag kom Fredrik Forsgren och jag i alla fall ut. Solsken och 2 grader gick inte att motstå. Att vi skulle få typ 2 knops sydgående ström innan vi la av hade vi inte räknat med. Länsarna blev långa och bra träning. Kryssarna var lite hopplösa. Strömfårorna gjorde stor skillnad.

Varmt och skönt i lä bakom klubbhuset. Optimistjollarna har kommit igång och tre seglare var ute.

Till slut kom Peter Overup och Stefan Sandahl ut i Finnjolle. Totalt var vi sju jolleseglare på vattnet idag vilket är ett tecken på att det är på gång.

Peter Overup tog länsbilden.

Kvaliteten på passen när det är så här kallt är begränsad. Det viktigaste är nog att hålla liv i Reversibilitetsprincipen bland  Träningsprinciperna. Varje pass just nu gör att man inte glömmer bort allt man övat på. 

När jag kysser havet :-)

Redan v9 och inte tvåsiffrigt antal pass

Att vädret inte hjälper till står helt klart när mars börjar med 0-gradigt. Igår blåste ett lördagspass bort och i morse vaknade vi till snö men solen lyste och termometern gled upp till slut upp mot 3 plusgrader. Prognosen sa byar upp till 12 m/s men det landade på 9-10m/s i byarna. 

Passet blev ett av de kortare på 1½h men teknikträning fortsätter. Balans på kryssen med bättre burkteknik och skotning är fokus. Att orka trycka på med speed nerför vågornas baksidor är fokus.

På länsarna gäller "angles" och inte åka in i vågorna före trots den korta krabba sjön.

Kylan blir till slut övermäktig och tar på krafterna. Måtte våren komma snart.

Ivar tog av sig mössan för bildens skull. Himla kallt men vad gör man inte när Vasaloppet är avslutat på TVn och JJ Giltinan Cup med 18-fotare är avklarad och söndagen måste ha ett innehåll.